Funderar på GBP, har en fråga om era upplevelser!

Varning för långt inlägg, hade blivit jätteglad om ni orkar läsa. Jag har idag ett bmi på 43,6 och har sedan ett tag tillbaka funderat på om en operation skulle kunna hjälpa mig. Jag kommer skicka in en egenremiss nu på måndag och sedan får vi se hur lång tid det tar innan den blir bedömd :-)

Jag saknar svar på en fråga dock, det finns säkert någon som känner igen sig och som kan berätta om sin upplevelse efter op för jag tror inte alls att det är ovanligt att känna som jag gör. Jag har varit kraftigt överviktig sedan jag var liten och under större delen av mitt liv (är idag 27). Jag har egentligen inte haft några större problem med att gå ner i vikt, även om det blivit svårare nu. Jag har gjort flera "lyckade" försök och tidigare (visserligen med något lägre startvikt) gått ner 20-30 kg med hjälp av lchf, pulverdiet, kost och stenhård träning. Mitt stora problem är egentligen att jag aldrig lyckas hålla vikten på lång sikt eftersom jag alltid kämpar i motvind, det kräver så otroligt mycket av mig att hålla nere vikten och därför slutar det alltid med att jag går upp igen, ofta lite mer än innan. Jag har aldrig varit helt viktstabil men ändå lyckats hålla mig på en relativt ok vikt i uppåt två år åt gången, men under de här perioderna har jag vigt HELA mitt liv åt kost, vikt och träning till en grad som förhindrar mig från att ägna mig åt NÅGONTING annat.  Så fort något annat händer i livet som kräver min tid, energi, engagemang- studier, jobb, relationer, whatever, så halkar jag av banan och går upp i vikt igen.

Nu är jag tyngre än någonsin och känner att jag inte kan fortsätta såhär för resten av mitt liv. Jag har så mycket andra, viktigare saker att göra med mitt liv än att bara ägna mig åt att kämpa med att hålla vikten. Jag vet att det finns en del forskning om genetisk påverkan som förbättras efter GBP, och även det här med att kroppen har som en termostat inställd på en viss vikt som den alltid vill tillbaka till och jag tror verkligen att detta förklarar en stor del av mina enorma problem med att komma ner i normalvikt och stanna där. Jag har hört att GBP kan fungera som att det "nollställer termostaten" och därmed gör det lättare att hålla vikten på sikt.

Finns det någon annan här som har haft liknande problem, inte egentligen med att gå ner i vikt utan att faktiskt bli viktstabil, att hela tiden kämpa i motvind och alltid behöva tänka oändligt mycket MER än "alla andra" på vad man äter osv (det kommer man ju behöva göra efter op ändå, men jag hoppas ni förstår vad jag menar)? Upplever ni att detta blir bättre efter operationen och på vilket sätt har det hjälpt er i så fall? Hade varit evigt tacksam för svar!

En  GBP är något du måste spendera resten av livet att vidhålla annars går du upp i vikt. Det 'är otroligt vanligt att man efter några år går upp igen. Det är ett hjälpmedel, men om man inte själv håller diet och träning efteråt så går man upp i vikt precis som innan.

Det är jag helt på det klara med, så det var inte riktigt det jag menade (men jag förstår om det var otydligt), utan snarare upplevelsen av att kroppen hela tiden strävar efter att gå upp i vikt igen, och att man därmed aldrig riktigt kan få ett normalt förhållande till kost och träning eftersom det känns som att man alltid måste kämpa SÅ mycket hårdare än folk som inte varit feta hela sitt liv.

Jag gjorde en GBP för två år sedan och det har fungerat hur bra sm helst. Har iofs inte gått ner så mycket som jag ville men det har andra medicinska orsaker.
Jag äter 3 mål mat om dagen och nån fika eller mellis däremellan. beror lite på vad jag gör om dagarna. Känner inte att maten eller mattiderna styr mig särskilt mycket.. kan äta det mesta om än i mindre portioner.  Lever i stort sett som jag gjorde innan open och mår hur bra som helst. :)

Vad skönt att höra Ugglan_Hedwig! Glad för din skull! Jag har i princip redan bestämt mig men är fortfarande så himla rädd att det inte ska funka för mig. Tror att mina förväntningar är hyfsat realistiska, jag är inte ute efter att bli smal, behöver inte ens vara normalviktig men jag vill vara åtminstone någorlunda viktstabil och inte alltid behöva låta livet kretsa kring min vikt. Jag är rädd att jag ska göra en ganska stor operation och sedan efter ett år befinna mig i precis samma läge som om jag hade bantat ner mig med hjälp av pulver. 

Nej, du kommer inte alls att vara i samma situation! Visst, man kan ju inte frossa i godis och grädde precis , men varför skulle man vilja det? Vanlig mat i små portioner, det räcker. Första året går man ner i vikt per automatik men sen får man se upp lite.. det är lätt hänt att portionerna blir lite större, en godis här och en pizza där. Många som opar sig tror att man efter open kan stoppa i sig vad som helst, när som helst men så fungerar det inte. Man får ju tänka sig för lite så klart.. å andra sidan har man ju hela första året på sig att lära sig vad kroppen klarar av och inte. :)

Det låter absolut rimligt. Jag hoppas och tror att det skulle kunna hjälpa mig med. Jag äter ganska bra mat egentligen, men har svårt att hålla vettiga rutiner och äter alldeles för mycket när jag väl äter.  Har aldrig lyckats lära mig konceptet "lagom" och min kropp är typ kaputt vad gäller både hunger- och mättnadssignaler.  Skickat in remissen idag 

Hungerkänslan har jag tappat fullständigt.. äter numera efter klockan. Frukost nån gång sen jag har vaknat till (har aldrig kunnat äta direkt jag vaknar) lunch kl 13 och middag kl 18. De tiderna passar mig och det liv jag lever..

Däremot kan jag mina portioner numera men blir fort mätt. Eller jag känner när det är fullt i systemet rättare sagt. Mättnadskänslan är inte riktigt i form den heller efter open. :)

Lycka till med remissen! Spännande resa du har framför dig nu... :)

Något jag tycker du ska göra i samband med detta är att prata med t:ex en kurator eller psykolog kring VARFÖR du väger som du gör. Inte bara det du själv tror eller kanske vet, men prata med någon ordentligt kring det. Jag trodde jag visste, men det gjorde jag inte. NU vet jag. Hade jag kommit till den insikten då och inte NU hade jag inte gått upp i vikt igen (inte gått upp allt, tack gode gud, och försöker ändra på det nu). Jag trodde som sagt jag visste, jag var bensäker på det, men det visade sig flera år senare att jag hade väldigt fel.

Så oavsett hur säker du känner dig så skadar det inte att prata med någon professionell om det för att få deras perspektiv och tankar att gå igenom också.

En GBP är en fysisk förändring som också förändrar dina förutsättningar. För de allra flesta så behåller de en god viktnedgång efter operation, även flera år efter, och då utan komplikationer. För mig ändrades kroppen helt, den slog om totalt och jag har inga problem med att äta som jag gör. Jag tappade 50 Kg ganska snabbt, och har stannat på den vikten i ungefär tre år nu, utan problem.

Såvida du inte har psykiska besvär kopplade till ditt ätande, som depression eller liknande, så ska det nog gå bra.

Tack alla tre för bra tips och råd! Det känns jättebra redan nu när jag tag i att skriva remissen och lägga den på lådan, haha.  Jag tror det kommer bli bra :)

Jag känner igen mig till sisådär 100% i det du skriver! Inga större problem att gå ner (dock större och större med åren...), men så fort jag tappade fokus och åt "som alla andra" var kilona där igen, och fler för varje gång .

Nu, efter fem år som opererad, kan jag äta i stort sett vad jag vill och när jag vill., är i det närmaste normalviktig och trivs i min kropp!!! Jag äter inte helt enligt boken, men har absolut inte lust på speciellt mycket dumheter heller. Och framför allt så kan jag inte äta mycket åt gången. Min GBP-operation är något av det bästa jag har gjort för mig själv!

Tack snälla Katti för ditt svar!

Jag har aldrig kunnat äta som "alla andra" utan att successivt gå upp i vikt. När jag var i tonåren gick jag hos en dietist och fick skriva matdagbok, när vi gick igenom den så sade hon "hade du verkligen ätit såhär hade du gått ner mycket mer än vad du gör"... Jaha vad konstigt att jag inte gjorde det då.  

Jag har alltid behövt vara extremt strikt för att gå ner i vikt, oavsett metod. Men när jag varit det så funkar det så klart, det är bara det att livet blir ganska torftigt i längden när man alltid måste vara fullständigt nitisk med maten för så fort man släpper efter lite så går man upp igen. 

Jag hoppas hoppas att det ändras till det bättre efter en operation. Håller just nu på och krånglar med min remiss (min första blev nekad, jag skickade in en ny och nu väntar jag på svar på den och tid hos vårdcentralen som ska hjälpa mig om den inte går igenom denna gången heller). Förhoppningsvis är bollen snart i rullning!