Jag gjorde min operation i april 2000. Inte GBP då utan en Gastric banding. Min mamma hade gjort samma operation kanske 5 år tidigare. Hon gick ner massor men mådde ganska dåligt då det bildades en ficka över ringen där mat samlades. Det gjorde att hon luktade fruktansvärt illa ur munnen (rutten mat) plus att hon hade stora problem med kräkningar eftersom allt blev så retat därinne. Resultatet blev att hon gick ner FÖR mycket. Så jag var inte alls särskilt intresserad av någon operation. Jag ville gå ner i vikt, men inte kräkas hela tiden.

Så 1999 dog min pappa i lungcancer efter ett helt livs storrökande och jag var så himla arg på honom. För jag tyckte att han hade valt det på något sätt. Han hade ju rökt ihjäl sig istället för att sluta. Det tog ett tag men så insåg jag att jag höll på att göra exakt samma sak. Fast med mat istället för cigaretter. Det blev vändningen och jag bestämde mig för att ansöka om att få göra en operation jag också. Eftersom jag betalade själv så gick det ganska snabbt och jag har aldrig ångrat mig. Visst kräks jag mellan varven men man lär sig vad kroppen tål. Vilken mat som fungerar bra och dåligt. Man lär sig också att sluta äta i tid. När man är proppmätt så är det ingen höjdare att det finns mat som inte hunnit ner till magsäcken ännu. Så numera kräks jag ganska sällan och gör jag det är det nästan alltid kött inblandat.

Min mamma fick göra om sin operation så småningom och nu mår hon bra.

Tack för att du berättade… Vad skönt att du och din mamma mår bättre nu!

Jag har inte kräkts ännu, men det sägs ju att GBP-opadeintekan kräkas ordentligt? Jag vet inte,men jag lär nog märka det en dag antar jag. Om inte annat då magsjukan hälsar på…

Tror mamma har sagt något om det där. För henne blev det ju GBP när hon gjorde om den. Att hon mådde illa och fick kräkreflexer men att det inte kom något.

Jag har kämpat mot min övervikt i 25 år. Eftersom jag på nära håll sett att överviktskirurgi inte alltid är en enkel lösning utan kan orsaka många obehagliga biverkningar har jag varit mycket tveksam till operation. Men efter att ha träffat flera personer som gjort gastric bypass operationer de senaste åren och sett hur metoden har utvecklats så blev jag mer positivt inställd. Jag läste på en massa om alla tänkbara biverkningar och till slut så kände jag att det var min sista chans.

Jag och min man är ofrivilligt barnlösa och får inte göra provrörsbefruktning pga min vikt. Så till slut kände jag att jag inte orkade kämpa mer och att jag inte ville lägga mer tid på att chansa att nästa "diet" skulle lyckas. I slutet av mars i år gjorde jag min operation och jag mår helt fantastiskt!

Vad härligt att läsa fett lätt!

Välkommen hit du också!

Jag bestämde mig efter att ha varit överviktig och provat allt i över 25 år!

Träffade en tjej som gjort operationen och mådde så superbra och vägade då ta stedet själv.

I juni 2009 gjorde jag en öppen GBP i ett forskningsprojekt inom Stockholms läns landsting och har gått ner ca 40 kg men kommer nog aldrig ner till ett BMI som är normalt, dvs under 25. Har idag ett BMI på 27-28 och en vikt på 71-73 kg.

#6

Jag lär heller inte kommaner i ett nomalBMI, men detär inte vad jag är ute efter heller, utan ett friskare och hälsosammare liv.

#7

Precis så tänker jag!!
Efter 3 veckor halverad dos av blodtrycksmedicin och efter 6 veckor inga blodtrycksmediciner alls!!

Ingen värk i knäna, kan gå i trappor utan att få värsta andnöden….mm, mm

Listan kan göras hur lång som helst

Jag gjorde min GBP op 22/11 2010. Alltså för ½ år sedan. Hittills har min vikt sjunkit från 122 kg till 80 kg = över 40 kg! Har mått rätt bra efter operationen och det är underbart att känna hur mycket lättare det är att göra olika saker som var så jobbigt innan.

Att jag valde att göra GBP beror på mina fötter! Under några år hade jag fått mer och mer ont i fötterna. Ibland hade jag jättesvårt att gå, för det värkte så. Sökte ortopeden och han sa att han skulle kunna operera mina fötter, men gör det inte p g a min vikt. Om han skulle operera, skulle det inte vara säkert att operationen skulle ha den verkan den borde p g a för hög belastning efteråt. Men om jag kunde gå ner i vikt, så var jag välkommen så skulle han fixa till mina fötter. Nu, -40 kg senare, har jag knappt alls besvär med mina fötter. Bara om jag gått och stått mycket. Men vem har inte det?

Jag har även vänner som gjort denna op, och jag har sett hur bra de mår efteråt. Klart det påverkade mig och gjorde mig intresserad av operationen. Jag har ju provat det mesta i bantningsväg och sett att jag inte klarar av dem i längden. Men med op funkar det!!!