Jag har samma erfarenhet som du

Utom vissa arbetskamrater, de sa "du är väl inte så tjock"

Idag är det snart två år sedan och jag mår superbra

Visst känns det gott med fullt stöd från nära och kära…

Visst fanns det vissa i min bekantskapskrets som inte tyckte jag skulle göra det, men det handlade mest om riskerna! Men når jag väl bestämt mig så hade jag full support!

Jag hade full stöttning från de flesta, även om alla var lite oroliga för mig precis vid operationen. Min man särskillt var mycket orolig och höll på att pinas hela dagen innan jag ringde från uppvaket vid 20-tiden på kvällen och meddelade att jag mådde bra. Han har varit mitt stora stöd före, under och efter operationen! Han peppar mig och berömmer mina nya former, även om inte allt häng är så värst snyggt. Men i det stora hela är jag jättefin, tycker han. Som t ex var jag lite bekymrad över mina bröst, som blivit som tomma ica-kassar som dinglar nere vid naveln. Men han smekte dem och tyckte att de blivit så underbart mjuka o goa . Jag är så glad för att han finns i mitt liv!!!

Jag har inte opats än, väntar på kallelse från Ersta och/el St Göran.
Min mamma och ngr kompisar vet om detta och dom stöttar mig til 100%. Min sambo däremot vet inget.
När jag tagit upp detta för ca 2 år sen blev han helt vansinnig å tyckte att jag inte försökt tillräckligt m träning å bantning.
Vi bråkade i flera veckor, sen la jag ner det.
För ca 1 år sen tog jag upp det igen.
Det slutade med parterapi.
Han förstår verkligen inte, och att därtill lägga så mkt pengar, det klarar inte hans hjärna av.
Så jag hoppas på betald op från Landstinget, annars tar jag eget lån å så får vi se hur det går för oss.
Jag prioriterar mig själv före "oss", kanske är dumt men jag känner att jag inte har ngt val längre.

Jag har bara fått positiva kommentarer. Det beror nog mest på att jag själv är väldigt positiv till ingreppet.

#4 JRock Om du har stor övervikt som du inte själv kan bli av med, så borde väl din sambo stötta dig i ditt beslut om operation?! Du gör ju inte operationen för skojs skull, utan för din hälsas skull! Du gör det för att få ett bättre och hälsosammare liv. Kan han inte förstå det? Men även om han inte förstår det, borde han försöka acceptera ditt beslut. Ingenting blir bättre av att han kämpar emot ditt beslut. Ingen mår bra av det.

Jag håller tummarna för dig!

#6 gummimamma

Precis så tycker jag oxå.
Men han är i detta fall fullkomligt känslomässigt inkompetent.
Vi har varit tillsammans i 10 år, han har sett mig kämpa, ge upp, kämpa igen, testa allt, gå ner nåt/ngt kg å sen upp allt å lite till.
I hans ögon så "gör man bara inte så", man kämpar sig blå lixom. Jag fattar att han kanske är rädd, el tycker att det är mkt pengar.
Men om jag till slut gråter, förklarar, berättar och beskriver alla sidor i hur min övervikt drabbar mig….. så tycker han ändå inte att det är rätt att op.a sig.

Jag har väl eg inte "jättemkt" övervikt, men han ser ju själv att jag är för stor och att jag kämpar, mår dåligt över det.
Jag har ett bmi på 34,9 och min önskan är att gå ner ca 25 kg.
Han vet att jag alltid varit rund, alltid den där mulliga tjejen. Efter barnen blev det bara värre och jag vill verkligen inte leva hela resten av mitt liv såhär, el större.
Söker all stöttning jag kan få på annat håll, tex. här!

Min fru har gjort en DS då hon tidigare led av grav övervikt, nu ska jag göra en GBP om några månader, och min omgivning är enormt stöttande. Inte en enda negativ kommentar, folk är intresserade och bryr sig.

Operationer som dessa är ju otroligt vanliga numera, det märks när man pratar om det. Jag känner folk jag inte visste har gjort operationen, folk känner i regel någon som gjort det och samtliga har väldigt bra erfarenheter.

Skönt att allt är grönt och klart, så det blir op på Ersta i maj skulle jag tro. :)

#7 JRock

Låter jobbigt att behöva smyga med det framför sin sambo, men han låter inte direkt så klok och förstående! 

Jag har valt att inte berätta det för så många, just därför att jag inte vill att det ska bli sån stor grej innan själva operationen, Min närmaste familj och någon enstaka vän vet om det. 

theresefjellstrom.blogg.se - gbp blogg

#7 JRock

Usch låter hemskt. Jag och min sambo har så klart diskuterat denna operation och till en början var han tveksam på grund av riskerna. Men han förstår ju även att det inte är roligt för mig att leva mitt liv såhär. Plus att han vet hur mycket jag faktiskt kämpat för att gå ner i vikt men aldrig lyckats helt eller fortsatt att gå ner. 

Tycker det är rätt att du tänker på dig själv för i slutändan så är det dig själv du sitter fast med för alltid. :)

#10: Det finns naturligtvis risker med alla operationer, men vad jag vet så är klinikerna nu så pass bra på dessa operationer att riskerna får anses vara minimala. Som vid alla operationer finns det hög-risk-patienter, men om du inte är i säg pensionsålder och har underliggande problematik med hjärta osv så är risken näst intill obefintlig.

Jag ska opereras snart och känner mig nervös inför vad andra ska tycka men jag  och min sambo har helt enkelt valt att hålla det för oss själva. Någon som vet om det är en bra idé?

Min sambo var förstående för början när jag nämnde operation förmodligen för att han har sett hur jag har hållt på.  Han är underbar och stöttande och vi är ärliga mot varandra och pratar ofta om hur det kommer bli. 

Jag är rädd att få kommentarer från andra om jag berättar om operationen om att jag fuskat osv. Hur hade ni det med sånt?

#12: Jag har varit öppen med att jag ska och har opererat mig ända sedan min Egenremiss godkändes. Jag har aldrig fått negativa kommentarer rörande detta, ingen har ifrågasatt något, folk tenderar snarare att vara glada för min skull och det val jag gjort.

Man gör det man behöver göra för sig själv och för att må bra, varför ska du skämmas för det? Om någon säger att du fuskar så säger de samtidigt att de personligen skulle föredra om du fortsatte vara överviktigt, något jag tror alla håller med om inte är optimalt.

Nedsättande kommentarer kan komma ur ren okunskap gentemot operationen och vad som krävs av dig när den är utförd, när man ser hur du lagt om din kost, ändrat dina vanor, börjat motionera mer osv så ska det krävas en mycket speciell typ av idiot för att anse att du fuskat.

Rent personligt så är det ju bättre för dig att slippa låsas, smyga med vad du gjort, är du öppen och ärlig med vilken operation du genomgått så kan du svara på nyfikna frågor och slippa värja dig eller tänka på vad du säger hela tiden.

Håller med #13. Berätta om operationen! Du kommer att se hur nyfikna många är och vill veta om operationen och din viktnedgång. Du kommer att få en massa positiva kommentarer. Och även om det skulle förekomma negativitet, så skit i det. Det är ditt beslut att operera dig och ingen ska komma med pekpinnar och försöka sätta sig på dig. Och förresten så blir det ju som om du skäms för att du vill gå ner i vikt om du inte berättar. Inget att skämmas över! Det är tufft av dig att äntligen komma till beslut och ta steget framåt på din nya väg. 

LYCKA TILL!!!

Tack för era råd 🙂jag tar med mig dem och hoppas att få den respons som ni har fått !