Hej!

Det vägs säkert in i beslutet, men eftersom du varit stabil de senaste åren så kanske din läkare kan skriva ett intyg om din historia och att du nu klarar dig fint.

Tänkte du skriva en Egenremiss eller gå via din husläkare?

Hälsningar Sara

Jag har en privat psykiater sedan 10 år tillbaka och han har följt mina försök att gå ner i vikt på egen hand utan större framgång! jag ska träffa honom nu innan jul och tänkt att han ska få remittera mig. Det som vore intressant är om någon med någon psykisk diagnos gjort operationen och vet om det funkar eller inte! Har de blivit mer stabila eller har det gott käpprätt åt h-vete? Jag antar att det kan bli medicinjusteringar efteråt. //Marcus

HEJ!

Jag har inga erfarenheter när det gäller detta, men jag önskar dig Lycka till! God Jul också!

#3 Tack!

Jag är bipolär. Har inte gjort någon op. Än. Men jag har pratat med min psykiatriker om det. Det var faktiskt han som tog upp det. Iaf, enligt honom finns det inga som helst hinder att göra en viktop när man är bipolär. Tvärtom kan det vara positivt eftersom man när man går ner i vikt kommer må bättre fysiskt och mår man bättre fysiskt orkar man mer. Och blir man mer fysiskt aktiv mår hjärnan bättre. Sedan är det ju tyvärr så att som fet tycker man ju inte speciellt mycket om sig själv. Åtminstone gör inte jag det. Går du ner i vikt mår du oftast också bättre psykiskt.

Jag kanske ska tillägga att min psykiatriker har ganska många patienter som genomgått viktoperationer och alla har mått bättre rent psykiskt sedan dom gått ner i vikt.

#5 Tack för svaret! Jag tänker som du! Jag har varit överviktig sedan nästan 10 år tillbaka. Mycket övervikt beror på mediciner som provats hit o dit. Jag vet att den största viktuppgången hade jag på remeron och zyprexa. Jag levde ett ganska aktivt liv förr och rörde på mig. Nu har iofs gymkort men upplever att jag är för tung för att kunna röra på mig och utföra någon vettig träning. Sen tror jag också att går man ner i vikt så får man massa bonus på den fysiska sidan! //Marcus

Jag var hos min psykiater i måndags och diskuterade med honom om ev. viktoperation och han tillstyrkte! Han menar på att det finns många fördelar psykiskt på att genomgå en viktoperation. Det är ett stort problem att många med psykisk diagnos lider av övervikt. Men det har visat att de blivit bättre efter en viktoperation. Sen är det.givetvis alla de fysiska fördelarna som också är viktiga. //Marcus

Bra att du fått positivt besked.

Jag har asperger och har gjort en gastric bypass, och det har gått bra. Det som hissade en röd flagga för min del var min historia med grov depression och självmordsförsök. Min kirurg ville alltså prata med den läkare jag hade kontakt med angående mitt mående och min asperger för att höra om han trodde att jag skulle klara av att hantera den psykiska delen av en operation. Min läkare pratade med mig om det, och bad mig vara ärlig kring allt, och jag var 100% uppriktig. Min depression blev värre av att jag inte bara kände mig kass mentalt och typ korkad och så. Men att det blev mycket värre av att jag skämdes av att ens finnas. Jag hade BMI 54 när jag äntligen fick lägga mig under kniven. Det har räddat mitt liv. Inte bara fysiskt, men psykiskt också. Nu dejtar jag t.o.m. Någon jag ALDRIG hade kunnat tänka mig när jag vägde som mest. Och jag går i skolan utan att skämmas ögonen ur mig. Jag deltar i aktiviteter och skäms inte.

Bellatrix,

Hur upplever du att du har klarat av att skapa rutiner runt ätandet efter din operation, med tanke på din Asperger?

M.v.h. Regnstorm

#9 Det var svårt när jag var sjukskriven pga depression och bodde kvar i Sverige. Nu bor jag i Japan och går i skolan fem dagar i veckan. Då har jag liksom intvingade rutiner, och har vissa tider när jag i princip alltid äter för det är enklast så. Vi har ju rast och sånt, så jag klämmer in mat då. Äter innan skolan. Äter efter skolan. Och så kvällsfika. Men i Sverige var det svårt, för jag har pga min asperger extrema problem med att sova. Jag kan vissa dagar ha 27 vakna timmar i sträck och annars är jag vaken typ 6 timmar och sover 4 timmar mellan varje vaken period. Då är det jättejobbigt att hålla mattider. Men nu som sagt, när jag har intvingade rutiner i.o.m. skolan så går det fint.

Jag lyckas fortfarande inte alltid äta 6 gånger om dagen, men minst 5, och det är jag nöjd med faktiskt.

Det var ett tag sen jag startade denna tråden, men här kommer lite uppdatering! I början på året var jag på vårdcentralen som remiterade mig till obstesiaskliniken i Göteborg. Kom i mars på gruppinformation och fick reda på att jag inte uppfyller kraven för operation då mitt bmi var 39,6 vid inskrivningen på vårdcentralen. Jag begärde I alla fall fortsätt hjälp av kliniken och i fredags var jag nere för provtagning och skulle träffa dietist för ev påbörja en pulverdiet på 12 veckor. När jag kom in till sköterskan så undra hon varför jag inte ville ha en gbp då jag uppfyllde kraven. Jag sa då att det gjorde jag inte och hon ringde och kolla i journalen igen. Hon sa att det gjorde jag visst men när hon räknat ut mitt bmi på vikten som stod i journalen så konstaterade hon att jag inte uppfyllde kraven! Men sa hon, vi väger dig igen och då vägde jag lite mer än sist så mitt bmi blev 40,5 så då var jag aktuell för operation. Så nu har jag gått vidare i processen och nu skalk väll läkarna bedöma om jag ska få operation eller inte! Enligt sköterskan var det inget som talade emot det då jag är stabil samt har en fast läkare!

Det låter jättebra, LYCKA TILL 😃

Jag gjorde min op för tre år sen, och jag vägde som mest 145 kg och gick ner till 85 kg.

Men sen efteråt så blev jag deprimerad (inte pga op) och i dagsläget undersöker dom om jag är bipolär.

Så i dagsläget väger jag ca 95 kg 😃

Johan