Hej!

Jag känner en kvinna som har gjort detta operation. Hon har blivit mycket smal, MEN hon ångrar sig. Vet du varför?

Eftersom hon kan inte äta mer än en glas, hon måste äta i mindre mängd men håller på äta helatiden. hennes magsäck är mycket små så hon kan inte njuta av mat och dryck.

Du kan börja och träna istället och äta nästa vad du vill men bränna det med träning.

Njut av livet!

Lycka till!

Jag förstår att det känns jobbigt just nu, men tyvärr är det sant, en operation är alltid en operation. Det är även som föregående talare säger, man kommer alltid få äta en deciliter i taget flera gånger om dagen. Visst man kanske blir smal, men till vilket pris? Är det inte mer värt att ta det långsamt och göra det rätt. (Även om man gjort operationen så finns alltid risken att magsäcken tänjer ut sig igen om inte vanorna ändras) Min syster gick ner 30 kilo under loppet av 3 år och hon är jättefin nu och har en sund livsstil och ingen hängande hud. När det gäller viktnedgång finns inga genvägar, tyvärr.

Lycka till!

Tack för svar!

Som med alla operationer så finns det saker som kan gå fel, en gbp är inget undantag. Jag har läst på och är medveten om riskerna. Jag är också hemskt medveten om biverkningarna eller vad man ska kalla det, av att vara överviktig då jag har diabetes, nedsatt funktion i njurarna och mina knän är förstörda, svårt att gå i trappor och blir öm av att röra på mig ens, knakar och krasar som knäckebröd i knäskålarna.

Som jag sagt så har min Syster genomgått denna operationen, jag har varit med henne hela vägen och såg hur jobbigt det var i början att få i sig allt och lära sig hur mycket man tål, dock har hon inte fått en endaste Dumping :) Hon äter som en "normal", aningen mindre och suget efter skit (onyttigt) har minskat Väldigt mycke för henne, så hon nöjer sig med en liten bit glass ibland eller vad det nu kan vara. Hon har erkänt att det var jobbigare i början då ögonen ville ha mer än magen och man kunde verkligen inte grisa sig som man gör nu ibland. Men hon har lärt sig att tänka att det är bra att hon inte kan äta mer för då hade hon mått sämre sen över att hon åt all den skiten och så hade hon förmodligen gått upp en hel del. Istället har hon gått ner 77 kilo på 11 månader och har precis kommit under 80 på vågen!! :) Så hon ångrar inget och jag hoppas att det går lika väl för mig som det gått för henne. Men som sagt det går ju olika för alla.

Min förvirring är att jag trodde inte att dom kunde neka mig till att skicka remiss. Men han kunde till och med göra ett vilkor och ordna med dietist bara för en remiss, som inte ens innebär någon säkerhet att jag får OPa mig eftersom det är ändå upp till kirurgen hur det blir, och enligt min läkare på vc så tyckte kirurgen att jag är för ung. Känns som jag blir en aning "lurad" här… Hmm :/

//Dimba

Jag hoppas det ordnar sig för dig. Fast du har det jobbigt just nu:(

#4 Tack! Ja jag hoppas verkligen att detta fixar sig, är så trött på min vikt nu! :/

Jag håller helt med din läkare faktiskt. Först och främst så är det inte läkaren på VC som beslutar om en op utan det är en kirurg. Du är inte 18 år så de kommer aldrig att göra en gbp på dig om du inte har en extremt stor övervikt som kan vara livshotande. Dina föräldrar måste ge sitt samtycke även om kirurgen skulle se dig som en kandidat för en op.

Du måste dessutom ha gjort flera seriösa försök att ha gått ner i vikt på egen hand för att ens bli påtänkt. Inför open måste du gå ner ca 10% av din kroppsvikt för att de ska kunna utföra open. Detta för att levern hos en överviktig är förstorad och har massa fettvävnad runt sig. Av en viktnedgång på ca 10% återgår levern till sin ursprungliga storlek så att de över huvud taget kommer åt att operera.

Du får ursäkta mig men på dig låter det som att du vill opa dig för att bli smal till en skolbal??  En op är för resten av livet. Du kommer aldrig mer kunna leva som tidigare. Visst kanske du skulle vara smal till balen om du fick en op, men hälsosam? Det kan ingen op göra dig, det måste du själv göra. Du kan dessutom inte festa med resten av klassen på balen om du är opad då du inte klarar av att dricka något.

I många landsting är det dessutom upp till 2-3 års väntetid på en op.

Jag är ledsen men jag tror inte att en operation är något för dig baserat på ditt inlägg.  Gör som läkaren föreslog istället. Det är precis det du ändå måste göra både före och efter en beviljad op.

En op är ingen mirakelkur för att bli smal. Det är ett hjälpmedel där du själv står för det hårda arbetet! Själv har jag försökt gå ner i vikt 1000-tals gånger under mer än 30 år innan jag började överväga en gbp. Har du väl gjort den så är det oåterkallerligt sen.

Så tänk 1000 gånger innan du gör något du aldrig kan få ogjort igen.

Min övervikt på ca 85 kilo anses som extrem, tycker överviktsteamet som jag haft kontakt med i flera år och läkaren på VC. Jag vill göra denna operation, inte endast för min bal, bara för att balen var det enda som jag drog upp som anledning är det inte min enda. Jag har minst tio andra saker som kanske anses som mindre "ytliga". Jag bryr mig inte om ifall jag inte får festa med mina andra klasskamrater, är verkligen ingen sån som festar, eller dricker som  du menar, så fort  jag får chansen.

Jag har kämpat med min övervikt hela mitt liv, jag har blivit inlagd på sjukhus flera gånger och jag har träffat dietist efter dietist. Jag har lyckats några gånger men det har varit svårt att både behålla dåvarande  vikt och fortsätta gå ner. Jag har lyckats gå ner 10 kilo på egen han för snart ett år sedan, jag har typ lyckats behålla vikten. Jag har aldrig kommit över 160-strecket sen jag lyckades komma under det, förutom en gång. Men detta är hur bra som helst tycker jag, samtidigt som jag känner mig dum som inte lyckats gå ner mer än 10 kilo på ett år, iofs har jag inte kämpat så mycke direkt. Så mycke som hänt så det har väl på sätt och vis lagts åt sidan. Men nu när jag äntligen börjar hitta ordningen i mitt liv igen så har jag börjat fundera på vad en gbp innebär. Jag är villig att vänta i två år om det är det som krävs. Men  jag har verkligen funderat fram och tillbaka, och jag kommer fortsätta tänka, vela och få panik till OP-dagen. Min syster var likadan, hon var så nervös att hon trodde hon skulle dö. Men när det väl var gjort så var hon jätteglad att hon vågade.

Jag ser inte  gastric bypass som en "mirakelkur" gbp är ett hjälpmedel endast till att få bättre vanor och till att behålla vikten. Såklart om man är så dum att man gör operationen och inte ändrar sina matvanor drastiskt och tillslut tänjer ut magsäcken så det ju den idiotens problem. Jag vill ändra mina matvanor rejält. Jag ser hur mycket min syster äter nu och jag har sett hur kämpigt hon haft det med att få i sig tillräckligt med vätska osv. Det är inget lätt, det har jag inte sagt. Jag tror inte att jag kommer undan lätt och att det kommer gå hur enkelt som helst för mig. Jag tror det kommer kännas som lite av ett helvete i början men att det sen kommer vara värt det.

Jag kollade upp långt innan att man gör undantag på minderåriga i forskningssyfte, om jag inte är tillräckligt Fet för att dom ska göra ett undantag och göra OP innan jag är 18 år så känner jag mig i särskilt sorgsen på det sättet. Jag hoppas att den tillit jag kände till min nya läkare första gången jag träffade honom var rätt och att han håller sitt löfte om att skicka remissen efter jag gått ner dom där 10 kilona som jag Vet att jag kommer klara då gbp är min morot. Jag kommer använda mig av vårdgarantin, det gjorde min syster och hon fick vänta i 7 månader efter hon gått till VC. Men sen är det olika på olika ställen, men vårdgarantin gör ju att man slipper vänta. Så jag lär hinna fylla arton ändå. Men det som gör mig ledsen är att jag trodde det skulle bli av detta året. Kanske det blir också. Vem vet :)

Nu väntar jag på att få min kallelse till första mötet med hälsosköterskan, ska bli spännande och se vad det är för folk jag ska jobba med nu i några månader. Jag ska kämpa till tusen så läkaren skickar remiss till kirurgen. Sen så får jag hoppas att kirurgen är snäll och säger ja ;)

Tack för ert stöd och alla era svar! Uppskattas verkligen :)

Vi hörs!

//Dimba

#7 NU lät det som något helt annat än i ditt första inlägg Där lät det väldigt ytligt faktiskt. Så tack för att du utvecklade det mer

Först av allt vill jag säja att jag inte alls hade någon tanke på att du ville festa/dricka så fort du får chansen. Vad jag menade var just under studentbalen. Då brukar det höra till att ungdomar festar till. Jag har trots allt själv varit där, även om det känns som en livstid sedan

Vårdgarantin betyder inte att du ska få en operation inom en viss tid. Det betyder bara att du ska få träffa en läkare inom vårdgarantitiden. Alltså ett första besök inom ärendet. Sen kan det i princip ta hur lång tid som helst innan själva vården utförs. Det är helt beroende på hur långa köer de har.

Ett tips som jag vill ge dig är att följa läkarens och dietistens råd och verkligen kämpa. Det kan ge dig en stabilare grund att få en gbp om/när du tänkt över för och nackdelar 1000 gånger.

När du väl får en remiss till en kirurg kanske kötiderna är obefintliga. Så var det i mitt landsting. När jag tänkte göra open för 6 år sedan var kötiden 18-24 månader. Tyvärr kom det så mycket emellan med familjen så jag beslutade mig för att tacka nej då. Det var inte läge att lägga den tid en gbp innebär, på mig själv när min son behövde mig så mycket då.

Nu, i månadsskiftet okt/nov-11 gick jag till min VC och bad om remiss, gruppinfon skedde i december, bedömningsmöte i februari.

Jag trodde då att jag skulle få min op till hösten/vinern om jag ade tur. Men köerna var borta Jag fick 6 veckor att gå ner ca 10% av min kroppsvikt och den 26/3-12 opades jag.

Så var kön 7 månader för din syster så är den säkerligen lite kortare nu

Lova mig att du gör allt dietisten ber dig om!  Att lyckas utan en op är det allra bästa. Jag önskar dig all lycka till!

#8

Så vårdgarantin innebär alltså en tid med kirurgen som bestämmer om man får op? Min syster har inte hunnit förklara för mig om hur det gick till. ;)

Jag är nog den minst ytliga människa i världen, balen var väl det första jag kom att tänka på just då. Så jag är en jordnära människa, inget ytligt alls här;)

Jag förstår att en operation är alltid en operation, det går inte att ta tillbaka och det kan bli så många fel som förstör hela mitt liv i stort sett. Men det har redan hänt så mycke med mig nu som överviktig, och jag är Bara 17 år. Jag önskar att jag inte hade behövt stå inför detta valet, om jag nu har något val, det är ju upp till läkaren mest.. Men jag har läst och hört folk som gått ner samma som jag, om inte mer, utan operation och sedan har dom gått upp allt igen. Det var en kvinna som gjort det och hon var med i tidningarna och allt sen blev hon lika stor igen. Jag vet inte vad jag skulle göra om det hände mig. Utan operation känns det som jag skulle gå runt och vara rädd för att ens äta. Jag har problem med att äta nu. Jag tycker inte om att äta för det mesta. Jag känner att jag går upp ett halvt kilo för varje tugga och jag är så jäkla osäker utan min våg. Jag har varit värre innan, det är först nu som jag vågar äta ibland men tanken finns alltid i bakhuvudet. Så jag känner att en operation skulle därför vara en befrielse för mig på det viset. Jag känner av gränserna starkare och jag Vet att jag inte kommer gå upp i vikt, såvida jag inte töjer magsäcken. Men Det kommer Aldrig hända om jag skulle få den här operationen.

Jag vill gärna att du som vet lite om denna operation och hur det gick till innan op gärna berättar. Och berätta gärna hur du mår nu osv. Allt som en blivande gbp-person behöver veta.

Ja jag LOVAR att jag kommer göra som dietisten säger, jag är verkligen duktig och envis när jag väl kommer in i det. Såklart är ingen viktnedgång lätt men jag vet att jag ska komma under 150. Var flera år sen jag var det.. Känns häftigt :) Men om jag räknat rätt så kommer jag ha gått ner ca 20 kilo innan  op, för man ska gå ner 10 kilo tills op (min syster fick göra de) och nu ska jag gå ner 10 kilo. Och sammanlagt med de 10 kilo jag gått ner innan så blir det ca 30 kilo. På egen hand :D Vore coolt om jag lyckas med det iaf :)

Vi hörs!

//Dimba

Ja, vårdgarantin gäller från det du får remissen till första besöket på remissen, vilket brukar vara gruppinformationen. Sen kan det, om man har otu, ta en väldigt lång tid.

Blir du godkänf av kirurgen så får du en tid till provtagning och inskrivning på det sjukhus där operationen ska genomföras, sen får du instruktioner för när du ska börja med pås-dieten som varar i 4 veckor. Första dagen på dieten ska man ringa in till mottagningen och meddela sin vikt och sedan en gång till efter 2 veckor.

Under dessa 4 veckor vill de att man ska gå ner minst 10 kg eller 10% av sin kroppsvikt.

Då gäller det att man hittar en diet som man verkligen klarar av i 4 veckor så man inte fuskar.  De godkända påsarna är i första hand Modifast (LCD Low Calorie Diet) som man tar 4 ggr/dag, men även Allévo, Naturdiet, Cambridge och Nutrilett är godkända men eftersom de är VLCD (Very Low Calorie Diet) så måste man ta fler påsar av dem för att få rätt kalori och näringsnivå.

Jag gillade Naturdiet bäst (de är även billigare än Modifast) så jag åt 4 påsar Naturdiet + 1 påse Modifast per dag för att komma upp i de 800 kalorier per dag som vi skulle äta.

På måndag är det 2 veckor sen jag opades och jag mår kanonbra Jag har mått bra hela tiden förutom att jag blev dålig i magen av järntabletterna.

Jag har ju födelen att ha en hund så jag måste gå ut och gå oavsett hur jag mår och vilket väder det är.

Så mycket på vågen har det inte hänt dessa 2 veckor men det skulle jag inte räkna med sa läkaren. Första 2-3 veckorna ställer kroppen om sig från påsar till flytande föda och nu till mosad mat. Dessutom går man i några dagar och rapar/fiser för att få ut gasen an blir uppumpad med

Däremot visar måttbandet på -6,5 cm i midjan sedan jag lämnade sjukhuset 

Grattis till att ha krympt iaf! :) Hoppas det går mycke mer neråt framöver!

Jag tänkte att vårdgarantin är att när man fått godkänt för op så tar man ut det på vårdgarantin  (eller vad man säger) och det gör att man får op inom tre månader. Det verkade gå väldigt snabbt för dig?

Jag minns hur Roligt det var när min syster kämpade med att få ut gasen, hon fick till och med ont i ryggen och hon kunde inte rapa, istället så gjorde hon ett lustigt ljud när det "tryckte" på för ett rap, hade du samma problem med att få ut gaserna? Varför tycker du att det vore bättre att gå ner i vikt utan op? Bara undrar..

Kan du berätta hur det var när dom skulle söva dig och lite om op-dagen, smärtorna och sånt. Så jag vet något hum om hur det kan bli.

//Dimba

Här var köerna helt borta. För bara några år sen så var de över 1 års väntan. Men sjukhuset jag opades på (Lindesberg) gör 8 operationer i veckan + att Örebro gör några.  I Örebro opar de dem som väger över 150 kg, resten skickas till Lindesberg:)

Jag hade den turen att jag inte fick ont utav gasen mer än ett par gånger lite känning uppe vid nyckelbenen. Min rumskompis på sjukhuset däremot hade ont i nästan hela kroppen.

Jag var heller inget orolig över sövningen då jag litade helt på min läkare. Jag googlade på både kirurgen och narkosläkaren så fort jag hade deras namn (kirurgens namn får du vid bedömningen och narkosläkarens vid inskrivningen) och de hade högsta betyg, så nära 5 av 5 man kunde komma nästan

Personalen nere på op var jättegulliga och förklarade varje steg de gjorde samtidigt som de ställde frågor som de förväntade sig svar på. Hur ska man kunna svara när de håller en trång syrgasmask över munnen?

De spände fast armarna utåt och benen nedåt (ungefär som Jesus på korset) för att man inte skulle kunna få omedvetna ryckningar under narkosen.

Det enda jag var irriterad över var att jag fick operationstid 4 av 4 den dagen. De visste att jag var en riktig kaffetunna och nu var jag tvungen att klara mig utan kaffe en hel dag? Vansinnigt tyckte jag Men det gick! På uppvaket så bad jag om kaffe men fick bara vatten haha. Jag hade inget ont över huvud taget faktiskt och när de kom med gåstolen och skulle börja förklara hur jag skulle resa mig ur sängen för att inte få ont när jag skulle på toa första gången så var jag redan uppe och höll mig i sängbordet.

Jag tog dock gstolen till toan men tyckte den var så otymplig så jag lämnade den där och bad sköterskan hämta den sen.

När jag kom till avdelningen så gick jag raka vägen till dagrummet och hämtade en kaffe trots att klockan var över 23 på kvällen

Jag har dock lärt mig nu att 2 koppar per dag är tillräckligt om jag ska få i mig vatten också;) Förut drack jag ett par kannor om dagen.

Jag har haft en väldig tur måste jag säja som sluppit värk. Det kan iofs bero på att jag äter värkmedicin dagligen mot en nervskada. Jag vet en del som fått värk i olika grader men jag har som sagt sluppit det:)

Och tur var väl det för när jag kom hem hade jag en del disk att ta hand om efter mina ungar (19 o 16 år) samt en kattlåda som nästan var full trots att de påstod att de gjort rent;p Och en hund som hoppade och var så glad över att "mamma" kom hem så han kissade på sig;) Han har aldrig varit utan mig mer än ett par timmar tidigare under sina 4,5 år:)

En spontan tanke bara såhär. Efter OP måste man ändra sina matvanor, det är det som gör att man går ner i vikt, inte själva operationen. Varför inte ändra matvanorna utan operation? Magsäcken krymper igen om man tar mindre och mindre portioner. En vän till mig gjorde en gbp och hon var tvungen att äta endast soppa i en månad för att gå ner till den vikt som behövdes för OP. Hon gick ner massor den månaden och om hon hållt soppdieten och vart försiktig med annat skulle hon gått ner ändå! kanske lite långsammare och sluppit all lös hud också. För mig är en gbp absolut sista utvägen så tänk 10000000 gånger som en sa här innan för det är livsomvändande.

#13 Slapp hud är inget man slipper utan operation, det handlar om att kroppen/huden har svårt att hänga med när det går så snabbt så huden hinner först inte dra ihop sig så mycke den kan. Men när vikten stannar och man är nöjd med vikten så hjälper motion och lite åtsittande kläder till med att dra tillbaka huden. Det färdiga resultatet efter op är inte förrän Minst ett år efter. Så när man går ner utan op och inte har någon slapp hud så skulle det varit exakt likadant som med op fast det tar lite längre tid. Detta sa både min läkare och min syster som hört detta från sin läkare. Har sett bilder på det, faktiskt rätt coolt ;)

Klart man kan ändra sina matvanor och så utan operation, men om det hade varit så "lätt" så hade jag väl lyckats med det för länge sedan? Ibland kan man behöva något drastiskt för att det ska bli en riktig och Permanent förändring. Jag gör detta för att jag vill behålla min vikt. Och ajg tycker att denna operation är verkligen jättebra. Jag hade planer förut om att gå ner i vikt utan operation, har lite funderingar ibland men det känns inte lika frätt för mig. Jag har stött på människor som ser gbp lite som en genväg, hoppas inte du är en av dom. För det är verkligen inte så. Ett redskap på vägen bara. Sen är resten upp till en själv. Om min syster äter mindre nyttigt så stannar vikten, så därför måste hon äta bra för att gå ner i vikt, det Spelar roll vad hon äter nu också.

Jag kommer ha gott om tid att tänka på detta, lär inte bli något på ett år iaf. Så det är lugnt :)

#12  Tack för att du delade med dig :) Känner mig nervös inför att bindas fast, hatar att känna mig fast! Min syster sa att det gick knappt en minut så hade dom sövt henne. Hennes puls var skyhög. Så det känns också lite småjobbigt att det ska vara så man knappt hinner tänka. Kanske är bra på ett sätt, så man slipper bli mer nervig än vad man redan är ;)

Hur var det att dricka, äta och sånt, behöver du gå upp extra tidigt för att få i dig allt?

Naaw vad söt hund du har :) min blir likadan, så överlycklig blir han när jag kommer från skolan om helgerna. han är van vid att ha mig nära varje dag så lyckan blir ju total ;) Det ska bli underbart att kunna ta lite extra långa promenader sen utan att mina knän och fötter tar kål på mig! :) Hoppas att jag får en tid hos dietisten Snart så jag kan börja! Längtar mer än något annat att få komma under 150. Skulle vara underbart om jag lyckades med "bara" det!

//Dimba

#13 föränringstänket kommer redan innan open. Att gå ner stora vikter oavsett om man är opad eller gör det själv hindrar inte den lösa huden. Det har bara att göra med hur uttänjd huden var innan viktnedgången. Är den fortfarande elastisk kan den följa med kroppens minskning, annars blir det skinnpåsar.

#14 Det är och var inga problem att dricka för mig. Kan bero på min munntorrhet av medicinerna kanske;) Jag går upp i normal tid som när jag väcker ungarna till skolan, dvs kl 6.30. jag äter frukost kl 7 och sen äter jag var 3e timme fram till kl 19:)

Att ha hund tror jag underlättar jättemycket:)

Här är min lillskit när han tyckte man kunde bada redan i februari;p

Jag förstår att man inte slipper slapp hud utan att om man går ner sakta, och inte så snabbt som det blir med OP kan man slippa lös hud eftersom kroppen hinner anpassa sig tillbaka.

Men huden är bara petitess, det handlar om hälsa. Jag sa aldrig att det är "lätt" det handlar som #15 sa om förändringstänk. Jag håller på att gå ner nu och passerade precis 10 kr strecket. Det har absolut inte vart lätt men jag tänker varje dag; Vad vill jag helst ha, den här tårtbiten nu eller att kunna komma i mina favoritjeans imorn?

#16 Grattis! Det absolut optimala är att lyckas på egen hand:) En op innebär alltid en risk och klarar man sig utan den så är det självklart det man ska göra:)

Jag förstår verkligen inte om man har den motivationen att äta rätt innan OP och även den att äta rätt efter, varför inte skippa mellanhanden?

kg menade jag också såklart, inte kr

#18 om du provat olika dieter i 20, 30 40 år så skulle du förstå.

påsdieten innan varar i 4 veckor, precis som om du kör GI, LCHF eller vad som helst under en kort begränsad tid. Börjar du äta vanlig mat sen så går du upp allt du gått ner + mer ändå. Jag skulle gissa på att minst 30% av min övervikt är resultatet av jojo-bantning.

Efter en op så får du så mycket svårare att återfalla i gamla vanor med mycket och fel mat. Det får ju inte rum så mycket:) Då hinner man, om man är smart och verkligen vill gå ner korrigera sitt misstag utan att börja om på +-sidan av vikten igen.

Jag har inga problem med att vara strikt under en specifik diet men man kan inte leva på en VLCD resten av livet…

Så söt hund du har! Ja hunden har verkligen hjälpt mig hålla vikten jag gått ner nu senast. Och ovillkorlig kärlek varje dag är ju aldrig fel ;)

Jag kan säkert googla detta men nu är jag lat och utnyttjar er till att hjälpa mig med denna fråga. Vad är en personlig remiss och Hur gör man? Vart skickar man den sen?

//Dimba :)

Personlig remiss har jag ingen erfarenhet av men jag vet att det ska finnas i någon av trådarna här:)

Hej Dimba!

85 kg plus är tunga kilon att bära (det är hela mig + lite till) !! En sån stor övervikt måste man förståss ha hjälp med!

Jag önskar dig all lycka till, jag är själv GBP:opad för 6 månader sen, hade typ 2 diabetes men har nu normala värden.

Det blir en stor omställning att göra en GBP, visst finns det risker, men man måste väga det mot risken att insjukna i farliga sjukdomar och du har ju redan diabetes typ 2..

Man måste vara beredd att göra livsstilsförändringar med kost och motion efter op, men det är ju lättare att motionera och röra på sig när kroppen är lättare och inte värker när man rör på sig..

Jag kan tyvärr inte ge råd om personlig remiss, jag ansökte om remiss hos familjeläkarna. Men eftersom du inte är myndig än så måste dina föräldrar godkänna att remiss skickas? Du får prata med dom och be att dom föjer med dig till VC

Som sagt Lycka till!!

http://lenalindberg.bloggplatsen.se/

#20 Detta hittade jag ang egen remiss.

Egenanmälan

Det finns inte något krav på remiss från läkare för att få specialistvård. Om du söker vård på en specialistklinik utan läkarremiss kan vårdpersonalen ibland vilja att du ska skriva en egen remiss, en så kallad egenanmälan. Den ska innehålla ditt namn, personnummer, adress, telefonnummer, information om dina symtom eller din sjukdom och varför du söker behandling hos specialist. Ju noggrannare du är i din beskrivning, desto lättare blir det för vårdpersonalen att bedöma ditt vårdbehov. Vissa kliniker har färdiga formulär du kan fylla i.

Du kan inte remittera dig själv till högspecialiserad vård, det vill säga viss specialistvård vid universitetssjukhus och viss psykiatrisk specialistvård. För att komma dit behöver du en remiss från din läkare.

Du kan heller inte remittera dig själv till röntgenundersökning.

Du kan bara remittera dig själv till en specialistklinik om det framgår av din egenanmälan att du behöver specialistvård. Om det framgår av din egenanmälan att det är husläkarvård du behöver kommer du att hänvisas till din husläkare.

************************

Hoppas det hjälpte dig lite ang info.

Du kan alltid göra operationen på egen hand via www.cftk.se i Sthlm. Dom gör en sk sleeve som är en säkrare och enklare op. Den har samma effekt som en bypass men mindre biverkningar.