Hej!

Trist att du fick komplikation efter operationen :(

Läste att det är ca 3 % som får dom problem som du beskriver, jäkla otur du haft..

Hoppas du mår bättre snart, skriv gärna igen och berätta hur du mår !

Stryrkekram !! // Lena

Nämen fy vad jobbigt!

Jag vet inte vad jag skall säga. Men lyckades den sista operationen? Vad säger läkarna om duna smärtor när du skall äta?

Äter du endast flytande än så länge?

Jag hoppas verkligen att det snart blir bättre och att du kan känna att du är på rätt väg!

Kram på dig

Ja enligt läkarna så gick den andra op bra.. jag är tveksam.

Har börjat med pure då jag inte klara sopporna..

Hur har det gått för dig laganponny??? Berätta din story…. Är snart igenom 1 månad och har fortfarande en gång om dagen dumpningar med smärta och får tack o lov upp det men är då helt slut och måste sova i flera timmar… Hoppas verkligen det gick bra för dig

Hej Fillin!

Det går inte så bra för mig.. har nu gått snart 6 månader sen jag gjorde min op och jag far ut och in på sjukhuset av smärtor, äter knappt något och ligger mest hela dagarna har fått sluta jobba, blivit djupt deprimerad och ja hela mitt liv har blivit ett kaos. Min sambo känner inte längre den tjej han hade för ett halvår sen. Det är hemskt. Och från vårdens sida är man helt utslängd i livet..

Jag har gått ner 40 kg på dessa månader och har i stort sätt nått min målvikt, men det stannar inte.. Har börjat gemföra mig själv med dom med ätstörningar.

Hoppas det går bättre för dig!!

Åhhhh det låter ju fruktansvärt.

Vad gör de på sjukhuset ?
Är de värst när du äter… får du dumpningar varje gång?

Känns som jag legat en månad nu… och jag får en dumping om dan… och det slår ut en helt.

Hörde/läste att det finns något läkemedel mot illamåendet. Har du fått testa det? och hur gick det i såfall.

Får du ingen att snacka med på sjukhuset???
Var opades du?

Lider verkligen med dig….

Kram
Tina

Hej!

Dom gör massa koller hela tiden och har inget direkt att komma med.. Jag kan knappt äta alls, för det tar liksom emot och vill komma upp igen.. Äter knappt hälften av det man ska ha i sig om dagarna och väldigt sällan lagad mat utan knäckebröd och flytande typ yoghurt och så.

Dom bry sig inte på sjukhuset, är utkastad i världen.

Jag gjorde min operation i Norrtälje där dom dessutom är omtalade för att vara så duktiga. Ha ja duktiga kanske men vi är bara en i mängden och alla problem som blir efter för vissa dom nämns inte när man frågar om statistiken.

Dietisten tjatar att jag ska träffa kuratorn, vad ska jag göra det för hon kan inte hjälpa mig att kunna äta. Ne utan där ska ja behöva sitta och berätta om andra problem som inte ens rör saken och jag är så trött på alla kuratorer..

Dumpningar är ju väldigt vanligt att man får, och det är väldigt jobbigt för kroppen. Har du kollat över vad du får dumpning av något du kanske behöver byta ut? Äter för fort? för mycket?

Jag får väldigt sällan dumpningar. Utan jag får mer ätstörningsproblem.

Kram

Angelica

Usch, det lät inget kul alls Hoppas verkligen att det rättar till sig snart så du får må bra!

Kram

Jag upptäckte något… jag äter för fort…hahaha

Så jag ställde tidtagar uret och tog en tesked varannan minut upp till fem minuter.

Fick i mig en bakad potatis med skinkröra på 1 timme o 18 minuter!!!! MED TEKED.
En liten macka tar ca 45 minuter… små små tuggor.

Jag väntar mellan varje ny tugga.. så länge att jag inte känner något blurp… eller annat från magen

Så så sakta måste jag äta… allt varmt blir kallt och allt kallt blir varmt.

Men det gick i alla fall.

Får inte alls i mig de rekommenderade 2,5 dl till måltid och inte heller de 1,5 dl till mellanmål. Tror det blir ungefär hälften, i bästa fall.

MEN…. kämpa på…  jag håller på att vänja min magsäck vid mat. Har struntat i ¨stressen¨ över att jag inte får i mig volymen, koncentrerar mig på att få behålla det jag får i mig.

Håller tummarna för dig och alla andra.

//Tina

#9 Jag klarar inte heller av 2,5 dl mat.. jag äter ca 1,5 dl per måltid och har ändrat från de rekommenderade 3 timmarna mellan ätandet till 4 timmar. 4-5 måltider är vad jag max får i mig utan att må illa. Varje måltid tar ca 20-30 minuter. Det jag verkligen måste tänka på är att inte dricka för snabbt efter maten. Det måste ta minst de 20 minuter som dietisten sa annars får jag ont som sjutton i magen.

Jag tror att det viktigaste är att hitta ett matschema som passar för just dig. Att gå efter en mall passar inte alla kroppar:)

Så sant ingann… man får hitta ¨sin¨ modell, inte det lättaste alltid.

//Tina

Tina: nej lätt är det inte men nu har jag lyckats:)

Det gäller att prova olka saker:) Jag började med att öka en kvart i taget mellan måltiderna tills jag funkade på 4 timmar. Storleken testade jag också med små ändringar i taget, körde 2-3 dagar på varje modell.

Hoppas du hittar din modell snart

Oj, nu upptäckte jag att du redan berättat om det och att jag tom svarat

Hoppas verkligen du blir bra snart och får uppleva den positiva förändringen av en gbp.

Stor kram

Hur mår ni idag?

Kram Carin

Det blir bättre o bättre. Jag är nog ständigt lite illamående när jag äter, men inte så jag dumpar längre…om jag inte fullständigt får hjärnsläpp o bara tuggar i mig alltså :)

Det är mer som ett lite illamående genom hela måltiden.
Jag mår fortfarande bäst av knäckebröd med proteinrikt pålägg, så det käkar jag 2 ggr om dagen säkert.
Keso med torkad frukt o nötter går också riktigt bra (de färdiga förpackningar som finns).

Men så blir man liksom hungrig på en riktig varm måltid, men där är jag inte ännu… men bättre o bättre blir det helt klart.

Kram Tina

Hej, Jag har precis blivit medlem här och jag undrar så hur det är med dig laganponny??

Detta är precis varför jag inte gjorde en gbp. För er som ännu inte opererat er, be om en sleeve. Biverkningarna på en sleeve är mikroskopiska.

Tycker att min GBP op är det bästa jag har gjort. Är så djävulskt lycklig i min nya kropp.

Att en operation får negativa konsekvenser kan även drabba andra operationer.

Har även förstått att vissa andra opade som missköter sig, får negativa konsekvenser och ”skyller” sina tillkommakortanden på just open. Vilket jag tycker är extremt synd. Detta har jag upplevt på nära håll i min GBP-grupp.

Är man så gravt överviktig som jag var, och att jag gick upp i vikt superduperlätt. Idag väger jag stabila 58 kg, äter godis och mat och allt annat som livet erbjuder. Och går varken ner eller upp i vikt . För första gången i mitt liv står vikten hlet stilla på 58 oavsett vad jag gör eller äter.  Detta är en dröm för mig! 

Har en väninna i Mamö som gjorde en sleeve, idag är hon tillbaks på ruta 1 igen tyvärr. Så det är ju en viss skillnad skall man också vara medveten om. 

Vi som har lyckats och mår bra hörs nog inte så mycket som de som misslyckats.

Tyvärr.

Lycka till - GBP open är det bästa jag har gjort! AMEN! 🤪

Kan se att Laganponny varit inloggad senast idag på profilen. Skulle vara klädsamt att besvara frågan om komplikationerna som du beskriver i inlägget ovan.

Inlägget kan skrämma andra från att göra denna open och det tycker jag vore väldigt olycklig. Speciellt om lagaponny mår bättre idag. Ja, oavsett vore det fint om vi fick svar känner jag.

Jag förstår de andra som är rädda före open. Det var jag med. Nu 74 kg senare och mindre är jag så lycklig och nöjd med livet. Själv var jag skiträdd och läste just såna här negativa inlägg. Ett enda sånt här inlägg gjorde att jag sköt upp min op i flera år!!!!

Det ångrar jag bittert idag vill jag lova.  Jag gjorde och åt som doktorn sa, och allt är så bra idag. Bara man gör som det säger funkar det skitbra!

Kärlek alla! Och gör open! Vänta inte tills du är 44 som jag vart. Jag har kastat bort flera år för jag var rädd. Gör inte samma misstag sm jag och lyssna på olyckskorparna. Utan ta ett balanserat beslut. Alla operationer har risker. Och man måste få läkas tiden efter, precis som alla andra operationer. 

Livet är bättre än någonsin och jag sitter inte i ett fettfängelse mer.

Kärlek! :-)

Hej!

Nej jag mår inte bättre och står nu i valet för en ny operation men med orden från läkaren vi kan inte garantera att vi hittar något vi kan göra! Jag går med ständiga mag kramper! 

Jag har då bara sätt överallt hur bra det gått för alla! De förekommer aldrig någon statistik på hur många som fått komplikationer som faktiskt beror på operationen och inte hur dåligt man sköter allt. 

Jag jobbar varje dag med hur jag ska få mig själv att acceptera att mitt liv nu består av ständiga mag smärtor!

Jag kan ta bort tråden om ni så känner!! Men glöm inte…. Det behöver även komma fram allt som faktiskt kan hända för i mitt fall har jag inte sätt mycket om sånt!

Detta är ett svårt ämne tycker jag. Naturligtvis ska människor informeras av riskerna, men jag tycker nog att den biten ska komma från medicinskt håll i regel då det är rakt av omöjligt för mottagare av sådan information på diverse forum att avgöra vad informationen grundar sig i. Jag har exempelvis stött på militanta LCHF-vurmare som rakt av hatar allt vad viktoperation heter, och det ligger nära till hands att anta att viss propaganda sprids av sådana individer.

Jag har hoppat av andra forum på nätet med detta tema på grund av människor som inte kan få nog av att beklaga sig, och i vissa fall framkommer det gradvis att det nog inte är operationens fel att vederbörande mår dåligt.

Dock ska informationen fram, man ska absolut aldrig mörka riskerna med medicinska ingrepp, det tror jag nog att alla här är rörande överens om. Men det kan göras på ett bra sätt, så att människor som akut behöver denna hjälp med sin vikt inte skräms eller avskräcks i onödan. 

Det bästa vore ju om du, laganponny, fick medicinsk hjälp med dina besvär, jag önskar inte att någon ska behöva leva med konstanta smärtor. Men ditt fall är ju, även om det är mycket beklagligt, förmodligen inte skäl nog till att andra som behöver denna operation ska undvika den. Om det kanske vi kan vara överens?

Menar ni allvar med att ni ifrågasätter varför laganponny mår dåligt?! Komplikationer drabbar tack och lov bara ett fåtal men de FINNS och man ska vara medveten om risken. För att den är liten hjälper inte de få som drabbas. Däremot så räknar sjukvården med att risken är värd vinsten för en överväldigande majoritet.

#22: Alla har nog informerats om att komplikationer kan uppstå, informationen jag fick inför operationen var mycket utförlig på just den punkten. Och det är helt rätt, man ska alltid informera om komplikationer, men jag anser att sådan medicinsk information ska komma från sjukvården, som har tillgång till statistiskt underlag och kan svara detaljerat på följdfrågor.

Personligen ifrågasätter jag inte laganponny minsta lilla, jag är säker på att hen mår dåligt som det beskrivs, dock är individuella fall ofta inte till gagn för exempelvis en person som funderat länge på att operera sig. En sådan person kan av forum få intrycket att komplikationer är vanligare och av en annan natur än vad de i själva verket är.

Och det är bättre att man bara får höra av de som lyckats enligt skolboken och lite till? Det är inte så underligt att så många tror att det är en Quick-fix.

#24:

Och det är bättre att man bara får höra av de som lyckats enligt skolboken och lite till?

Läs gärna vad jag skriver istället för att dra egna, felaktiga slutsatser baserat på dina förutfattade meningar. ALLA får komma till tals, eller har du sett någon som censurerats eller vars inlägg raderats pga att denne uttryckt missnöje efter en operation? Jag har då inte sett det, varken här eller på andra forum.

Likväl som att det är omöjligt för oss att vikta den positiva informationen så är det omöjligt att vikta den negativa. Dock är faktum det att en överväldigande majoritet av alla som gör dessa operationer lider av antingen mycket små eller inga komplikationer efteråt. Om fyra personer yttrar sig positivt och en negativt kan utomstående bedömare lätt dra slutsatsen att 20% får allvarliga komplikationer, vilket inte är i närheten av verkligheten. Därför ska man själv, anser jag, akta sig för att ta på sig rollen att tala om för alla högt och lågt hur missnöjd man är efter operationen, då detta kan avskräcka människor som egentligen inte har någon annan utväg från att göra operationen alls.

Om du inte ser detta som ett problem, utveckla gärna ditt resonemang på ett sätt som går att diskutera, att komma med dramatiska one-liners hjälper ingen.

Det är inte så underligt att så många tror att det är en Quick-fix.

Nej, missinformation kan resultera i många felaktiga uppfattningar, så är det naturligtvis.

#25

Om man tror att ett urval på fyra eller tjugo personer är ett statistiskt säkerställt underlag så är man nog inte så mottaglig för fakta alls.

Nej jag ser INGA som helst problem med att det fåtal som faktiskt får problem berättar om sina problem. De har lika stor rätt att berätta om sina upplevelser som de som har lyckade operationer. De allra flesta är ju fortfarande lyckade och de allra flesta som berättar är just positiva. Och jag tycker det är VIKTIGT att man får höra om alla varianter, för att kunna fatta ett välgrundat beslut.

Majoriteten av de jag har mött som är negativt inställda är sjukvårdspersonal som får ta hand om komplikationerna. Och deras bild är ju av naturliga orsaker ganska så färgad.

Jag tycker att en del av inläggen här andas "det är du som gjort fel" när laganponny beskriver sina problem, det är fullt möjligt att det inte är skrivet med den tanken men skriven text är ju som bekant svår.

Det är ju tråkigt att du inte tycker om korta inlägg, så jag hoppas att det här faller dig lite mer i smaken, jag kan nämligen ordbajsa hur mycket som helst.

Men när jag inte är ute efter mer än en kort fråga eller påstående så nöjer jag mig med det.

Jag känner faktiskt just det som du skriver lil-sis… Att jag gjort fel och så vidare!! 

Det gör mig grymt ledsen att få ett bemötande som det varit!! Alla ska komma till tals både de dåliga och det bra! Den lilla statistik det finns över detta är skrämmande! Vården följer inte upp tillräckligt! 

Nåja! Njut av sommaren och vad den bär med sig! Själv njuter jag av att vara ny gift och ha mina vänner och familj som stötar mig i vardagens svårigheter! Med nya mediciner och prat om operationer!!

#27

Jag har träffat kirurgen nu vilket ju är sista steget innan OP i Uppsala iaf. Och visst berättade hon om att exv läckage kan ske men det är bara en på 200 som drabbas och att vårdtiden på sjukhus då snarare blir 3 månader än 3 dagar.

Visserligen så är man väl redan ganska bestämd när man väl kommer till kirurgen men de hänvisar mycket till informationen från Överviktsenheten och den är inte heller så omfattande när det gäller de komplikationer som kan bli, så nog känns det lite som att det viftas bort!

Grattis till giftermålet!

Att vikta olika för och emot är väldigt ogenomtänkt i mitt tyckte och att man inte har hela bilden klar för sig.

• Att vara fet förkortar ditt liv i genomsnitt 14 år, enligt forskning.

•Att vara fet innebär 33 % högre risk att få cancer, enligt forskning.

• Att vara fet innebär 50% högre risk för hjärt- och kärlsjukdomar, enligt forskning.

Sen allt detta sociala stigma kring feta personer och att bo i detta fett-fängelse är inget, INGET man väljer. För det livet är 100000 resor jobbigare - i varje fotsteg man tar.  När jag har tappat dessa 75 kg så är jag lyckligare än någonsin.

Så skräm inte upp folk, använd huvudet. Se på forskningen.

Att vara fet är farligt och inte alls bra för hälsan. Rent utav dödligt.

#29

Man skrämmer inte upp folk genom att berätta om nackdelarna också.

Riskerna sett i procent är små men för de som drabbas så är det inte roligt. Och man ska INTE vifta bort att det faktiskt finns komplikationer, även om de är ovanliga. Det är att förminska de som drabbas.

Jag vill inte alls förminskar inte de som drabbas. Det är precis som med alla operationer. Dock har jag lärt mig en sak under min egen process är att jag mådde SKIT efter open när jag inte tog itu med mitt matmissbruk och även sket i vad dietsien och doktorn sa jag skulle äta och annat. Såg även på vissa i min ”tjockisgrupp” att de som skrek högst om hur dålig open var - var det som inte följde råden ALLS. Utan skyllde på opens ditt och datt, vilket jag tyckte var så synd.

Så ni får ursäkta, men jag är skeptiskt till dessa negativa kommentarer.

Upplevde flera gånger att  man projicerar sina egna tillkortakommanden med att skylla på open istället.Skitsynd faktiskt.

När man får så många fördelar och även får denna op betald av svenska skattebetalare.

#31 Helt otroligt att även du insinuerar att de få som har smärtproblematik etc efter op har sig själva att skylla!! Går man inte ner i vikt, ja då kan vi kanske börja diskutera. Men inte i den här tråden som startades av en person som drabbats av komplikationer. Och inte lider brist på viktnedgång direkt…

#32:

Helt otroligt att även du insinuerar att de få som har smärtproblematik etc efter op har sig själva att skylla!!

Alla har det naturligtvis inte. Hävdar du att ingen har det?

Jag kan inte fatta att jag som är så glad tjej efter min op att andra som även gjort open kan vara så tjuriga faktiskt. För mig är detta en gåta.

Jag förstår att en patient kan lida även om man gör som doktorn (vilket kan hända vilken op som helst) men dock så mår flertalet mycket bra och mer än BRA!

Nu vill jag att man balanserar debatten med det både positiva och negativa erfarenheter. sida vid sida så att det inte blir enahanda för läsarna som söker infon här inne.

Själv sköt jag upp min op för ett sånt här inlägg av ngn annan person.  I fler år. Jag känner att jag har fått livet och kärlek tillbaka. Tack gode gud för att jag inte lät mig skrämmas utan kollade upp fakta själv. Teoretiska fakta.

Så kärlek. Jag är rent för glad för att dividera med människor som inte är så glada i livet/open som jag.

#33 Läs hela inlägget. #34 Det här är också fakta. Inte bara teoretisk utan praktisk. 1 av 200 drabbas av läckage. De måste också få säga vad de tycker och tänker och känner. Backar man på sin egen op pga det så har man tänkt till. Det går ju att ångra sig igen, vilket man inte kan efter att man drabbats av komplikationer. Risken är liten men den FINNS. Människor som dyrkar dieter, operationer och metoder helt okritiskt och nästan fanatiskt tycker jag är lite läskiga.

#35: Så du säger alltså att om man får komplikationer och samtidigt går ner i vikt är det i samtliga fall endast på grund av operationen man får komplikationer?

#36

Nej. Det jag skriver är att alla som får problem efter INTE har sig själv att skylla.

Känslan jag får av er två som bara tycker att man ska informera om det lyckade är att har man ont när man vaknar så har man gjort fel. Fortsätter man ha ont så har man gjort fel.

Oavsett vad.

Och så är det ju inte.

#37: Då är vi alltså överens om att en andel av de som opererat sig mår dåligt på grund av misskötsel. Hur ska den som läser på ett forum som detta veta vilka som mår dåligt på grund av operationen och vilka som mår dåligt på grund av misskötsel?

Blir helt ställd hur vissa av er i tråden beteer er mot trådstartaren, läst runt lite och inte sjutton finns det mängder med trådar om problematiska operationer på denna site inte, tvärtom desto fler lyckade operationer vilket är glädjande att de flestas operation går bra.

Och vilka är ni som sitter och säger att andra inte ska få skriva nåt negativt, hon berättar om sin resa. En resa som tyvärr inte blev en solskenshistoria. Läs inte tråden då om den är så hemskt. Alla har lika stor rätt att berätta sin historia. Alla vill inte blunda för det negativa som kan hända, en del vill veta även den sidan. 

#38 som svar på din fråga är väl meningen i trådstartarens inlägg ”Då var det en läcka, låg med drenage och endast dropp i två dagar.” Läckage är ett känt faktum att det kan hända, ett av de problem man får information om innan operation som även du säkert fick på ditt / dina informationsmöte-n.

# 34  Antar att du mår bra av att sitta och haspla ur dig ogenomtänkta saker mot trådstartaren, vad har din efter-op grupps gnäll med trådstartarens problematik att göra, vad har din vikt och din matmisskötsel med trådstartarens problematik att göra, vad har din operation att göra med henne, om du vill berätta din historia starta en egen tråd än sitt här och förringa trådstartarens erfarenheter. Och snälla nån hon svarar väl i sin egen tråd när hon vill….” Det skulle vara klädsamt…”

Laganponny jag önskar att du mår bättre och bättre för varje dag som går, att du klarar dig utan fler andra operationer och inte minst grattis till giftermålet

#39: Det finns gott om andra forum på nätet som berör dessa operationer, och jag har gått ur alla utom detta forum just på grund av att de fylls med denna typ av information. Men du har säkert andra erfarenheter, vilket jag ser som positivt.

Ingen här har föreslagit att folk ska förbjudas från att uttala sig, att inbjuda till försiktighet är inte riktigt det samma som censur. Läckage och liknande kan inträffa, absolut, och vi får som sagt alla den informationen och känner till riskerna med operationerna.

#39 Tack jag tar mig igenom dagarna!! 

Det är ju roligt att läsa at man har sig själv att skylla… När man vaknar upp från en operation och känner att något är fel är det än egna fel ?

Trodde när jag skrev detta inlägg för länge sedan att man skulle få lite puschade ord och en klapp på axeln men det är ju helt sjukt hur en del tänker och verkligen trycker ner mig!

Jag säger det igen ta bort mitt inlägg om det gör så mycket SKADA på just detta forum!

#41 Du har inte alls dig själv att skylla! Dom som påstår det pratar bara smörja. Och du är långt ifrån ensam om att få komplikationer och hälsoproblem efter olika typer av viktoperationer. Det är ju helt självklart att såna radikala och omfattande kirurgiska ingrepp som dessa ibland kan få både plågsamma och långvariga oönskade följder.

Människans mag- tarmkanal ser ju inte ut som den gör bara av en slump. Den har faktiskt utprovats och finjusterats under åtminstone en miljon år, både vad gäller form, storlek och funktion. Därför tycker jag snarare att det är ett mysterium att det finns nån som upplever sig "må bra" av att ha fått hela sin mag- tarmkanal så totalt förändrad jämfört med det normala.

#42: Intressant att du blandar in evolution, det är en aspekt jag också brukar prata om faktiskt. Våra kroppar är inte anpassade för att ha sådan tillgång av mat och näring som vi har idag, vi har alla mat för flera veckor hemma om vi behöver, och mat finns tillgängligt 24/7, året om.

Vårt upptag och vår fysik är inte anpassad efter detta, vi är anpassade efter att behöva äta precis allt vi kommer över, och även programmerade för att göra just detta. Det är ingen slump att vi mår bra av att samla på oss mat.

Jag ser min operation som ett korrigerande, ett anpassande av min fysik till den verklighet jag rör mig i. Jag kan inte ha samma möjlighet till att stoppa i mig som jag tidigare haft, jag klarar helt enkelt inte av det. Nu mår jag jättebra, aldrig illamående och kan äta vad som helst men i rimliga mängder.

Därför tycker jag snarare att det är ett mysterium att det finns nån som upplever sig "må bra" av att ha fått hela sin mag- tarmkanal så totalt förändrad jämfört med det normala.

När det "normala" tar död på en så är det onormala att föredra.

#43. Shit vad bra skriver Thursday! 😂Kunde inte ha sagt det bättre själv! 😎
 Du är en skribent med både ett stort hjärta och en smart hjärna måste jag säga. 😊😃

Känner att vi två har tagit open på ett helt annat sätt. Vi är så glada i livet nu och vill visa detta för hela omvärlden. Även för de som vill kanske opas, om hur fint vi har det om man brukar allvar. Om hur bra det kan bli faktiskt. 😎🌺

#44 Ja naturligtvis har du som är smärtfri "tagit operationen på ett annat sätt". Kanske ska tänka utanför den egna bubblan ibland?

# 44 herregud du är verkligen så "hisslös" som du ger intryck av i alla trådar här.  Varför skulle alla andra vara missnöjda med sina operationer bara för att vi inte håller på och gapa hela tiden "se mig mig mig" utan vi kanske tycker det är lite åt det smaklösa hållet  i en tråd om en mindre lyckad operation.

Kram till dig laganponny! Hoppas verkligen att du får hjälp med att komma tillrätta med de problem du har efter operationen.

Och till er som, liksom jag,  är nöjda och glada efter operationen och säger jag grattis, fantastiskt för er/oss! Men våra egna goda erfarenheter ger oss inte rätt att förminska problemen för de som har drabbats. Det är lågt, riktigt lågt…

#43 Jag har läst ditt inlägg flera gånger nu, men jag måste erkänna att jag har svårt att förstå vad du menar. Vi är nog väldigt olika på det här området verkar det som.

När jag är i mataffären så är det jag, alltså mitt huvud, som helt och hållet bestämmer vad jag ska köpa, inte min magsäck. Och jag bestämmer att jag bara ska köpa nyttig mat, trots att butikshyllorna dignar utav söta och/eller feta varor. 

Och sen när jag kommit hem med all maten, så är det fortfarande jag som bestämmer när, vad och hur mycket som ska stoppas in i munnen. Att inte ha full kontroll över sina matinköp och matintag skulle kännas oerhört konstigt och skrämmande för mig. Men jag har ju aldrig haft bulimi, anorexi eller nån annan  ätstörning, och då är det ju omöjligt att förstå hur det känns. 

Nu vill jag inte låta alltför präktig, för när jag var barn och tonår så proppade jag minsann i mig en hel del onyttigheter också, men nu sen jag blivit vuxen och "förståndig" (ha ha) så har jag slutat med det så gott som helt och hållet. Istället för godis så äter jag olika sorters frukt istället, det är bland det bästa jag vet.

#48: Alla människor har olika beteende sett till detaljerna, men på väldigt många sätt är vi snarlika. Om du låstes in i din bostad är jag säker på att du har mat hemma för flera veckor, det har de allra flesta. Vi fyller vårt hem med mat vi egentligen inte behöver, och vad som är nyttigt och ej är egentligen sekundärt.

Vad som är nyttigt och ej är ganska intressant, har du kollat kaloriinnehållet på exempelvis flingor och jämfört?  100 g Kellogs Frosties innehåller 369 kcal, Branflakes innehåller 370 kcal. Vilka av dessa två är "nyttigast"?

Faktum är dock det att vi inte besitter egen, fri vilja i någon reell mening. Vi agerar efter behov, fysik och miljö. Det är ingen slump att du "väljer" som du gör, inte heller att jag valt som jag gjort. Du har agerat efter dina behov i exakt samma utsträckning som jag och alla andra.

Nu har min fysik ändrats, vilket också har ändrat min mentalitet och övriga centrala faktorer. Detta var verktyget jag behövde, om du funnit andra verktyg som fungerar är jag den första att gratulera!

#49 Nej, det stämmer inte för min del att jag fyller mitt hem med mat jag egentligen inte behöver. Jag köper bara sånt som jag vill ha, och vet att jag kommer att äta upp så småningom. Visst händer det nån gång att jag provar nån ny produkt som jag sen inte gillar alls och blir tvungen att slänga, men det tillhör dom absoluta undantagen dessbättre.

Båda dom exemplen du tar fram, Branflakes och Frosties är ju rent hemska och allt annat än nyttiga. Den första innehåller 22 % socker, och den andra ännu mer, 25 %. Inte riktigt klokt, alltså!

Just nu äter jag Rågfras, och den innehåller fullkornsmjöl av råg och havre och bara 3,7 % socker. Trots, eller tack vare det, så är det riktigt gott, tillsammans med mjölk och frukt och/eller bär. Kan verkligen rekommenderas! 🙂

Jo, jag anser nog i alla fall att vi har ett eget val när det gäller vilken mat vi ska köpa hem och stoppa i oss. Tidigare gjorde jag sämre val och gick upp i vikt, sen la jag om kosten och gjorde andra och bättre val, vilket medförde att dom överflödiga kilona sakta och gradvis försvann. För mig tog det ganska lång tid, ca 1-1½ år, att gå ner till normalvikt, men det ser jag inte alls som nån nackdel, tvärtom.

Att välja den rätta och nyttiga kosten är det "verktyget" som jag tycker borde vara det absolut bästa för dom allra flesta överviktiga människor. Till skillnad från alla olika sorters viktoperationer, så är det ju helt smärtfritt, riskfritt och utan några komplikationer. Dessutom helt gratis för både samhället och den enskilda individen, och det är ju faktiskt också en viktig aspekt i sammanhanget.

Det brukar ju sägas att nästan alla kan gå ner i vikt, men att dom flesta sen alltid går upp igen, men varför är det så? Vad exakt är det som gör att vissa kan gå ner och förbli där, medan så många tydligen inte klarar av det? Det tycker jag att det borde forskas väldigt mycket mer på, vilka faktorer det är som avgör detta.

#50: Det är väl lite det du beskriver som egentligen är problemet; du utgår endast från dig själv och din situation och förutsätter att alla människor är som dig. Så är det dock inte, människor är väldigt olika, och har totalt olika hjärnkemi och förutsättningar. Det du ser som alternativ ser inte andra som alternativ, helt enkelt.

Rågfras vet jag att många gillar, dock innehåller det 76% kolhydrater och fler kalorier än just Frosties. Det är inte alltid lätt att vara nyttig, som bekant.

Viktigt att komma ihåg är att människor du ser som är överviktiga väljer inte att vara det, hade de alternativ skulle de naturligtvis välja att vara normalviktiga. Dessa människor har dock ett beteende som resulterar i övervikt, och att bara säga att folk då "borde" bete sig annorlunda är inte speciellt produktivt.

#51 Ja, det stämmer att jag utgår från mig själv, det gör ju du också, och alla andra. Det är helt naturligt och oundvikligt. Men däremot stämmer det inte alls att jag förutsätter att alla människor är som jag när det gäller mat. I mitt inlägg #48 skriver jag ju att jag har svårt att förstå ditt resonemang just därför att "vi nog är väldigt olika på det här området."

Att Rågfras innehåller 76 % kolhydrater ser jag inte som nåt anmärkningsvärt eller problematiskt, utan helt naturligt eftersom det är gjort av spannmål, närmare bestämt fullkornsmjöl av råg och havre. Och det är självklart mycket nyttigare och bättre än en massa tillsatt rent socker, som i fallet med Frosties och Branflakes.

Jag tror säkert att det är olika svårt för olika personer att reglera sin vikt, bl a beroende på arv och miljö, ev sjukdomar och/eller medicinering osv. men dom flesta kan väl påverka en del själva i alla fall, genom att välja rätt eller fel när det gäller mat och motion.

Och så det här med alternativ. Den helt överväldigande majoriteten av överviktiga personer har ju bara två alternativ att välja mellan. Antingen lägga om kost och motionsvanor och därigenom gå ner i vikt, eller fortsätta vara överviktiga. För du kan väl inte rimligtvis mena att alla som har BMI över 25, och alltså klassas som överviktiga, ska genomgå nån form av magsäcksoperation?

#52: 

Ja, det stämmer att jag utgår från mig själv

Det var inte vad jag skrev, jag skrev att du utgår endast från dig själv. Jag har inte svårt att förstå ditt resonemang, men du har enligt egen utsago svårt att förstå mitt. Detta beror förmodligen på ett mycket snävt perspektiv.

Att Rågfras innehåller 76 % kolhydrater ser jag inte som nåt anmärkningsvärt eller problematiskt

Det beror på hur man ser på saken. Högt kolhydratinnehåll är typiskt för raffinerade matprodukter, samt att kroppen omvandlar nedbrytningsbara kolhydrater till glukos. Denna process börjar redan i munnen, de är därför även dessa produkter avger en ganska tydlig sötma. Testa att tugga rena Rågfras utan mjölk ska du se att sötman också utvecklas ju mer du tuggar, då du får mer och mer glukos ut ur dem. Att tala om vad som är minst dåligt i detta fall är ganska meningslöst.

_men dom flesta kan väl påverka en del själva i alla fall, genom att välja rätt eller fel när det gäller mat och motion.
_

Nu är det samma snäva perspektiv igen. Alla har inte alls dessa alternativ. Vi människor har inte ett medvetande, vi är ett medvetande, och detta medvetande är totalt beroende av fysiska faktorer. Att alternativ utesluts av en allvarlig knäskada är i all väsentlighet det exakt samma som att de utesluts av psykologiska faktorer. Alla människor har helt enkelt inte samma verktygslåda, de har inte samma tid till sitt förfogande, samma livssituation, samma driv, samma hängivenhet osv. Vad du essentiellt gör är att du säger till en rökare att bara sluta röka (hur svårt kan det vara, DU röker ju inte?), och så vidare.

Antingen lägga om kost och motionsvanor och därigenom gå ner i vikt[…]

Precis, det är ju bara att lägga om hela sitt liv, hur svårt kan det vara?

För du kan väl inte rimligtvis mena att alla som har BMI över 25, och alltså klassas som överviktiga, ska genomgå nån form av magsäcksoperation?

Nej, detta är helt upp till var och en. Ingen ska stå med pekpinnar och säga vilka som borde eller inte borde operera sig, detta är ett omfattande ingrepp som påverkar precis allt i livet efteråt. Dock tror jag att väldigt många mer skulle må bättre om de tog detta steg.

Många kan kontrollera mat och vikt med bara vilja.

Andra kan de inte. Och av de kan en del få hjälp med operation. Operationen minskar magsäcken och vi vissa fall kortar den ner tarmen så upptaget blir lägre.

En STOR del av förklaringen till att operation hjälper är att en del av de hormoner som styr mättnad och hunger NORMALISERAS.

Det gör att man får ungefär samma förutsättningar som den första gruppen, den som kan kontrollera sitt matintag.

Det innebär dock inte att man bara går ner i vikt utan att ändra något. Ändringen måste fortfarande till men den blir möjlig med hjälp av operationen

Simple as that ;)

#53 Nej, alltså, om jag ska vara helt ärlig så har jag inte bara svårt att förstå ditt resonemang, utan det är faktiskt helt omöjligt.

Detta med att du tycker att det är helt självklart, naturligt och önskvärt att få 95 % av magsäcken bortopererad och tunntarmen avskuren och fastsydd på nytt ställe för att därigenom "anpassa" kroppen till den ständiga tillgången på mat i dagens moderna samhälle.

Så kan man nog bara tänka och känna om man är väldigt långt inne i den för mig främmande och skrämmande "viktoperationsvärlden", och därmed också väldigt långt borta från allt vanligt rimligt och normalt tänkande när det gäller mat och kropp och hälsa.

Varför ska man ge sig på och skära i friska inre organ, när det är i beteendet, alltså psyket och huvudet, som felet sitter? Det måste ju vara mycket bättre att gå direkt på orsaken till övervikt och fetma, dvs matmissbruket, och göra allt för att behandla det, istället för att "straffa" dom stackars inre organen som inte har gjort nåt fel, utan bara fungerar precis så som dom är skapta av naturen att göra.

I motsats till dig så tror jag inte att "väldigt många mer skulle må bättre om de tog detta steg." Om du inte redan gjort det, så föreslår jag att du går in på viktop.se, och kollar runt lite. Av det som finns att läsa där, så får man definitivt inte intrycket av att alla, eller ens dom flesta, som genomgått viktoperation, mår bättre av det. Tvärtom så finns det många som i likhet med laganponny har dragit på sig ett fruktansvärt lidande istället, och blivit mer eller mindre invalidiserade efteråt av alla dom olika komplikationerna dom drabbats av.

Och dessutom, inte minst viktigt, så skulle det innebära en fullkomligt gigantisk kostnad för samhället ifall alla överviktiga människor skulle opereras för att kunna gå ner. Sjukvårdsresurserna är faktiskt inte oändliga, utan redan hårt ansträngda som det är. Jag kan aldrig tänka mig att landstingspolitikerna är villiga att lägga nästan alla pengar på viktoperationer, och nästan inget på all annan nödvändig sjuk- och hälsovård.

Så oavsett ifall du gillar det eller inte, så kvarstår nog ändå det faktum att för dom allra flesta med BMI över 25 så finns det bara två alternativ att välja på, och det är att gå ner i vikt genom att ändra kost och motionsvanor, eller också fortsätta vara överviktiga. Såvida dom nu inte har lust att gå till privat klinik och betala hela den stora operationskostnaden själva. 

Det med rökning och rökavvänjning, hur lätt eller svårt det är, kan jag inte säga nåt om eftersom jag inte röker och aldrig har gjort. Däremot har jag haft ca 25 kg övervikt som jag sakta och gradvis gjort mig av med på det gamla vanliga sättet, alltså främst genom att ändra kosten till det bättre.

#54 Ja, det är så jag har uppfattat det hela också, att om man inte själv hjälper till ordentligt och gör dom nödvändiga förändringarna i kost och motionsvanor, så fungerar inga operationer i världen, utan då är man snart tillbaka på ruta ett igen, med ökande vikt som följd.

#55:

Så kan man nog bara tänka och känna om man är väldigt långt inne i den för mig främmande och skrämmande "viktoperationsvärlden", och därmed också väldigt långt borta från allt vanligt rimligt och normalt tänkande när det gäller mat och kropp och hälsa.

Du förstår som du själv säger inte resonemanget, så att du då försöker dra slutsatser baserat på vad du läser kommer inte att fungera, som synes. Människans fysik och mentalitet är totalt anpassad efter en gravt begränsad tillgång på mat, det är därför kroppen lagrar fett tills den dör av det. Den tillgång på mat vi har idag är totalt unik, våra föräldrar hade inte detta och deras föräldrar hade det definitivt inte. Man behöver alltså inte gå längre tillbaka än så, miljontals år av evolution jobbar mot oss nu, så enkelt är det. Men det förstår du inte, säger du ju, och jag ser det.

Varför ska man ge sig på och skära i friska inre organ, när det är i beteendet, alltså psyket och huvudet, som felet sitter?

Hjärnan är också ett fysiskt organ. Om "felet" sitter där måste man göra något. Min mentalitet har förändrats enormt sedan jag opererades, och det samma gäller väldigt många jag känner, dock inte alla ska sägas.

I motsats till dig så tror jag inte att "väldigt många mer skulle må bättre om de tog detta steg." Om du inte redan gjort det, så föreslår jag att du går in på viktop.se, och kollar runt lite.

Tro kan ju alla göra. jag kan bara relatera till mig själv och min personliga erfarenhet. Komplikationer är, på det stora hela, ovanliga, det finns statistik på detta. Jag känner sex personer som opererats, ingen av dessa har fått några negativa biverkningar av operationen. Det förekommer självklart, det gör det med alla operationer, men det är som sagt ovanligt.

Och dessutom, inte minst viktigt, så skulle det innebära en fullkomligt gigantisk kostnad för samhället ifall alla överviktiga människor skulle opereras för att kunna gå ner. Sjukvårdsresurserna är faktiskt inte oändliga, utan redan hårt ansträngda som det är. 

Anledningen till att staten betalar dessa operationer vid stor övervikt är att det är betydligt dyrare för samhället att inte göra operationerna. De följdsjukdomar som följer övervikt kostar enorma summor varje år, och gör man denna operation i tid finns det enorma summor att spara på det. Så om det är ansträngda resurser du är oroad över bör du förespråka dessa operationer snarare än att demonisera dem.

Så oavsett ifall du gillar det eller inte, så kvarstår nog ändå det faktum att för dom allra flesta med BMI över 25 så finns det bara två alternativ att välja på, och det är att gå ner i vikt genom att ändra kost och motionsvanor, eller också fortsätta vara överviktiga.

Vid operationer som dessa krävs det i regel ett BMI över 35 eller 40.

Såvida dom nu inte har lust att gå till privat klinik och betala hela den stora operationskostnaden själva. 

Tur att inte alla har en sådan människosyn.

#56 Jag skulle tro att i stort sett hela befolkningen i Sverige har god, om än inte obegränsad, tillgång på mat, så om din "evolutionsteori" stämmer, så borde ju isåfall alla vara överviktiga, men det är ju lyckligtvis inte fallet. Bara för att man har fysisk tillgång till något, så är det, enligt min åsikt, absolut inte detsamma som att man måste använda det till övermått.

Om man skulle tillämpa din evolutionsteori om mat, även på alla möjliga andra saker, så skulle det ju betyda att bara för att man har friskt gott vatten ur kranen hela tiden, så måste man dricka 5-10 liter per dag. Eller att man måste sova dygnet runt bara för att man har en jättebekväm och skön säng. Eller att man måste titta på tv hela sin vakna tid bara för att man har en stor fin lyxig tv med toppenbra bild och ljud.

Vad jag menar är att man borde väl ändå någotsånär kunna välja själv när, var, hur, varför och hur mycket i samtliga dessa exempel som jag räknade upp här, inklusive mat.

Som alla vet så finns det ju en ganska negativ bild i samhället när det gäller överviktiga personer. Att dom är viljesvaga, har allmänt dålig karaktär, bristande självdisciplin och självkontroll. Att dom är hjälplösa offer för sin stora aptit och sitt omåttliga ätande. Att dom absolut inte kan göra nåt själva för att förändra sin situation, utan är helt beroende av och utlämnade dels åt sjukvården, dels åt mängder av skrupelfria företag som tjänar grova pengar på diverse olika, ofta värdelösa, bantnings metoder och dito preparat.  

Jag tycker att blotta existensen av dom här olika viktoperationerna bara kraftigt förstärker och bekräftar den ovan beskrivna bilden av passivitet, hopplöshet och uppgivenhet. Och det kan absolut inte vara positivt för någon, i synnerhet inte för alla dom som verkligen behöver känna sig kapabla att själva ta itu med saken, och göra en rejäl kraftansträngning för att lyckas gå ner i vikt.

"Tur att inte alla har en sådan människosyn."

Det vet jag inte vad du menar med det, men jag vill bara påpeka en viktig sak. Det är alltså inte för att jag vill vara taskig mot överviktiga personer som jag håller på och argumenterar mot viktoperationer, tvärtom.

Nej, istället så tycker jag att det är rent ut sagt uselt att den samlade vetenskapen och sjukvården inte har nåt bättre att erbjuda än detta. Det måste helt enkelt forskas fram en annan och rimligare lösning på problemet. Nåt som är mycket mera skonsamt, mycket mera smärtfritt och riskfritt, och dessutom betydligt effektivare på längre sikt än bara några månader, eller nåt år eller två. Om du anser att jag har en dålig människosyn på grund av den åsikten så är du fri att tycka det, men jag håller givetvis inte med.

Nej du, förespråka dessa operationer kommer jag aldrig att göra, det kan jag lova helt säkert, och demonisera dom behöver nog knappast jag göra, eftersom det räcker så bra att bara ta del av dom beklämmande och tragiska berättelserna från alla dom som inte har lika goda erfarenheter som du och dina sex bekanta. Ni har nog haft en stor portion tur skulle jag tro, och jag föreslår att ni håller tummarna hårt, och/eller ber till alla goda krafter, gudar och skyddshelgon osv. att det fortsätter lika bra i framtiden också.

Om du tycker att jag är alltför kritisk och fördömande när det gäller detta ämnet, så är det ingenting jämfört med den här upprörda damen som hörde av sig till Ring P1 tidigare i år.

GBP som sådan är inte en ny företeelse. Det har funnits i massor av år och är forskat massor på.

Bara det att man inte använde det som hjälp för viktminskning från början, det är en bieffekt.

Att det inte fungerar för alla på sikt är ju för att inte alla har förstått att det inte RÄCKER med en operation. Det ger en ett bra verktyg till att själva hitta nya och bättre vanor. Det är svårare att äta för mycket och för många straffar det sig omedelbart om de äter för söt eller fet mat. Det blir som antabus för alkoholisten. Men även med antabus måste man vara motiverad och man måste vara väl insatt i vad en operation innebär, även när den går som den ska (vilket den oftast gör).

Mitt sjukhus beskriver operationen som en handbroms, de ger en verktyget men man måste själv använda det.

#58 Jag antar att du menar den här mest radikala magsårsoperationen Billroth 2?

Ja, det verkar stämma att det är väldigt många som inte alls har förstått att dom måste göra det mesta av jobbet själva så snart den första tidens kraftiga viktras är förbi.

Om man googlar på "Gastric bypass honeymoon period", så kan man lätt hitta oräkneliga berättelser på olika viktoperations bloggar och forum om människor som blir alldeles förbluffade och bestörta när dom plötsligt inser att efter nåt år eller två, så är dom tillbaka på "startplattan" igen när det gäller kost och motion. Och har dom då inte hunnit vänja om sig under den tiden, så blir det lätt att dom går upp alla kilona igen så småningom.

Jag tycker bara att det är så väldigt märkligt att dom inte blir ordentligt informerade om dessa mycket viktiga och avgörande fakta innan dom fattar det oåterkalleliga beslutet att genomgå magsäcksoperation. Då kanske dom skulle inse att det inte finns några "quick fixes" och lätta genvägar, utan att till syvende och sist så hänger allting ändå på en själv. Naturens och fysikens lagar är ju en gång för alla som dom är, och det går helt enkelt inte att ändra på.

Det är nog många som gärna skulle vilja ha möjligheten att äta en del godis, glass, kaffebröd, chips, pizza osv. lite då och då, utan att behöva oroa sig för att gå upp i vikt, men så ser ju tyvärr inte verkligheten ut för dom flesta.

Jag testade själv för ett par år sen att falla för frestelsen att äta mitt favoritgodis mjölkchoklad med toffee fyllning, men det gjorde tyvärr att jag gick upp ca 4-5 kg på kort tid, så det var bara att sluta med igen, hur gott jag än tyckte att det var.  

Att sluta med allt sånt gott som jag varit tokig i sen tidiga barndomen, kändes nästan som att ta adjö av ens bästa vän, men har man inget val så måste man ju göra det, vare sig man vill eller ej.

Det är just det där som du beskriver, att man ska förmås att ändra sina matvanor till det bättre genom hot och straff, i det här fallet att man kommer att bli illamående och/eller dumpa, som jag aldrig i livet skulle kunna acceptera för min egen del. Jag är en sån person som både vill och måste få ta ansvar själv och välja själv, jag vill absolut inte bli tvingad till nåt av nån annan, eller av risken att bli sjuk av det jag just ätit.

Jag tror jag skulle bli heltokig om jag skulle ha det så som många på Viktop.se beskriver sin vardag och tillvaro. Och det är ju flera där som precis som laganponny har råkat så illa ut så det är rent omänskligt. Man skulle behöva ha ett hjärta av sten för att inte bli berörd av deras långvariga svåra lidanden.

Dessutom så var den allra första gången i mitt liv som jag hörde talas om gastric bypass när det stod i dagstidningen om en kvinna som hade avlidit i sviterna efter en sån operation. Så jag lär nog aldrig bli särskilt positiv till dessa ingrepp, oavsett hur många "solskenshistorier" om lyckade resultat jag än får höra eller läsa om.

#59 Tycker uppriktigt synd om dig du verkar vara så arg. Kan inte vara lätt med denna ilska och all energi du lägger här inne på detta forumet. Du behöver en bamsekram känner jag. ❤️

En stilla undran. Är du överviktig idag månne?

Det är väl klart att man INTE förstår när man själv har förmågan att begränsa.

Andra behöver hjälp. Hur den hjälpen ser ut är ju olika från person till person.

Att vara dåligt förberedd inför en operation kan inte bara ligga på sjukhuset, det finns så oändligt mycket att läsa på internet idag att man får vara ganska ointresserad för att inte komma påläst, i Sverige då.

Sen gör sjukhusen väldigt olika. En del utreder under nästan ett och ett halvt år och man träffar läkare och dietist osv under vägens gång.

Andra opererar inom två veckor från det att man tagit kontakt. Och då kan det ju förstås missas om man inte själv tagit reda på fakta.

Jag tror inte att det är särskilt många som idag inte har tänkt igenom valet av operation. Det är en stor sak att att fatta beslut om. Sen är det skit att det finns ett fåtal som drabbas av allvarliga komplikationer och slipper man det ska man vara glad.

För de flesta som opereras så är risken ändå försumbar jämfört med vad som komma skall om man är fortsatt överviktig.

#57:

Jag skulle tro att i stort sett hela befolkningen i Sverige har god, om än inte obegränsad, tillgång på mat, så om din "evolutionsteori" stämmer, så borde ju isåfall alla vara överviktiga, men det är ju lyckligtvis inte fallet

Din logik är felaktig, då människor är olika, ett perspektiv du tycks vara helt oförmögen att greppa. Människor har olika fysik, och olika förutsättningar. Väldigt många får den motion de behöver och förbränner det de äter, andra äter mycket mer än de behöver men har en högre ämnesomsättning. Dock talar statistiken sitt tydliga språk, varannan man och var tredje kvinna i Sverige är idag överviktiga. Att du tycks anse att alla borde vara det bara för att vi äter mer än vi fysiskt behöver stämmer alltså inte.

Om man skulle tillämpa din evolutionsteori om mat, även på alla möjliga andra saker, så skulle det ju betyda att bara för att man har friskt gott vatten ur kranen hela tiden, så måste man dricka 5-10 liter per dag. 

Även detta är helt fel, precis som samtliga exempel du anger. Vår kropp är inte anpassad efter att lagra i det närmaste obegränsad mängd vatten, då vatten uppenbarligen inte har varit lika mycket av en bristvara som fett. Det finns heller inga evolutionära fördelar med att sova hela dagarna, exempelvis, men det finns evolutionära fördelar med att kroppen lagrar energi in absurdum. Åtminstone när energi är svårt att komma över och tillgången är osäker. Du tycks inte förstå denna princip.

Vad jag menar är att man borde väl ändå någotsånär kunna välja själv när, var, hur, varför och hur mycket i samtliga dessa exempel som jag räknade upp här, inklusive mat.

Nej, fri vilja existerar inte i någon verklig bemärkelse, forskningen är entydig rörande detta. Allt är reaktioner som leder till reaktioner, du är lika mycket slav under hjärnans kemi som oss andra.

Jag tycker att blotta existensen av dom här olika viktoperationerna bara kraftigt förstärker och bekräftar den ovan beskrivna bilden av passivitet, hopplöshet och uppgivenhet.

För dig gör det säkerligen det, med din människosyn.

Nej du, förespråka dessa operationer kommer jag aldrig att göra, det kan jag lova helt säkert, och demonisera dom behöver nog knappast jag göra, eftersom det räcker så bra att bara ta del av dom beklämmande och tragiska berättelserna från alla dom som inte har lika goda erfarenheter som du och dina sex bekanta.

Statistiken är överväldigande i vår favör här, hade du brytt dig om att läsa på ämnet innan du började diskutera det hade du känt till detta.

Ni har nog haft en stor portion tur skulle jag tro

Har man fakta behöver man inte sitta och gissa.

#62 Tycker du har uttryckt precis det jag känner.
Spot on. Kram från Malmö😍

Nu är även jag opererad! Blev i onsdags och hem i fredags. Började kräkas lördag mitt på dagen, ganska mycket. Ringde avdelningen som sade att jag kunde avvakta eller åka till akuten. IOM att vi har 10mil till akuten på till hälften dåliga vägar så valde jag att åka in innan jag ev blev sämre. Kräktes igen i bilenoch det var ett par dl galla/magsaft. Mådde bra efter kräkning. Fick lämna lite prover, fick nytt dropp och "trots" att jag mådde hyfsat så gjorde man en skiktröntgen och den visade en knick på tarmen ungefär där de sytt fast den gamla magsäcken. Blev inlagd igen förstås. Inget mer spontant kräks men de satte näs-sond igår på dagen och då kräktes jag ett par dl till och en skvätt i sonden. Vidrigaste jag varit med om. Eftersom inget mer kom ur sonden på två timmar så togs den tack och lov bort. Idag så har jag från lunch fått vatten, 500ml som ska räcka resten av dygnet. Brorsan blev visst opererad i måndags och drabbades av rejäla blödningar, 7 påsar blod och lite tid på IVA blev det för honom men han är hemma nu. Lustigt att vi oberoende av varandra valt att bli opererade för samma sak nästan exakt samtidigt. Jag har inte vägt mig sedan jag blev inlagd igen men det borde ju inte gå uppåt iaf ;)