Jag opererades för ganska precis ett år sedan nu, nästan på dagen faktiskt, och min startvikt var 138,3 Kg. Jag har nu gått ner till 94 Kg, så det är strax över 44 Kg som jag tappat på det här året.

Mitt BMI låg till en början på 45,7, nu ligger det på 31. Mitt blodtryck har gått ner från 160/125 till 115/75 också, samt att jag inte längre ligger i riskzonen för diabetes.

Så nog händer det saker. :)

Det är ju perfekt! :)
Ju mer jag hör hur ni opererade mår efter open, desto mer längtar jag och vet att jag har tagit rätt beslut.

#2: Ja, jag har inga direkta komplikationer heller faktiskt, är svårt laktosintolerant men det räknade jag ju med redan innan. Samt att jag tidigare var laktosintolerant, men inte i närheten av så mycket som jag är nu.

Man ska inte glömma att det inte rullar på lika bra för alla, min fru trodde inte det skulle gå så bra för mig som det gjort, men det är bara att kämpa med de förutsättningar man har sedan. Detta är ju det liv man har, det finns inget att välja på, bara att jobba med det. 😊

Jag har mått perfekt efter min op. Har aldrig mått så bra!

Jag börjar bli otålig nu och dagarna går så sakta… haha
Vill bara vakna upp från narkosen och veta att allt är färdigt.

38.5 sedan 1/10-2014.

Jag har ca 5kg kvar till BMI 25.

Mitt slutmål är -53.5kg vilket skulle halvera min ursprungsvikt.  Och sluta på ca BMI 21.

Om det går eller inte får tiden utvisa. Jag trodde jag skulle vara nöjd på 65kg men jag väger lite drygt 67 nu och det räcker inte.

Jag hade en lättare komplikation efter men den gick över med några dagars fasta på avdelningen och dropp.

Annars mår jag bra, har ont på ett ställe i buken ibland med det är ingen  större smärta och det hänger nog ihop med snittet som är lagt där.

Alltså…. För mig som aldrig varit normalviktig sedan 5-års åldern, känns det obegripligt att förstå att man kan gå ned så mycket :) MEN åh vad jag hoppas på en "lättare" kroppmassa att bära. Och ha ork! ;)

Jag kan bara hålla med, hotflower.. jag har iofs aldrig varit sjukligt överviktig men aldrig varit smal. Känns lite som en utopi att det snart kommer att hända, att jag kan leva ett normalt liv.
Tack för att ni delar med er av era berättelser, det ger mig hopp. Jag har 4 veckor kvar till op och det börjar kännas nu… nervös, orolig, förväntansfull och faktiskt lite deprimerad (?) allt i en salig röra. 18:onde maj kan inte komma fort nog för min del…

En viktig komponent i det hela tror jag är att lära sig att vara tillfreds med vart man befinner sig. Som överviktig är man tränad till att aldrig vara nöjd med sin vikt, men som opererad är den vad den är.

Äter man som man ska och tar sina tabletter så mår man så bra man kan, tränar man på det är det ännu bättre men absolut inget krav egentligen. Jag har kommit till den insikten att även om jag fortfarande är överviktig på mina 94 kg så skulle jag vara nöjd om vikten stannade här. Det gör den ju inte, men det hade ändå varit värt att operera sig för den extra livstid man får tack vare de 44 kg jag tappat redan nu.

Det är lite svårt att förstå och ta in allt… jag läser ju allt som skrivs och hör vad alla säger men ändå känns det märkligt. Just nu sitter jag och väntar på att få ett sms om att jag har ett jättepaket från Modifast att hämta så jag kan börja mina flytveckor. Tror det kommer att kännas lite mer verkligt då, kännas att jag faktiskt är på G för mitt nya liv.

#10: Flytfasen kan ju också innebära att man bara flyter med och låter bitarna landa där de landar. 🙂

Det är nog lite där du befinner dig nu skulle jag tro. Men det blir lättare att ta in, tro mig.

Ja, jag tror du har rätt…känns som att när jag väl börjar med flytet så kan jag inte göra mer, Jag är färdig på nåt vis..bara låta dagarna gå och ta det som det kommer.