Blivit remiterad till GBP
Hejsan
Jag väger 155 kilo och är 180 cm lång så jag har grav övervikt. Jag har alltid varit överviktig men den extrema fetman kom när jag fick en depression och började ta antidepressiva. Tog antidepressiva i 12 år och gick upp 60 kilo. Jag har nyligen också mätt lite högt i blodsockret och de misstänker början till diabetes. Har även en hormonsjukdom (PCOS) som gör att viktnedgång är väldigt svårt. Har nu slutat med antidepressiva men vikten är densamma.
Nu har min läkare remitterat mig till en GBP och jag fick en chock. Det är inte en operation som jag någonsin har funderat på. Jag vet inte riktigt varför, kanske för att jag haft så fullt upp med sorg och dödsfall i familjen att min vikt inte spelat så stor roll för mig.
Sen dess har jag läst så mycket jag kunnat om GBP och jag försöker ta reda på om jag är mogen för det, om det är rätt för mig.
Jag har egentligen inte så stort problem rent mentalt med min vikt, även om det såklart är en dröm att vara "smal", utan jag ser det största problemet är det fysiska, att kroppen klarar inte denna fetman och det blir följdsjukdomar, så småningom säkert ledproblem och det är ju tråkigt och tungt att bära omkring på allt detta fett.
Jag tror att GBP är räddningen för min kropp, bantningskurer har aldrig fungerat för mig. Men jag är livrädd.
Livrädd för komplikationer i samband med operationen, livrädd för att man ska få tarmvred. Jag tycker den "vanliga" GBP'n på ett sätt verkar sinnesjuk, ska man förstöra kroppens möjlighet till upptag av vitaminer för all framtid? Hur påverkar det kroppen i längden? Jag är rädd för (kanske töntigt) att jag tex ska få diaree ständigt. (Tog Xenical för några år sedan och fick panikångest i samband med det då trots minimalt intag av fett så läckte det "olja ur rumpan")
Samtidigt så kanske det är ett mindre problem egentligen än fetman som jag annars får leva med…
Jag har läst om "sleeve" metoden och den verkar lite sundare för kroppen men vad jag förstått så utförs inte den via vården utan i såfall får man göra det privat?
Fick brev från Landskrona i fredags om att jag kan räkna med att bli kallad inom 24 månader så jag har ju tid att bearbeta och läsa på ordentligt innan jag bestämmer mig.
Ursäkta mitt långa inlägg, det är så mycket tankar i allt det här och jag har inte direkt ngn att resonera med om det.
Hej och tack för dina rader, eftersom vi är i samma båt så är det alltid intressant att läsa, kan väl inte bli för långt när tankarna flyter på
Hoppas du kommer att få mer kunskap så du känner dig ¨trygg¨ med vilket beslut du än väljer.
Jag funderade också på att manipulera med min mage och vitaminer resten av livet mm, men jag kom fram till att fördelarna med ett hälsosammare liv, att kunna förhindra hjärt o kärl sjukdomar, diabetes och högt blodtryck det vägde liksom över faran med en operation.
Lite löjligt tänkte jag…. kan man operera brösten för att de skall bli snyggare så är denna magoperation mer motiverad på något sätt.
Vill inte på något sätt förlöjliga bröst operationer eller någon annan skönhetsoperation, men för mig var det ett sätt att bli lugn i mitt beslut.
Löjlig kanske, men man liksom väger för och emot.
//Tina
Hej och välkommen hit:)
Jag tycker du gör helt rätt som väger alla för/nackdelar mot varandra och läser på allt du kan.
Själv funderade jag i ca 6 år innan jag beslutade mig för att det var en GBP jag ville göra. Inget annat fungerade ju… Nu är det 2 månader sen jag opades och jag måste säja att det är det bästa jag gjort. Jag mår så mycket bättre redan, både fysiskt och psykiskt.
Ibland tänker jag att jag borde gjort det redan för 6 år sen när jag hade min första remiss men samtidigt vet jag att jag inte var riktigt mogen för det då med allt annat som tog all min tid och ork.
Jag har bara haft positiva upplevelser av min op. Enda gången jag haft diaree var de första 2 dagarna jag kommit hem men det berodde på järntabletterna. Jag slutade ta dem och äter mer järnrik kost istället.
Jag har varit kraftigt överviktig/extremt fet hela mitt vuxna liv och bara jojo-bantat hela tiden så jag var lite orolig för att hjärnan inte skulle hänga med i kroppens förändring så jag tar ett helkroppsfoto varje månad i samma tunika varje gång så jag får den visuella bilden och hjärnan förstår vad som händer.
Jag önskar dig all lycka till med att komma fram till ett beslut som passar dig. Här på Viktoperation i fokus hittar du massor av berättelser som kanske kan vara till hjälp i ditt funderande.
/Ingalill
*Personlig ägodel till 2 söner, 1 katt och 1 hund*
Medarbetare på Singelföräldrar och mobiltelefoner
#2 Åh vilken fiffig idé, att plåta sig i samma kläder.
Tack för ännu ett bra tips
//Tina
Tack för era svar, åberopade vårdgarantin så bör bli kallad till infomöte ngn gång nu i augusti.
Har nog bestämt mig för att göra en GBP om de nu anser att jag "får " operationen.
Ett problem som jag läst borde gå att kunna ordna, är att jag absolut inte kan äta ngn av de olika flyt produkterna. Blir otroligt illamående av dom, tål inte merparten av sötningsmedel så troligtvis är det därför.
Har dessutom total fobi för soppor och buljong. Det enda flytande jag kan äta är filmjölk och youghurt och jag kan ju mixa frukt och bär och dricka. Så undrar om de kommer att vilja hjälpa mig med en 800 kalorie diet som jag läst att vissa kliniker kan ge en eller om de kommer att säga att jag måste flytdieten annars blir det ingen operation…
Sen har jag sett att många kliniker har som krav att man slutar röka.
Och att sluta röka samt försöke gå ner 10 % av min övervikt känns ganska oöverkomligt. Är det ngn av er som röker?
Jag förstår att rökning är idiotiskt men ska de kräva att jag ska sluta röka samtidigt som jag ska kämpa med allt annat känns det dömt att misslyckas.
I Lindesberg där jag opades berättade de att de hade en annan strikt 800 kcl-diet för dem som hade någon överkänslighet mot flytprodukterna.
Sluta röka har i princip alla landsting inför en op av något slag. Det är tiden som varierar bara. Anledningen är att rökning försvårar och kan komplicera läkningsförloppet så om du inte slutar röka är risken stor att du blir nekad en op
Numera finns det ju elektroniska nikotinfria alternativ så du ändå har själva känslan att röka kvar samt själva "röken" 
Jag slutade röka för lite över ett år sen med hjälp av denna modell. (Jag hade den tom med på sjukhuset)
Sen finns det även denna.
Dessa e-cigaretter är dessutom tillåtna att användas överallt då de är giftfria och röken som man blåser ut är samma ånga som när du kokar något på spisen. Att det dessutom finns massor av goda smaker på "juicen" gör inte saken sämre
Lycka till
/Ingalill
*Personlig ägodel till 2 söner, 1 katt och 1 hund*
Medarbetare på Singelföräldrar och mobiltelefoner
Jag förstår din oro, jag kände detsamma före min op den 7/2 -12! Nu idag väger jag 87,5 kg! Har tappat ca 32 kg. Utan att banta! Idag känner jag: jaha, inte värre än så?!:-) Jag opades i Landskrona - dom är skitbra och dögulliga! Du kommer vara med i en grupp! Du kommer bonda som sören med de andra! :-) vi hade det väldigt trevlig där och vi stöttade varandra! You go girl!:)
Klart man är rädd för det okända! Jag tror alla vi som opererat oss har varit lika rädda för att ta beslutet, men de flesta anser nog att det var det bästa beslut vi tagit i våra liv. Vad är alternativet till en operation? För min del såg jag bara en framtid där livskvaliten bara blev sämmre, mer värk och sjukdommar. En långsam självmord genom att äta mig till döds… Jag valde operationen, även om det valet skulle kunnat innebära alla de komplikationer som förekommer vid gbp. Men hur stor är risken för komplikationer? Inte stor. Hur stor är chansen till ett bättre liv? Mycket stor! Varför tveka?
Jag opererades för snart två år sedan. Jag har tappat all den övervikt jag hade, blivit av med det mesta av värken jag hade och fått ett mycket bättre liv. Bland annat hade jag förut problem med pcos, men nu har min mens blivit regelbunden och mycket lindrigare på alla sätt och vis. Mitt liv har blivit lättare, i flerdubbel mening! Jag kan göra saker jag bara kunde drömma om förut. Finns absolut inte en negativ sak jag kan komma på med gbp.
Tack för era goda råd och er stöttning. Nu har det gått 3 månader sedan jag åberopade vårdgarantin och jag har inte hört ett ljud. Så idag ringde jag till Landskronas vårdgaranti person. Nej då är inte min remiss skickad för de har så lång kö och den blir tidigast skickad till antingen Aleris eller Bariatric center i slutet av september.
Vilket betyder att jag tidigast får tid i oktober. Jag är jätteledsen för det är ju just infomötet jag vill ha avklarat så fort som möjligt så jag får chans att ställa mina frågor, får info etc. Så att jag sedan kan bestämma mig.
Hon jag pratade med sa bara att " ja, vi bryter ju mot lagen eftersom vi inte kan erbjuda dig vård i tid".
Jaha men om de inte måste hålla vårdgarantin är det ju ingen vårdgaranti? Då är den ju helt meningslös…
Jag är jätteless på alltihop nu, har haft mega ångest hela sommaren över detta och nu ska jag vänta ytterligare 2 månader.
ÄSch, du är nära nu. Håll ut bara! Du kommer ÄLSKA ditt nya liv sen.
Stå på dig! Vänd dig till oss eller andra som kan ge dig stöd, och be om lite pepp och stöttning. Jag skulle ställa upp på det iallafall! Jag förstår att det känns jättejobbigt att det sköts upp, men du klarar det. Du har ju klarat hela sommaren!
Du är starkare än du tror, jag lovar. :)
Följ min viktresa: http://melineya.wordpress.com
Klart du orkar lite till! Du har ju orkat ända hit! Visst är det jobbigt att vänta, och inte veta riktigt när man får reda på någonting om det man undrar över. Men det kommer att ordna sig. Snart har du din op-datum, och sedan går tiden snabbt tills du är opererad.
Ta hand om dig själv under tiden du väntar. Försök att komma igång och rör på dig. Motion ger goa endorfiner som gör att du mår bra. Du behöver inte springa eller slita ut dig för att få dessa endorfiner, bara du rör på dig på något sätt du tycker om. Kanske en skogspromenad? Jag märker på mig själv när jag inte rört på mig på ett tag att jag börjar bli deppig, men deppigheten försvinner när jag håller mig i gång.
STOR KRAM!
Hejsan
Länge sedan jag var här men ville updatera lite. Jag valde till slut att inte göra en GBP då jag kände att nackdelarna var större än fördelarna. Jag tror inte det är bra för kroppen att svältas ner i vikt på det sättet och jag kom till insikt i att om jag ändå ska svälta ner kroppen i vikt via GBP och bli tvingad att ändra min livsstil så kan jag lika gärna göra det utan GBP.
Jag har aldrig trott på mig själv, aldrig trott att jag skulle kunna ha självdiciplin etc. Men det hade jag. Någonstans långt därinne.
Så idag har det gått ett år och 2 månader sedan jag satte igång min resa utan operation och jag har gått ner till 102 kilo. Jag har idag inte antydan till diabetes, alla mina värden ligger jättebra till och jag mår otroligt bra. Jag ska gå ner 20 kilo till, men låter det ta den tid det tar. Jag har förändrat mitt tankesätt, mat är väldigt oviktigt för mig nu och jag är noggrann med vad maten jag äter innehåller. Har tagit bort socker och vete ur min kost i största möjliga mån. Går på gym två dagar i veckan.
Jag gjorde en sleeve. Man riskerar inte tarmvred, inte mineral och vitaminbrist och man får inte dumpning. Alla fördelar med viktnedgång har man då magen bara är mindre men tarmar är intakt. Jag blev så glad när jag hörde om sleevemetoden. Jag hade aldrig vågar operera mig annars. Dock så vet jag flera som gjort GBP och dom verkar må hur bra som helst.
Jga har gjort GBP. Dumpar inte kan äta vad jag vill. 🤪