Du ska gå efter vad du själv tycker. Din sambo har gjort sitt val att försöka på egen hand och du måste få göra ditt val:) En och samma metod funkar ju inte på alla;)

Be din sambo att fråga sin kompis om h*n äter järntabletter. Jag hade konstant diarré av järntabletterna och det är visst ganska vanligt såg jag när jag googlade på grön/svart diarré Så fort jag slutade med dem upphörde rännandet på toaletten.

Jag kan äta precis allt jag åt innan op fast i betydligt mindre mängder. Jag smakar tom ett par chips på helgen med barnen. Det enda jag inte testat än är mjukglass men det äter jag bara en per år iaf så blir jag sugen kan jag smaka nån sked med sonen Det är bara i större mängder än 0,5 dl glass som jag dumpar nu, några skedar funkar bra. Igår på morsdag åt jag faktiskt en liten tunn tårtbit och det gick alldeles utmärkt:) Och ändå är det bara 2 mnader sen min op..

Håller till fullo med ovanstående skribent.
Jag kan också äta allt men i pyttesmå mängder och känner mig dessutom nöjd med det.
Visst är det ett par månader med svårigheter innan man lärt sig att ta kontroll över sitt ätande men jag tror som ovan skribent att bara man har kontakt med sin vård, så kan de hjälpa en med det mesta, typ som järntabletter mm.

Valet är ditt, men det är klart att man vill ju ha stöd från sina närmaste.

Hoppas du hittar ditt egna beslut och att din sambo ställer sig bakom det.

En liten ful tanke sticker upp i mitt huvud, kan det vara typ en släng av avundsjuka???
Att du skall lyckas med det som han kämpar med??
Usch o fy på mig att jag ens vågar tänka en sådan tanke…. men jag vet själv hur avundsjukt jag tittade på alla som va så himla duktiga.

Man skall veta att det är du själv som får göra jobbet med att gå ner i vikt, men du får liksom ett redskap att klara det. Och ok det går inte att ångra sig där har han helt rätt. Och med alla operationer finns risker också helt riktigt. Men att inte kunna unna sig något… nja där håller jag nog inte med :)
Och vad finns att ångra egentligen? Att man inte kan proppa sig full med mat o godis så man känner sig som en säl/valross.

Försök att hitta alla skräckexempel, prata med hon som gjort operationen som han hänvisar till och sedan får din egna magkänsla säga sitt.
Och det kanske är en idé att vänta, det sker ju hela tiden framsteg på detta område.

Har säkert bara gjort dig ännu mer förvirrad…

Kram till dig
/Tina

Håller med er som skrivit före mig: det går att "unna sig". Det är bara mängden som är kryxet. Äter du för mycket blir du illamående/sjuk. Men håller du dig till måttliga mänger, sådana som passar din mage, så är det inte något problem att äta varken sött, fett eller annat. Före op gluffsade jag bara i mig, utan att egentligen känna efter vad jag åt. Nu äter jag långsammare och njuter av varje matbit. Det är inga stora portioner jag äter, och jag kan vara sugen på att äta mer än vad som får plats i magen. Men även som oopererad vill man ju ha mer än vad man egentligen orkar och ska äta! Skillnaden är mängden mat man äter innan den där gränsen kommer. Men man njuter inte mindre bara för att man äter mindre!!! Jag kan i alla fall säga att jag njuter mycket mer av maten nu än innan op. Dessutom njuter jag av LIVET mycket mer än innan operationen.

Håller med alla ovanstående! Jag opades den 7 feb. och kan äta allt idag. I små mängder, det nöjer man sig med helt naturligt!

Nu köper jag goda kvalitéts grejjer i småpack; istället för määääängder med storpack som förr. DET är en ny känsla. Och man känner sig värdefullare på något sätt.

Du är inte på topp den första tiden, men det artar sig hela tiden.

Lycka till tösen och du kommer klara det! Detta är det bästa jag har gjort!

I januari hade jag stl 56, nu har jag stl 46!

Kan handla utan att svettas som en kossa.

Gå utan jacka utan att ”gömma mig”.

Ta på mig bilbältet utan att strypas.

Har ingen svamp i underlivet numera då det kommer luft till.

Min sovställning är betydligt mera variende idag, sover så mycket bättre.

Är gladare och piggare.

Behöver inte vara rädd att sticka ut, för att stol ej passar.

Har inte ont i min kropp på eftermiddagen, åt smärtstillande som en galning tidigare….

Äter inte magmedicin dagen efter,  då jag äter i normala mängder idag.

Då jag är 40 plus, vill jag inte vänta mer till jag blir dödsjuk.

Att minska i vikt innebär också dessa fördelar:

Förlänger ditt liv med 14 år i genomsnitt

minska risken för cancer 33%

Minska risken för hjärt- och kärlsjukommar med 50%

Detta är en STOR vinst i mina ögon!

Visst finns det risker med gbp, precis som med alla operationer. Men jag kan inte komma på några negativa förluster, bara positiva vinster. Skriver man en lista med för och nackdelar med gbp, behöver du en låååång lista till fördelarna, men till nackdelarna räcker en liten post-it-lapp. Men alla som inte gjort denna operationen är rädda. Finns nog ingen som inte är det. Men rädslan är för det okända - man vet ju inte hur det kommer att bli. Alla nya saker man är med om är ju mer eller mindre skrämmande från början. Och en gbp gäller ju för resten av livet. Det gör inte de flesta nya saker, så det är inte konstigt om man är lite extra rädd för denna op. Då ska man tänka efter: Vill jag ha det här livet jag har nu, eller vill jag ha det bättre? Vad ska jag göra för att få det bättre? Om jag inte gör någonting för att få det bättre, hur blir mitt liv då? När jag fortfarande funderade på OM jag skulle låta operera mig, ställde jag de här frågorna till mig själv. Jag kunde direkt svara att jag inte ville ha det så som jag hade då. Jag kände att gbp var något för mig, för jag hade försökt gå ner i vikt en massa gånger. Skulle jag inte göra denna op, så skulle det bli en långsam självmord, då jag skulle äta ihjäl mig! Själva ätandet kanske inte skulle dödat mig, men alla följdsjukdommar. Alltså är fetma en långsam självmord, tycker jag!!!

Nu är det 1,5 år sedan jag opererades. Jag har tappat 57 kg (från 122 kg till 65 kg), och gått från stl 56 till 40 i kläder. Jag har aldrig mått så här bra och haft så härligt liv som just nu. Jag kan äta och dricka utan problem, bara jag inte äter för mycket och för fort. Jag kan göra saker jag bara kunde drömma om förr. Jag har ett rikare liv!

Åh vad fint du skriver Gummimamman, blir riktigt tårögd för precis så som du beskriver det känns det.

Håller med dig Gummimamman! Bra skrivet!

Låter helt fantastiskt.