Annons:
Etikett03-komplikationer
Läst 3599 ggr
Helena1971
11/17/16, 5:57 PM

Magbesvär 10 år efter gbp?

Hej Jag undrar om det finns fler än jag som har fått alla biverkningar som finns? Jag var tydligen en av de första (utan min vetskap) som opererades för 10 år sedan på Ersta. Det som hänt är att jag har egentligen haft ont i magen de senaste 5 åren men relaterat det till stress, är sjukvårdspersonal själv och är ingen bra patient, men jag sökte iaf hjälp via VC och remiss skickades till Ersta på onsdagen. Nästkommande dag fick jag ett samtal på förmiddagen av en dr och med omedelbar inläggning?!? Jag fattade ingenting?!? Summa av kardemumma var att det bidde akutoperation pga jag hade två brock, ett gigantiskt och ett lite mindre , blödande magsår i magen samt strupen. Akut behandlades men tyvärr har inte smärtorna gått över utan dom misstänker gallan och ev Bortop av den oxå. Var på mr i fredags och ska få min dom på torsdag, jag får ont av precis allt jag stoppar i munnen och väljer därför enbart flytande som ger mildare smärta. Finns det fler än jag därute? Känner mig som ett måndagsexemplar …. Helena

Annons:
Lucky*Divina
8/5/17, 3:36 PM
#1

Hej Helena! Jag gjorde min GBP 2007, och har enligt min egen bedömning haft "extrem tur" alla kategorier… men har i efterhand, insett att jag var så lycklig över allt positivt, att jag gjorde en hel del dumdristiga val, och inte fäste mej direkt vid sådant som inte var helt bra…. Under själva operationen, blev jag inte ordentligt sövd, så jag har klara minnesbilder från inledningen av operationen, innan de hann trycka i mej mer narkos ( kroppen reagerade dock fortare än hjärnan, som tur är så jag minns inte själva ingreppet ;-). Den snabba korrigeringen av narkosen ledde till att det sedan var "rätt svårt" att få mej att vakna igen efter operationen. Innan op vägde jag 138 kg, och gick relativt fort ner i vikt till en vad jag tyckte var lagom och pendlade mellan 68-72 kg under många år. Jag mådde bra och var mest lycklig över att inte behöva titta mej i speglar hela tiden, som man ju gör som överviktig. Naturligtvis var det ju en hel del dumping och smärtattacker innan jag fattade galoppen och ställt in hjärnan efter det nya systemet, men det tyckte jag var ett billigt pris för allt positivt operationen fördömde sej. Sedan gjorde jag något helkorkat; 4 månader efter operationen blev jag gravid (med vilje), och det var inget jag skulle rekommendera…. Jag gick ner mej rejält och fick ligga med dropp några vändor, pga näringsbrist. Tanken på ev tarmvred slog mej aldrig, och allt löste sig till det bästa och min underbara femte dotter (hade fyra döttrar sedan innan)  föddes frisk och i gott hull… Sedan låg jag stadigt viktmässigt på min idealvikt runt 70 kg under åren efter hennes födelse. 2012 blev jag gravid igen, hade inga problem under varken graviditet eller förlossning, förutom att jag vid ett extra ultraljud för att fastställa könet, fick veta att min sjätte dotter hade dubbelsidig PEVA (vridna fötter), vilket inte hade med min mage att göra, utan var genetiskt arv från hennes pappa som också föddes med det, och sedan hon föddes har vi fått genomgå extremt många gipsningar, operationer, skenor och div andra                           korrigeringar för att få rätsida på dem. Sedan har det sakta men säkert gått utför med min hälsa… Jag har sedan 2013 försökt få hjälp på div olika vårdcentraler, och har i princip fått "skaffa mej en läkarexamen på mitt eget vis" för att veta vad jag ska kräva att få rätt prover ikryssade av läkare, vilket de generellt inte gillar..;-) Jag har sedan hösten -13 legat på ett Hb som aldrig varit över 80, grav anemi med 4 i järn, och obefintliga depåer, skyhögt homocystein och accelererade bristsymptom på alla övriga vitaminer och mineraler. Läkare på vct talade på"ett pedagogiskt vis" om för mej att jag efter en GBP, skulle vara noga med att ta mina tillskott med B12,Kalcipos-D och lite multivitamin då och då… Jag upplyste honom om att proverna faktiskt inte visade på någon direkt brist på B12, som han härledde till pga det höga värdena på homocystein, och att han som läkare,borde reflekterat över att MVC låg under referensnivån, absolut inte indikerade på B12-brist, utan det största problemet var att jag hade järnbristanemi. Då järnvärdet var extremt lågt bad jag om att få intravenöst alt. injektioner med järn för att boosta upp systemet, vilket han tyckte var överdrivet och ordinerade vanligt järntillskott i tablettform. Jag blev bara sämre och sämre, men han vidhöll sin teori med den enda ändringen att jag fick tjata mej till att få järndroppar i stället för tabletter, med förhoppning om att jag skulle ta upp det bättre i flytande form. Jag började vid det här laget få  ospecifika  överkänslighets-reaktioner mot allt möjligt, med hudproblem,håravfall, akut andnöd,el-överkänslighet,gluten intolerans, småblödningar ur porerna i huden,hormonrubbningar, smärt attacker under vänster revben, lågt blod tryck 80-85/50-55 med akuta dipparpå ex. 55/30 då jag hamnade i ett koma liknande tillstånd, med extrem kallsvettning (så jag behövde ett badlakan för att torka mej och vid tillfällen tuppade av helt så min sambo fick ringa ambulans,infektionskänslighet, extrem trötthet,ångest, depression, tryck överbröstet,, blek/genomskinlig torr hy,vätskeansamlingar, attacker med rodnad och svullnad av vänster sida av ansiktet med känselbortfall, som när det var som värst eskalerade till hela bålen och vid några tillfällen ända ner i benen… I mina "självstudier" var jag övertygad om att det fanns någon form av obalans, orsakad av ex. bakteriell infektion i mage-tarm området och att det ena problemet ledde till ett annat i en ond cirkel. Fick tjata mej till en antibiotikakur, vilket jag fick. Dock var det en vanlig bredspektra antibiotika de hade att erbjuda. Jag bad att det skulle göras en ordentlig utredning med gastroskopi mm för att veta vad vad för  bakterie de skulle behandla för, då jag generellt är emot antibiotika, men som vanligt "vet doktorn på vct bäst" och av prestige skäl, varken ville lyssna på mej eller remittera mej vidare till en specialist. Järn värdet gick förvisso upp en aning under antibiotika kuren, men sjönk snabbt till en lägre nivå än tidigare efter avslutad kur. Vid det här laget var jag helt övertygad om att det rörde sig om en anaerob bakterie infektion, möjligtvis i kombination av infektion av andra mikroorganismer, som bla "åt upp" både mitt järn och div andra näringsämnen.  Läkaren på vct tappade nu helt tålamodet med mej och satte diagnosen HYPOKONDRI ! Från slutet av nov. -16 till början av april i år gick jag katastrofalt ner i vikt och tappade 18 kg. Jag förstod att det inte var någon ide att varken ringa ambulans,åka till akuten eller gå tillbaks till vct, så på vinst och förlust ringde jag till kirurgen på Sahlgrenska och fick en tid omgående till världens bästa läkare Torsten Olbers. Han lyssnade i ca 15 min på mitt desperata rabblande av symtom och mina teorier, sedan lade han sina händer på mina knän, tittade mej rakt i ögonen och sa helt lugnt: Du har helt rätt och du är INTE hypokondriker, jag är 99,9% säker på vad det är och jag kan fixa det! Den preliminära diagnosen blev att jag hade bakteriell överväxt i kombination av ev infektion orsakad av svamp/mikrober i tarmsystemet pga någon form av passagehinder. Jag fick omgående utskrivet Meteronidazol  och tid för röntgen och provtagning, och blev inlagd för en diagnostisk laparoscopi i mitten av juni. Vid operationen framkom det att jag haft en roterad gastroenteroanastomos, vilket lett till passagehinder och förutom att det fanns en infektion med bakteriell överväxt, hade den växt fast vid undersidan av levern och fick skäras bort. Vidare var tunntarmsmesot även fastväxt i delar av tunntarmen och även där behövdes en rensning och borttagning av de infekterade delarna av tarmen. Enteroastomosen var uttöjd 7-8 cm och även den infekterad.Det största problemet visade sig under operationen vara att det fanns en extrem sammanväxning av ileum och caecrum som lett till volvering och uttöjning av tunntarmen som pga fastväxten stramade bakåt och fick rensas bort…. Min "hypokondri" krävde alltså en totalrevision av enteroanastomosen,delning och rensning av X antal fastvuxna delar av tunntarmen,både med sig själv och med div andra organ/tarmar i bukhålan samt avlägsnande av flera pga infektion defekta tarmpartier. Några blodtransfusioner, intravenöst järn och glukos och preoperativ antibiotika med Mereronidazol +näringsdrycker…. Är fortfarande inte helt ok, men det går åt rätt håll. Då jag inte har smycket resurser att ta av för läkningsprocessen pga generell näringsbrist och grav anemi, får jag ta en dag i taget. Funderar på om jag ska kräva läkaren på vet på skadestånd för döttrarnas försörjda sommarlov….;-) eller så skiter jag i det och fortsätter vara glad över att det faktiskt finns läkare solvet vad dom gör! Hoppas jag inte skrämt upp dej för mycket med min avhandling men mitt råd är att efter en GBP- hoppa över vet och sök hjälp av en specialist direkt;-) Lycka till!

Katti
8/5/17, 9:07 PM
#2

Ojojoj, vilken historia. Hoppas att du i alla fall anmäler läkaren. Så där får det definitivt inte gå till..

https://www.1177.se/Ostergotland/Regler-och-rattigheter/Om-man-inte-ar-nojd-med-varden/.

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

Upp till toppen
Annons: