Viktoperation iFokus

Viktoperation

Etikett12-presentationer
Läst 2027 ggr
DuBetMig
2012-05-08 12:55
0

Tjingeling!

Jag är en 19årig student som går i väntans tider på att eventuellt få göra en gastric bypass. Har idag en övervikt på cirka 60 kilo och mitt BMI ligger på 42,5 i dagläget. Har varit på ett gruppinfomöte på USÖ för en vecka sedan och idag har en fritt-val remiss skickats till Sophiahemmet. Nu väntar jag bara på klartecken därifrån så att jag kan åka dit och träffa kirurg och dietist.

Har varit överviktig sedan barnsben och har ständigt gått upp, har haft ett aktivt liv med sport samt mycket ridning, har lagt om kosten (dock inte provat så mycket bantningspreparat då jag inte tror på sådant) men ingenting har riktigt bitit. För många år sedan gick jag ner 10 kilo vilket jag gick upp på mindre än ett år igen.Min mamma gick bort -05 och tror att detta har kunnat bidragit en del också.

Idag försöker jag röra på mig såmycket som min kropp tillåter. Har stora problem med bland annat knän och fötter, och kan knappt gå en kilometer utan att det gör så ont i fötterna att jag vill sätta mig ner och grina.

Jag har varit väldigt instabil under mina tonår med ena depressionen efter den andra, men kan idag känna att jag är ganska positiv till livet i sig, däremot har jag börjat bli mer och mer nedstämd nu på senare tid. Jag är nämligen så rädd att få ett nej av kirurgen och åter igen få höra att jag inte kämpat tillräckligt (Jag började "banta" när jag var i 10års åldern!). För inte alls länge sen låg jag en hel helg och ömkade mig och tänkte att det ändå inte  är någon chans, att jag är fast i den här kroppen för all framtid, vilket inte är likt mig som är så glad och positiv egentligen. Är detta ett vanligt fenomen kanske?

Tacksam för svar!
Tjing!

En hund fångar en boll som du kastat och kommer tillbaka med den.
En katt sitter under stolen, slår till bollen och låter dig hämta den.

Niiinah92
2012-05-08 15:13
0
#1

Jag känner igen mig i det mesta du skriver (är 20 årig student med 62 kilo övervikt, hade 72 men gått ner 10 på flytet). Jag vr jättenervös innan jag blev godkänd, rädd för att bli neka osv. jag trodde inte jag hade kämpt tillräckligt fast jag har testat dussintals av saker genom hela tonårstiden utan att det hjälpt.

Det gick unnan för mig, inget velande utan direkt efter infomötet fick jag träffa kirurgen i fem minuter och sen bokade de in min op-tid. De har alla varit så otroligt hjälpsamma och sett övervikten för vad det är, en sjukdom som i vissa fall kräver kirurgisk hjälp.

Är din kirurg minsta lilla lik min kommer det gå galant. Som han sa till mig så kan man kanske gå ner 25-30 kilo själv men när man kommer upp till så mycket som 50-60-70 så är det ytterst ytterst få som klarar att gå ner allt helt själv och ännu mindre som kan bibehålla vikten sen. För oss är operationen ända chansen.

Så vitt jag vet kan de inte/brukar de aldrig neka de som ligger över 40.

Känner du att du vill ha någon runt samma ålder att snacka av dig med så PMa. Glad

DuBetMig
2012-05-08 21:32
0
#2

#1 Äntligen någon som känner igen sig, guld värt! Jag slänger genast iväg ett PM till dig. Tror du till och med fick en liten gnutta hopp tändas inuti mig nu.
För det är som din kirurg faktiskt säger, att jag inte tänkt på det argumentet tidigare..

En hund fångar en boll som du kastat och kommer tillbaka med den.
En katt sitter under stolen, slår till bollen och låter dig hämta den.