Det finns tyvärr de som blir totalt egotrippade. Som plötsligt ser sig själva som guds gåva till kvinnorna/männen och gör allt för att få uppmärksamhet. Fast de var kanske såna innerst inne hela tiden men vågade inte leva ut det som överviktiga. Har tyvärr sett flera såna exempel.

Jag blev själv den personen som jag alltid varit innerst inne: betydligt gladare, självsäker och försöker inte vara alla till lags hela tiden. Vissa ser kanske det som negativt men jag (och i förlängningen min familj) är betydligt lyckligare nu. Jag har slutat begränsa mig själv.

Egotrippad tror/hoppas jag inte att jag blir… har aldrig haft dåligt självförtroende pga vikten så den biten hoppas jag att jag kan hoppa över. Ska bli spännande att se hur och om jag förändras mycket. 

Det är faktiskt lite kul att höra att alla som har opererat sig blir så mycket lyckligare! Inser mer och mer vad övervikten stoppar oss mänskor, vad mycket den ställer till med som man inte tänker på… och vad befriande det är när den försvinner.

Det finns ju även de som blir deprimerade. Alla mår inte bra efter sin operation och det påverkar ju hela livet, så alla blir ju inte per automatik lyckligare. Allt beror väl på måendet efteråt. 🙂

Det här med hur man mår är ju som alla vet enormt komplicerat, för mig har det bara varit positivt, men då pratar vi egentligen rent fysiska faktorer. Jag orkar mycket mer, men jag tycker mig inte vara gladare, var rätt glad innan också.

Sedan är det klart att det påverkar humöret över lag, man får en annan syn på saker och ting när man kan tänka att det bara är att dra iväg och göra något, speciellt om det är saker man undvek tidigare.

Om en månad drar jag med familjen till Turkiet, då blir det första semestern efter operation, så det blir kul att se hur flygstolar och sådant funkar nu.

Jag har också hört talas om fall där operation lett till skilsmässa och alkoholism, bland annat, men dessa saker är ovanliga, och operationen ändrar inte vem man är i grunden. Hoppas man på mirakel och inte nöjer sig med att komma 70% på vägen så kan man säkert också bli deprimerad.

#4 Där nämnde du något viktigt. Långt ifrån alla når normalt BMI och många går upp lite igen med åren. Det är ju ingen mirakelmetod utan hårt jobb och de flesta av oss måste tänka på hur/vad vi äter resten av livet. Vissa har en galet enkel resa och håller vikten utan problem, då är det givetvis enklare att vara positiv och tycka att allt är fantastiskt. 🙂

Nu har ju jag "bara" varit opererad i tre veckor men det som förändrats lite för mig är att jag tänder till snabbare i mitt humör, vilket jag tror beror på blodsockret. Jag äter tre huvudmål om dagen och försöker komma ihåg att äts ngt emellan men jag blir liksom inte hungrig längre..,,väldigt konstigt känsla, med tanke att jag ALLTID var hungrig förut. Ibland kan det ta många timmar innan jag äter men jag får inga känningar mer än just humöret, vilket kanske är normalt för de flesta som är hungriga haha. Har nu berättat för de flesta runtom mig och kan säga att reaktionerna har varit olika så jag är glad att jag väntade. Jag hoppas iallafall att jag inte kommer att bli personlighets förändrad! Men om det innebär att bli mer sundare, stoltare och ännu mer glad så är det välkommet ;) Nu Cuthof är det nära..,;) Åh vad jag kommer sitta som på nålar! Det kommer att bli så bra! :)

Jag tror nog att jag kommer att vara den jag alltid har varit.. mitt liv har varit så mycket upp och ner att detta borde inte göra nån skillnad.

Ja, nu är det nära.. ska på sista vägningen i morgon och jag hoppas innerligt att vågen har gått neråt. Äter snart inget alls men vågskiten rör sig knappt! Får ångest när jag tänker på att min egen kropp kan i värsta fall sätter stopp för allt det är SÅ mycket som står på spel för mig och skulle det skita sig nu är det grymt. Men det vet jag ju inte förrän i morgon… 

Glad att det funkar så bra för dig, hotflower.. 🙂
Funderar mycket på dig och är glad att jag får dela den här resan med dig…
Vad har du fått för reaktioner? Min bästa vän har dragit sig undan, totalt ointresserad över vad som händer och sker.. hon tror nog fortfarande att jag operera på onsdag och sen är allt klart, lite som att ta blindtarmen. Så henne har jag nog förlorat och det kanske är lika bra, har hon inte intresse av att ens lyssna på mig så kan det ju lika gärna vara. Säger jag nåt om open så blir hon bara tyst… väntar tills jag drar efter andan och sen pratar honom annat. Så jag vet faktiskt inte om jag törs tala om det för någon fler.

Usch vad tråkigt :( Men då kanske hon inte var så mkt till vän? Ibland är det väl vid livsförändringar man får veta vilka som är ens riktiga vänner och vilka som står pall! Jag har berättat för en handfull människor mer tänker jag inte säga mer, om det inte kommer upp på tal helt enkelt! Det är så tråkigt att behöva försvara sig hela tiden! Jag har rätt att ta ett beslut om min egen kropp utan att gå en massa kritik! Heja dug Cuthof!

Nej, den vänskapen var inte så djup som jag trodde.. men det kanske var dags att rena i vänlistan lite?

Jag har oxå vart sparsam med info om min operation, inte många vet.. känns lite tryggare så.

Det jobbigaste har varit min mamma…;/ Hon vill ju väl, men höll på att oroa ihjäl sig och mig innan op. Nu går hon runt och säger att hon måste banta för hon också (!) vill bli smal! Men det handlar ju inte om att bli smal för mug, det handlar om att slippa värken….:/ Men sen säger hon hela tiden att jag ser blek ut och undrar om jag verkligen mår bra osv…kan säga att de dolda hornen växer ut väldigt snabbt då :( Usch…. Det ger sig men buhu så jobbigt! Kan säga att hon haft anorexia i ung ålder så det där med vikten är hon nojjig med!

Mammor är mammor…. haha
Stackare, jag vet hur det är.. min mamma är iofs borta men medans hon levde höll hon på att driva mig till vansinne! Jag har varit mycket sjuk och i massor med olika sjukdomar så hon har iofs haft anledning att oroa sig men… ibland måste man bara få lite syre.

"Jag stryker dig lite lätt på ryggen och ger dig lite energi… "  🙂

Tusen tack Cuthof :) Helt sant det du säger…. Oh….tre dagar kvar nu ;)