Ny här!
Hej, jag hittade denna sidan för inte så länge sedan och varför inte bli medlem? :)
Jag är 16 år och fyller 17 år den 25 april, jag är nog en av dom mer yngre på denna sidan kanske? Jag älskar djur, speciellt kossor, får, fiskar och hundar! Pitbulls är en ras jag har nära mitt hjärta då jag är uppvuxen med rasen. I framtiden så vill jag jobba inom psykatrin och jobba med något som har med beteende att göra 😃
Jag fick reda på vad Gastric bypass var när jag var mellan 12 till 13 år gammal, den tiden vägde jag kanske 80 kilo och var nästan 160 cm lång? Skolsystern tyckte att det vore något för mig men ville verkligen inte opereras för ville kämpa själv men nu några år senare så har jag gett upp, har testat så många dieter och slutar alltid med att man går upp ännu mer igen och är så trött på att va så stor.
Jag undviker barn pågrund av min vikt för har hänt några gånger att man har fått frågan, varför är du så tjock? eller blivit kallad för tjockis, det gör lite ont att bli kallad det och alltid så pinsamt när ett barn frågar och känns som att folk väntar på ett svar.
Jag vågar inte skaffa vänner för jag tycker att jag är för ful för vänner och vikten har påverkat mitt självförtroende väldigt mycket att jag låter mig själv inte att få tro att någon gillar mig.
Jag känner mig som en stor klumpig klump och är så trött på det, är så trött på att alla stolar som är så trånga och att jag inte kan ha vilka kläder som helst pågrund av min storlek.
För nästan två veckor sedan så gick jag och min mamma till sjukhuset för att snacka med en kirurg om Gastric bypass, tyvärr så behövdes någon opereras akut så vi hann inte prata men fick prata med någon annan! Dom tog blodprov på mig och dom vägde mig och kollade längd och blodtryck och personen jag snackade med sa att han som jag egentligen skulle träffa kommer att ringa mig men det har gått nästan två veckor och är rädd att han har glömt mig…
Är rädd att om han inte ringer mig snart så kanske jag inte kan opereras innan sommarlovet, eller behöver jag inte oroa mig?
Men är glad att jag står på väntetid iallafall!🙂
Jag flyger inte på rosa moln som jag brukar kalla det och tror på sagor, jag vet att det kommer att bli jobbigt både psykiskt och fysiskt men jag är redo och jag längtar till operationen, jag längtar till att kunna ha en thight klänning och faktiskt se bra ut i den och jag längar verkligen till att inte känna mig som en stor klumpig klump! känna sig "lättare" 😃
Tack för att ni läste och hoppas att jag kommer bra överens med er alla här 🌺
Välkommen hit!
Det händer att folk glömmer att ringa, speciellt läkare som i regel har väldigt mycket att göra. Min läkare har glömt att ringa mig också, men du behöver inte vara orolig egentligen, ring upp sjukhuset och be att få prata med vederbörande så ska du se att du blir uppringd.
Låter som att du har en sund inställning till operationen som sådan, men det är nog också viktigt att du inser att operationen i sig är ett stöd, inget annat. Din självkänsla och självbild kommer du nog behöva jobba med utöver detta, och jag skulle rekommendera professionell hjälp via exempelvis en kurator för att även lösa den biten.
Att må bra är ju som bekant mer än att kunna gå i tighta klänningar, det krävs mer av en helhetsbild där. :)
Lycka till!
Kvackyou.se | Imsoevil.com | @davbjo | OmVardagsmat | Viktoperation
"A wise man can learn more from a foolish question than a fool can learn from a wise answer." - Bruce Lee
Hej läste ditt inlägg precis och måste bara skriva nåt till dig känner jag.
Jag är helt säker på att du är en fin människa och det finns absolut inget fel på dig! Du verkar brottas med dåligt självförtroende pga. folk som fällt intelligensbefriade kommentarer.
Tyvärr verkar många fullständigt sakna hyfs och empati för sina medmänniskor vilket aldrig slutar att förvåna mig.
Skönheten sitter inte utanpå men om det är så att du lider av din övervikt så gör inte misstaget att hänfalla till olika sorters dieter som får dig att jojo banta och aldrig leder till några hållbara resultat.
Vill man gå ner i vikt så är det viktigaste att man får i sig färre kalorier och att man rör på sig.Hitta någon motionsform som du tycker är kul och göra då är det mera troligt att du kommer att hålla fast vid det.
Tänk på vardagsmotion kan du gå en liten promenad varje morgon eller kväll så gör det.Tyvärr så finns det inga mirakelkurer och inga
genvägar. Prova gärna lite mental träning tänk på hur du ser ut nu och hur du känner dig.. tänk nu på hur du vill se ut och hur du kommer att känna dig när du kommit i mål använd dig av den mentala bilden för att hålla motivationen vid liv. Har du många kilon att gå ner sätt upp delmål och belöna dig själv med något när du har nått de..men ej med mat utan kanske gå på bio eller köpa en fin kjol gärna en stl mindre så sporrar det dig att kämpa för att komma i den.
Och framför allt kom ihåg att du är värdefull och duger precis som du är och är värd all kärlek i världen. Jag håller på dig jag VET att du klarar det så kämpa på vännen många styrkekramar till dig❤️
Ett stort tack till er båda, ni gjorde mig jätte glad av era vänliga kommentarer!
Jag går just nu på DBT-behandling
( http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?ID=245&DBT )
som har hjälpt mig sjukt mycket med mitt självförtroende och gör det fortfarande! rekommenderar DBT till alla 😃
Jag ska faktiskt ta och ringa till sjukhuset!
Jag har sen vinterlovet 2013 slutat att röka helt och börjat röra på mig mer och dricker inte läsk och försöker att äta så nyttigt som möjligt! Vilket har gått jätte bra för mig (:
2# Vad gullig du är! Tack, tack för kommentaren ❤️
Jag är själv 18 och vet exakt vad du går igenom!
Sedan jag var ett litet barn så har jag varit överviktig, är nu 1,63 cm och väger över 115kg, Jag blir än idag mobbad för mitt utseende och jag undviker att vara bland folk och vänner då jag känner att jag tar upp för mycket plats. Jag ska nu till nästa vecka få besked om jag får bli opad eller inte.
Du är ung och jag har för mig att man inte får operera sig förens man är 18. Du kanske ska testa olika dieter och saker innan du opererar dig? Du har ju ändå ett tag kvar tills du är 18!
Första gången jag hörde talas om att svälta sig själv så var jag 13. Det var mitt första försök till att gå ner i vikt men det gick inge vidare. Sen dess så har jag gått på alla möjliga dieter, tränat osv. Jag är faktiskt en ganska aktiv person, har egen hund som jag går långa promenader med och rör på mig mycket överhuvudtaget men det hjälper ändå inte.
† Min portfolio: http://ebphotography.portfoliobox.me/ †