Jag gjorde min operation 30/3 2011. Nu har det hunnit gå nio veckor och jag mår toppen.

För mig var vägen till operation lång och krokig men när jag väl bestämt mig gick allt i raketfart. Jag har kämpat med min övervikt sen jag var 7 år och hunnit prövat allt. Jag har lärt mig att jag kan gå ner i vikt väldigt lätt men det svåra är att hålla vikten. Jag har nära släktingar som har gjort både gastric binding och gastric bypass operationer. Resultaten har varit blandade och fick mig att inse att íngen operation i världen skulle kunna hjälpa mig med övervikten om jag inte först tog tag i problemen som sitter i huvudet.

För min erfarenhet är att för många överviktiga är det största problemet inte vad som hamnar i munnen utan vad som pågår i huvudet som får oss att äta fel. De senaste åren har jag insett att jag aldrig kommer att må bra eller kunna ha en stabil vikt om jag äter mat med mycket kolhydrater. Det var först när jag kommit så långt och hittat en kost som gjorde att jag kunde stå stilla i vikt, länge, som jag kände mig redo för operation.

För att slippa vänta så länge på min operation tog jag kontakt med vårdföretaget Cavallio som bokade in mig på Ersta sjukhus. Det kostade 109 200 kr att göra operationen och det var värt varenda krona. Eftersom jag valde den vägen gick allt mycket fort.

Någon vecka efter första kontakten med Cavallio var jag på första besöket på Ersta. Jag träffade en dietist som konstaterade att all energi jag lagt ner på kosten och mitt tänkande runt mat var en perfekt grund inför operationen. Hon gick även noggrant igenom hyur jag skulle äta innan, precis efter op och resten av livet

Sen var det dags att träffa kirurgen som konstaterade att det inte fanns någon fysisk anledning att avråda från operationen. Han berättade om vad operationen innebär rent medicinskt och vilka risker som finns.

Sjuksköterskan såg till att jag tog de blodprover som behövdes, mätte och vägde mig och lotsade mig igenom allt praktiskt som jag behövde ha koll på.

Eftersom jag ett medfött hjärtfel (WPW-syndrom, dvs en extra nervbana i hjärtat som ibland kan orsaka hjärtklappning) så fick jag också träffa narkosläkaren innnan. Även om jag vet att mitt hjärtfel är helt ofarligt känns det tryggt att narkosläkaren vill ha full koll på att inget oväntat kan hända pga det.

Så blev det dags att boka in tid för operationen. Eftersom jag skulle på två veckors semester ville jag inte börja med flytperioden förens efter jag kommit hem. Alltså bokade min operation in till två veckor och tre dagar efter min semester.

Flytperioden gick jättebra. Jag saknade att tugga så jag ät morotsstavar och gurkstavar som komplement till Modifast.

På operationsdagen var jag lugn. Kände verkligen att jag var i godda händer, personalen på Ersta gör massor av gbp operationer och är väldigt rutinerade. Det sista jag minns är att jag ligger på operationsbordet och narkosläkaren sätter på mig syrgasmasken och säger att jag ska räkna ner från 10.

När jag vaknade var jag lite groggy och väldigt törstig men mådde bra. Så bra att jag nästan undrade om de inte hade kunnat göra operationen. Först när jag försiktigt la händerna på magen och kände plåstren var jag säker på att jag hade blivit opererad. Pga några försenade utskrivningar fick jag tillbringa kvällen och natten på intensiven. Jag satt i en fåtölj och såg på tv, löste korsord och läste tidningar. Det enda som var jobbigt var att jag var så himla törstig.

Resten av tiden på sjukhuset fortsatte lika bra. När jag skrevs ut så var jag väldigt pigg och kände bara av såren på magen när jag t.e.x. satte mig upp i sängen eller böjde mig ner för att knyta skorna.

De följande veckorna flöt allt på bra. Märkte att jag inte mådde bra av den ganska sockerrika dieten (med kräm och fruktsoppa) som rekommenderades och testade mig försiktigt fram med maten. Ägg åt jag varje dag, keso gick också bra och mosade potatis. Nästan varje dag kunde jag lägga till något mer.

Efter sex veckor var det dags för återbesök på Ersta. jag träffade en sjuksköterska och dietisten. Dietisten sa att jag måste fortsätta att jobba för att få i mig alla 7 mål om dagen (blir oftast 5 eller 6), att jag måste öka mina portionsstorlekar lite och att jag måste dricka mindre vatten för att få plats med mer mat. Jag hade gått ner totalt 12 kg, minskat midjemåttet med 21 cm och alla prover såg bra ut.

//Elin