Svar nej. Tvärtom har jag blivit fantastiskt bemött!

Du är inne i en farligt ond spiral med väldigt dåliga rutiner tyvärr, med att inte äta tillika = ökar illamåendet och dåliga måendet!

Kontakta sjukvården - var inte rädd;  ha en positiv attityd till att du får hjälp så kommer allt allt lösa sig ska du se. För att bara skriva här på forumet funkar inte. Att du redan tänker före mötet med dem att du får ett dåligt bemötande är ju att måla fan på väggen litet. De är ju olika personer du kommer att möta.

Finns medicin mot illamående som heter ”pimperan” som hjälpte mig i början efter open. som jag fick av min VC. En timme senare mådde jag prima och kunde äta!

Känsligt ämne men…Tyvärr upplever jag opade som inte mår bra alls, sköter sig inte som de skall tyvärr. Att du måste äta omeprazolen är ett tecken på att du äter fel.

Hade en i min grupp te x också som mådde väldigt dålig, när jag nystade kom det kom fram att matvanorna och livstilen var detsamma som före open. Hon ville inte gå till doktorn för då hade hennes dåliga vanor uppdagats tyvärr. Så synd egentligen.

Så se över dina vanor är mitt tips. Och var envis och ge inte upp!

En annan ska är att jag tycker att många som gör open har ju ett matmissbruk av olika de slag i botten, som även fortsätter efter open. Då blir man dålig av open. Tyvärr så får open mycket stryk och beskyllningar när man egentligen inte gör som doktorn säger med följd att man skrämmer upp andra som funderar på open helt i onödan.

Känner personligen att det är viktigt att inte skrämma ifrån att opas.

Ett jäkla härligt fantastik liv väntas med hjälp av denna open! :-)

Jag håller helt med berthagenn, du bör omgående kontakta läkare, och var 100% ärlig med dina vanor och ditt leverne.

#1 Jag är mycket medveten om att jag inte är på rätt väg.
Själv har jag haft kontakt med dietist efter operationen några gånger om året för att stämma av och för mig att kontrollera att det jag gör är rätt. Jag är själv kokerska och har läst en del näringslära och dietik, så jag tror att jag vet hur och vad jag ska göra. När jag pratat med dietisten om mina matvanor har denne inte haft något speciellt att anmärka på och då har jag som alltid varit 100% ärlig om mina levnadsvanor.

Jag är strikt med vad jag äter och hur mycket. Äter aldrig någon processerad mat, lagar allt från grunden så jag vet vad det är i maten. Har helt avstått från potatis, pasta, ris, bröd, rotfrukter, ärtor, bönor, kål, sparris, fisk och laktos då jag märkt att magen säger ifrån.
Jag mäter alltid upp det jag ska äta och måltiden tar ca 30 minuter +- någon minut, jag dricker heller aldrig till maten.

Du säger att jag tar omeprazol för att jag äter fel, i så fall borde jag inte heller be om primperan då illamåendet också borde vara en indikator på att något är fel. Jag trodde att alla opererade fick omeprazol, det var i alla fall vad läkaren sa på de informationsmötet/återbesöken jag var på.

Det är inte att jag är rädd att mitt "dåliga leverne" ska uppdagas för jag anser att jag inte har något speciellt att klanka ner på. Visst jag är inte guds bästa barn jag också dåliga sidor, som alla har.  Om du bara vetat hur många "vitrockar" som givit ett så dåligt bemötande att man helt tappat förtroende för vården. Har blivit bollad mellan somatik och psykiatri i år och ingen hittar något fel.

Men jag tycker bara det är konstigt att det plötsligt inte går att äta något annat än laktosfri filmjölk utan att bli så illamående att man nästan kräks.

Vad jag förstod att du inte mådde så bra och att du vädjar till oss här på forumet om svar på din frågor. Ville bara vara hjälpsam och svara dig ärligt på ditt inlägg, då jag själv är GBP-opad februari 2012.

Jag mår jättebra idag drygt 2 år efter min op, äter allt (och då menar jag verkligen ALLT😎hihihihi). Jag tror inte på att exkludera mat på det sätt som du beskriver ovan. Tror det är direkt skadligt faktiskt och även väldigt onaturligt för kroppen. 

Känner också att det är viktigt att inte skrämma de andra här inne på forumet om denna opens vara eller icke vara. Denna op är ett fantastiskt verktyg som förändrar livet till det bättre. Det känner jag att jag måste bara få förmedla till de andra här inne på forumet; så att de inte är rädda för själva open. Livsglädjen infinner sig igen och livet leker! En fantastisk känsla av frihet och att man vågar göra saker igen. Livet är roligt igen! 😃

Många här i forumet väntar på operationsdatum.

Att man upplever den svenska vården så dålig som du har upplevt kanske beror på hur man bemöter vitrockarna också; kanske med en positivare och gladare attityd så blir man bemött därefter. Tyvärr, så funkar ju livet.

Litet självuppfyllande profetia litet? Man får ha en viss självrannsakan; hur bemöter jag personalen? Är jag trevlig själv mot dem?

Tycker att den svenska sjukvården är väldigt felaktigt och illa baktalad - att jag tycker synd om alla de fina och duktiga människor som jobbar inom vården och som har hjälpt mig. ❤️

**Jag har aldrig i mina 45 år stött på en dålig bemötande inom sjukvården. Dagens sanning!
**

**Vi har det så himla bra här hemma i Sverige, att jag känner man har glömt bort det litet och att man borde vara litet tacksam för all hjälp och stöd man får faktiskt i detta landet.
**

Kärlek! 😃

Hej. Jag kan inte säga något om operationen eller vad som är rätt och fel ang. den för jag har inte själv gjort någon. Men jag känner TS (det är därför jag läste, snybblade in via ett nytt inlägg i högerspalten och råkade känna igen namnet) Jag vill bara styrka det TS säger om matvanor och vård. Efter det jag sett och den mat jag blivit bjuden på, de diskussioner vi haft om kost och näring osv så tror jag fullt ut på beskrivnungen här. Jag har även varit närvarande vid något vårdtillfälle och skulle ta även dessa uttalanden på alvar. Även om jag naturligtvis inte är med alltid och överallt. Jag skriver bara eftersom jag vet hur lätt det är att tänka att en skrivare på nätet överdriver och modifierar sanningen när det inte stämmer med ens egna erfarenheter :) Det är ju jättebra att vården fungerar för dig. Den funkar väl lite halvbra för mig. Inte såffarligt. Men tror ni inte att vårdens bemötande kan bero på texten i journalerna också? Att de kan leda till en förutfattad mening hos personen som representerar vården? Jag ska inte skriva mer nu och hoppas att jag inte skämt ut dig, Emma. Ville bara inte att folk ska gå och tänka att du överdriver eller nåt, som en del svar skulle kunna antyda även om ingen anklagar här inne. Jag ser att ni lägger mycket energi på välformulerade och trevliga svar. Men man kan ju tänka sig att det ibland ligger tvivel kvar och gnager även om man inte skriver det.

Emma-Andersson, jag tycker inte det är det minsta konstigt ifall du har svårt att få i dig mat när du är så illamående hela tiden. Alla som har varit det själva nån gång vet väl hur näst intill omöjligt det känns att försöka äta då. Om man ändå tvingar i sig mat så är det väl dessutom stor risk att man bara kräks upp det ganska snart, och då har man ju ändå ingen nytta av det.

Men nu tänkte jag att eftersom du kan få i dig vätska och tunnflytande saker som t ex filmjölk, så kanske olika näringsdrycker vore något för dig att testa? Här finns en sida med många olika sorter att välja på. Eller har du kanske redan prövat det?

Tack, har provat någon av dem men det är svårt för många innehåller ren mjölk och jag är laktosintolerant. Så det blir lite knepigare men med denna sidan så kan man ju enkelt kolla upp ingredienser utan att stå i en hel evighet i affärer och på apotek och läsa innehållsförteckningar.

Kan även tillägga att jag bokat tid till vårdcentralen för att diskutera med en läkare. Om inte besvären försvunnit tills dess vill säga.

Tyvärr finns det inte så värst detaljerad information om innehållet på den Apoteket-sidan som jag länkade till. Det gör det däremot på tillverkarnas egna hemsidor, Fortimel, Fresubin och Resource.

Dom flesta sorterna verkar ju vara laktosreducerade, så då kanske det går att äta dom även om man är laktosintolerant.

Hoppas att du får ett bättre bemötande på vårdcentralen denna gång än du fått tidigare, och att du kan få reda på vad illamåendet beror på, och att det går att göra nåt åt det.