Annons:
Etikett05-kost
Läst 1266 ggr
[Aralia]
2015-07-27 10:30

Psykoloisk spärr..

Jag vet att allt sitter i huvudet och logiskt vet jag att jag gör rätt men det känns så fel.. Jag har börjat äta potatis till maten och tar mig även en macka som frukost eller mellanmål. :(

Vet att det låter fjolligt men jag är så inkörd på LCHF och min diabeteskost att jag inte mår bra psykiskt av det.. Jag märker ju att kroppen mår bättre nu och viktminskningen har kommit igång igen efter en tids vila. Så kroppsligt gör jag rätt.. men huvudet säger att jag riskerar viktuppgång och risk för att sätta fart på diabetesen igen p.g.a. kolhydraterna.

Hur gör man för att bryta en psykologisk spärr? Är det för att jag är van att äta och tänka på ett särskilt sätt och det är "bara" att börja med nya vanor eller vad…? Allt är lite förvirrande för mig just nu och jag känner mig inte bekväm med min matsituation..

Annons:
berthagenn
2015-07-27 11:48
#1

Du, jag känner igen mig. Du kan glömma alla regler - gudarna ska veta att jag har haft mina….

Du kommer att inse med tiden (och acceptera och tro på det) att du går ner i vikt oavsett vad du äter. Ät i små mängder och ofta är det enda du ska tänka på. :)
Så denna spärren försvinner. Min spärr försvann efter cirka 2 år.

Ibland tänker jag som en tjockis av gammal vana. Tex häromdagen skulle jag och min sambo skeda i soffan. Tog två fleecefiltar. Kom på att vi båda får plats under en filt gott och väl.😃

[Aralia]
2015-07-27 17:11
#2

Känns skönt att jag inte är ensam om det… hur kom du över det då?
Är det "bara" att harva på…?

berthagenn
2015-07-28 09:04
#3

Japp, bara harva på och gör precis som de säger. Du kommer att lära dig att sluta misstänka att det inte funkar. med tiden så ser du att det gör det. HÅLL UT! Och var snäll mot dig själv! Svält inte heller utan ät frulla och små mål, så går du ner.

[Aralia]
2015-07-28 11:32
#4

Ja, jag går ju ner men i sakta mak… fast jag kanske hade för stora förväntningar innan open, jag vet inte.

Men just det här med att stoppa i mig kolhydrater känns SÅ fel, fast jag märker att kroppen mår bra av det. Känner mig nästan kolhydratshjärntvättad när jag märker vilket inneboende motstånd jag har mot dom. Visst, det blir ju inte massor av dom men iaf…

Upp till toppen
Annons: