Känner igen mig så i ditt inlägg före min op. Det jag ångrar är jag inte gjorde open tidigare i mitt liv. Det är det bästa jag har gjort. Är så lycklig och smal idag, och vikten är STABIL. Har aldrig varit stabil förr. Nu äter jag allt alltid. Utan att gå upp eller ner. Står stilla på 58 kg. Jag opades den 7/2 2102. Ett år senare hade jag gått ner 75 kg! HIMMELSKT!

Läs humotråden så förstår du vad du kommer att se framemot :)

Humor: Man vet när man är GBP opad när man…

Jag gjorde en GBP ej Sleeve.

GBP var den bästa metoden för mig. Och definitiv. Vill aldrig gå igenom detta med viktprobelm igen. Någonsin.

Vad är det med en sleeve som känns bättre än en GBP? Bara nyfiken, jag ska göra en GBP den 9 mars i år och får den då gratis via landsting. Kanske ska du gå den vägen först så slipper du gnatet om kostnaden? :) så kan du och din man göra det ihop, samtidigt! :) Min sambo är inte överviktig längre sedan vi flyttade ihop och han började äta som mig har han gått ner massor i vikt men han är oerhört stöttande gentemot mig och förstår att jag får göra en operation för att vi är olika i kroppen och min kropp reagerar inte lika snabbt och enkelt som hans. Utan hans stöd hade jag aldrig orkat ta mig igenom pulver perioden eller allas tankar och funderingar kring operationen och varför jag gör den. Många kan utan att de själva vet det, vara väldigt dömande och sarkastiska medan andra verkligen inte förstår det, SÅ TJOCK är man väl inte så man måste operera sig? Och massa till :) Mitt råd är att följ ditt hjärta och gör det du ska men försök att få med din man på det :)

#3 därför att jag inte vill möblera om i magen. Sleeven ger inte lika stora biverkningar som gb vad gäller näringsbrist, tarmvred, dumping osv. Mitt landsting utför endast ett fåtal sleeves (under pistolhot typ…) och ärligt talat så litar jag inte på kirurgerna här.

Min erfarenhet av andra par där den ena gjort detta är att det ofta handlar om rädsla. Det kan vara så att din man har diverse funderingar, har ni pengarna så är det ju inte där skon klämmer. Han kan vara orolig för allt från att du ska dö på operationsbordet till att du inte kommer vilja ha honom längre om du går ner i vikt. Oavsett vad det beror på så tror jag att det är något man mår bäst av att prata om och reda ut.

I slutändan handlar det primärt om dig och ditt liv, och det här med att inte unna någon annan att må så bra de bara kan får ofta konsekvenser. Fråga honom vad som är viktigare än ditt välmående och din hälsa, det kan göra att han också funderar på vad som är värt att bråka om och vilka prioriteringar man bör ha.

#5 Tack! Jag tror du har rätt, men det är svårt att få ur honom. Kanske vet han inte riktigt själv.

#5 Bra sagt! Kunde inte sagt det bättre själv. Jag hade  vänner som ”försvann” under min resa. I början var jag ledsen. Sen blev jag mera bestämd, detta skulle jag fixa bara! Idag har jag ett helt nytt liv med vänner som accepterar och stöttar mig. Jag känner mig  värdefull och har en given plast på ett helt annat sätt idag. Förr hade jag nästan bara tjockiskompisar och vi ”åt i lönndom” tillsammans. När jag började min resa tyckte en del att jag var nog jobbig. Nog för att de ”visste inombords” att de också bör göra något åt sin hälsa de med. Tror att det dåliga samvetet kan tära. Tyvärr. Du ska bara göra det du vill och sköta din hälsa. Du kommer aldrig aldrig ångra dig. LOVAR! Detta kommer att göra dig stark - starkare än vad du någonsin upplevt. You go girl! Kraaaam

Men pösss!!!

Ja okej! :) Bra skrivet #5! Hoppas allt går bra och att han vågar öppna sig och berätta vad som stör honom:)

Samtal pågår… (Rökpaus nu) och det går framåt *tummenupp* jag har ok från maken, även om han inte vill erkänna att något gnager honom… Det kommer väl

#10: Det kan komma imorgon, dagen innan operationen eller tre år efter, det vet man aldrig. Det tar tid att sortera känslor, speciellt när det handlar om saker som är såhär okända.

Eftersom du vacklat i många år så gissar jag att du var överviktig redan när ni träffades, och om så var fallet blir detta betydligt mer känsligt. Har din man lite dålig självkänsla så kan idén lätt bli att han inte kommer duga för dig längre, speciellt om han själv är överviktig.

Sedan ska man ju faktiskt inte heller bortse ifrån att alla förhållanden inte överlever operationer som dessa, situationen kan realistiskt sett bli ohållbar om den ena parten envisas med att prioritera sina känslor över den andra partens välbefinnande. Jag misstänker att din man har mer att frukta från sitt eget agerande än från din operation.

Bäst vore nog om ni gjorde resan tillsammans, det är alltid lättare när man är två som delar på erfarenheterna. På så sätt stärks också relationen snarare än att operationen ska bli en kil mellan er. Men det är inget lätt beslut, och det passar säkerligen inte alla.

Det enda jag själv ångrar är det samma som berthagenn ångrar; att jag inte gjorde detta tidigare. Jag har tappat 42 kg på tio månader nu, och det är bland det bästa jag gjort, så jag är säker på att du inte kommer ångra dig.

#11 Jag räknar kallt med att han förr el senare kommer underfund med vad som är jobbigt, det får ta den tid det tar. När vi träffades så var jag visserligen överviktig, men endast med ca 10 kg (20 år sedan). Han var nästan lika stor då som nu. Vi hade ett bra samtal igår och han börjar själv stappla i samma riktning som jag. Han är en grubblare, så han måste få god tid på sig gällande förändringar (Asperger). Han är iaf helt med mig nu, även om han inte gillar det fullt ut

Oj vilken resa ni kommer göra! Hoppas han också vågar följa med dig så ni kan göra resan ihop! Vilken fantastisk upplevelse att ha någon så nära gå igenom samma sak! Även fast min sambo är underbart stöttande så hade det varit skönt om någon annan gick på pulver också och kunde, tillsammans med mig, känna hur kämpigt det ibland kan vara, även om dessa två veckor som gått har gått oförskämt bra! Skönt att han nu är på din sida även om han kanske inte gillar det fullt ut. Ge honom ännu mer tid så tror det löser sig. :) Lycka till!

Idag har jag ringt cftk och bokat tid för konsultation. Den 17/3 blir det. Känner mig sjukt upprymd, som att jag har vunnit ett pris ungefär, haha. Det är ju inte så märkvärdigt egentligen och många förstår inte hur stort det känns på insidan att jag äntligen är på väg

#14: Vill du ha en koncentrerad mängd förståelse för precis hur stort det är har du kommit till helt rätt ställe. ;)

Haha, ja #15. Jag misstänkte att det skulle ha större wow-faktor här än i övriga umgängeskretsen ;)

Du har en sådan rolig tid framför dig. Och var stolt över dig! Du har tagit ett steg mot ett nytt liv. Och jag vet att du kommer vara så sjukt lycklig många ggr framöver av alla små steg och nya upptäckter du kommer göra!

Blev uppringd av sköterskan idag och fick konsultationstiden tidigarelagd till 10/3 istället för 17/3!!!

Då är det snart dags! Härlig känsla :)
Hur känner mannen din?

#19 Han har landat nu och är mycket mer bekväm med situationen, tack o lov. Han har inte tagit något beslut gällande sig själv, men han stöttar MIG iaf

Min man sa mera KÖR, och nu funderar han på vad han själv ska hitta på.. för kilona har ju smugit( läs hoppat) på honom med..

Men vi skojade lite och sa, en i taget..

Han har 33,7 i bmi, men han har högt blodtryck och äter medicin mot kolestrol.. han är urtypen (rent kroppsformsmässigt) för en hjärtinfarkt.

Jag vill också, och jag vill NU..*trummar otåligt med fingret* 😉

Nu är finanserna i ordning. Bara att tuta å köra alltså *tjoho*

Imorgon är det konsultationsdags *wohoo*. Minns ni hur det kändes när man var liten?… Kvällen innan födelsedagen?… SÅ känner jag nu, haha. Efter samtalet kan jag äntligen boka op-tiden, förutsatt att inget går mig emot, vilket det absolut inte finns någon anledning till :)