Viktoperation

Torsdagen den 4/4 2013.

Dags för en liten korrigering av nuvarande vikt.

Jag blev medlem i slutet av 2008 och då vägde jag 106 kg men hade varit upp på 108.

Jag började lite stapplande med lchf men måste erkänna att det i början blev en hel del avsteg titt som tätt och jag hade inte riktigt anammat detta sätt att äta när julen och nyårsfrossandet kom.

Bestämde mig för en omstart efter nyår när alla "frosserier" var över och jag satte mycket riktigt igång på allvar någonstans i februari 2009.

Jag köpte böcker och lusläste allt jag kom över både här och på andra sajter.

Jag körde ganska strikt med en gång och ganska snart började jag gå ner i vikt men framförallt så märkte jag en makalös förbättring i hur jag mådde!

1) Min migrän som jag haft i många år ca 2 gånger i månaden försvann helt och hållet.

2) Jag kunde helt plötsligt sova hela natten UTAN att gå upp och kissa 4-5, ja ibland 6 gånger! Antagligen hade jag varit på god väg att få diabetes?

3) Jag blev jättepigg och stupade inte i soffan efter jobb längre - berodde väl på att jag numera sov på nätterna.

4) Jag har artros i höger fotled men sakta men säkert minskade smärtan betydligt.

Sen gick tiden och några kanske tycker att det tar lång tid för mig att gå ner i vikt  - man hör ju hur andra rasar på mycket kortare tid.

Och visst - hade jag kört på med kosten utan problem så hade även jag för länge sedan nått min målvikt men livet är inte alltid så enkelt

Jag har konstaterat för länge sedan att jag har ett stört ätbeteende som visar sig i speciella situationer.

För det första är jag en tröstätare - när jag blir ledsen, när livet är tufft så använder jag mat eller godsaker som tröst. Jag kan vräka i mig 8-9 mackor i mycket snabb följd utan att jag är hungrig - det är som om djävulen flyger i mig och var är totalt oförmögen att stoppa mig själv.

För det andra så var/är jag även sockerberoende och det ska inte mycket till för att trigga igång "sockermonstret"!

Detta gör tillsammans med att jag har haft några tuffa år på det personliga planet sedan jag startade med lchf att det har tagit tid.

Otrygghet, separation, oro för ekonomin, oro för jobbet etc etc har verkligen ställt till det för mig ätmässigt och även om jag hela tiden haft lchf som en röd tråd så har jag också haft långa perioder med avsteg och överätning.

Men, inget ont som inte har något gott med sig

Jag har som sagt inte någon gång övergett lchf utan kört på och jag har gjort en hel del omstarter.

Efter att jag separerat, skaffat värdens mysigaste lilla lägenhet, fått fast jobb etc så har jag tagit tag i mig själv och nu i dagsläget går det riktigt bra!

Jag har gått förbi min från början bestämda målvikt som var 66 kg -  och väger nu 61,6 kg!!

När jag kom ner på 66 kilo kände jag att det fanns en del kvar att ta av och satte ett nytt mål som är 62 kg vilket är vad jag vägde INNAN jag började äta mig upp i vikt  - då var jag 28 år.

Så nu är jag i mål äntligen och väger lika mycket som jag vägde när jag var mycket yngre (24 år sedan!)

Inte "illa pinkat" för en kvinna på 52 år som hela tiden fått höra att man får nöja sig med en del viktminskning bara pga av barnafödsel, ålder, kvinna etc?

Jag är fortfarande en tröstätare men jag vet att jag har det problemet och kan vara mycket mer förberedd när det dyker upp och numera lyckas jag mycket bra med att bekämpa det.

Sockermonstret lurar som alltid men jag märker att jag liksom har den slutliga bestämmanderätten när monstret dyker upp.

Jag kan bli så fruktansvärt sugen på choklad när jag handlar ibland men nu kan jag styra mitt beteende oftast och jag går därifrån!

Fast den senste tiden har det skett en förändring vad det gäller mitt sötsug eller tröstätande. Jag känner en stoooor skillnad mot tidigare - det är som om allt bara rullar på helt normalt.

Har inte råkat ut för sockermonstret på länge och inte heller har jag "flippat ut" i tröstätande.

Jag känner mig otroligt stark både till kropp och själ och livet har faktiskt börjat leka lite igen :)