![[Dimba]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Remiss skickas i Augusti!
Jag, min doktor och dietist kom överens om att om jag lyckas gå ner 10 kilo till Augusti och lyckas behålla det så skickar dom en remiss, jag hopppas på att jag får OPa mig i början av nästa år då jag fyllt arton år, det är ju därför jag inte fått göra OP nu som jag egentligen ville. Jag kämpar på men är i en svacka nu, har inget stöd känns det som, även fast min syster som gjort OP borde hjälpa mig, kan inte för hon har så mycket jobb. Jag hade velat ha lite mer stöd än att pappa kommer hem från island med tre Lådor med godis. Svårt att låta bli när man är ensam hela tiden..
En vän till mig ska göra OP, blir i september, känner mig väldigt avundsjuk! Jag har sett min systers förvandling, det har inte bara varit lätt för henne så jag vet på ett ungefär vad jag har att vänta mig, och jag ser fram emot det mesta. Visst dumping kommer vara läskigt men jag känner att det kommer vara värt!
Berätta er story, vill gärna höra hur det gick till för er, hur länge ni fick vänta, hur de första veckorna var, hur mycket ni gått ner hittills, ja allt ni kan tänka er att en som väntar på OP behöver veta!
Läs gärna min blogg! www.beckisbecka.blogspot.com
Vi hörs!
//Dimba
Jag kan gärna puscha dig fast jag inte skall göra en op. Men jag skall sj'lv gå ner i vikt och det ganska mycket.
Håller tummarna för dig. Skrev ett inlägg i din blogg.
Hej Dimba!
Oj oj, jag förstår vilka oerhörda frestelser det är när du får hem ett sådant lass med godis.
Den kompisen som skall operera sig i höst…. Ni borde ju ha hur mycket som helst gemensamt. Gör resan ihop även om ni inte opas samtidigt. Ni två kan ju vara det perfekta stödet för varandra.
Och så kanske du kan få lite råd av din syster som jobbar så mycket, om inte annat några frågor/svar via mail. Du har ju följt hennes resultat och sett vad det innebär att opa sig. Så du är nog väl förberedd verkar det som. Och sedan har du hela din ungdom framför dig :)
Tror nog att du får din operation, det har ju visat sig att det är oerhörda vinster för samhället och patienten att bli av med en stor övervikt.
Och sedan finns så mycket kunnigt folk här på sidan, som dessutom är supergulliga, svarar snällt på den ena efter den andra av mina ¨dumma¨ frågor…fniss
Jag håller tummarna för dig och som sagt ta vara på din kompis som skall göra operationen, finns för henne så finns hon nog för dig när det är din tur…
Min story är som följer 52 år, opad på Centrum för titthålskirurgi (CFTK) i Stockholm. Lånade pengar och opade mig den 27 Mars 2012. Vägde 85 kg 164 lång och idag lika lång :) men är nere på 70 kg. Som du vet är det jobbigt efter op. MEN trots det ångrar jag ingenting. Jag kämpar fortfarande med att äta, måste äta så himla långsamt. Men det blir bättre o bättre.
Är så himla glad att jag kan somna utan den totala misslyckande känslan varenda kväll…
Stort lycka till
Kram
Tina
#1 Tack för din kommentar Joar! Länkade din blogg :) Håller tummarna för dig med att det går bra! :)
#2 Wow tack för långt svar :) Vad mycket du har gått ner, stort grattis till dig!
Ja jag hoppas att jag och min vän kan stödja varandra genom detta, vi pratar ofta om hur vår smala framtid kommer bli ;) Vi har en hel del planer, får hoppas att det inte blir något fel, går ju inte perfekt för alla varje gång..
Kram på er! :)
Vi hörs!
//Rebecka <3 
Hej Dimba
Jag kan inte mer än hålla med Fillin i allt hon skriver. Ta all hjälp du kan få av din kompis och var även ett stöd för henne.
Jag opades den 26/3-12 och har hittills (om jag räknar in flytet) gått ner 34 kg sedan 1 mars. Det är en bit kvar och kommer väl att börja gå långsammare med nedgången men jag har halva live framför mig (är 46 år nu). Enligt BMI-skalan så har jag 26 kg kvar till "normalvikt".
Jag kan äta i normal takt nu men små portioner. Jag dumpar då och då när jag testar nya saker men det ser jag bara som positivt. Det talar ju om för mig vad jag kan äta och inte. Tex så kan jag bara äta 3 msk av paketglass, en halv bulle eller en 2 cm tjock tårtbit vid kalas och sånt. En piggelin går utmärkt om det inte blir för ofta.
Livet blir bara enklare och enklare för varje tappat kilo eftersom jag orkar mer
Att opas var det bästa jag gjort i livet förutom barnen
Stort lycka till!
/Ingalill
*Personlig ägodel till 2 söner, 1 katt och 1 hund*
Medarbetare på Singelföräldrar och mobiltelefoner