Allt går upp och ner...

Visst är det konstigt… jag har verkligen rasat i vikt. Har gått ner 47 kg på 5 månader. Ibland känner jag mig sååå snygg och rörlig och allt vad det nu är!

Men ibland misströstar jag. Jag är fortfarande jättestor, känner mig bland som en enorm jätte och ibland som en mer normal människa i normal storlek.

Det går så enormt upp och ner. Idag passerade jag städerskan på jobbet och hon stojade "Men Annika, du har ju en jätteliten rompa" :-) Sånt är kul! I nästa sekund kan jag känna hur jag vaggar, flåsande fram som en val på land…

Enormt vad det går upp och ner.

Känner ni igen vad jag menar?

[Wiveka]

2011-09-21 17:25

Jaa, precis

De flesta säger du är såååå smal nu, gå inte ner mer.

Men jag är ännu inte nere på "normalvikt"

Maggan71

2011-09-22 10:33

Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.

Absolut! Visst känner jag igen mig! Det som varit roligast har varit att se foton från olika tillfällen.

Som t.ex. från de barnsliga lekarna en midsommarafton härom året. När jag såg bilderna så blev det så tydligt för mig att jag faktiskt ser "ungefär normalstor" ut! Det var t.o.m. så att det fanns andra människor på midsommarfesten som var större! *ler*

När jag tänker själv och/eller känner efter så varierar det väldigt mycket. Ibland känner jag mig som värsta puddingen (*fnissar*) och andra gånger som en otymplig elefant… Hrm…

Bildbevis är BRA!

Ingenting är omöjligt. Det "omöjliga" tar bara lite längre tid...

gummimamma

2011-09-26 22:50

Javisst går det upp och ner även för mig! Bilden av mig själv, som jag har inne i skallen, den varierar något fruktansvärt från dag till dag. Vissa dagar känner jag mig jättefin, men ibland känner jag mig fruktansvärt fet och ful. Då är det bra att ha bilder som visar hur jag såg ut förr och hur jag ser ut nu. Och spegeln är bra att slänga en blick på…

Något som jag är glad över, är att jag skrivit dagbok om min vikt en gång i veckan under hela min resa. Jag skriver vikten och eventuellt lite om mina tankar just vid det tillfället. Då och då mäter jag och skriver ner mina mått runt bröstkorgen, midjan, höften, överarm, lår och vad. Ibland, när jag känner att allt stått stilla och att det inte händer någonting, då kikar jag i dagboken och inser att det visst har hänt massor.