# Operera eller inte operera... Author: Pytteliten Hej! Jag är ny här och tanken på operation är också ny hos mig. Jag har tidigare varit stenhårt emot, men inser efter många års jojobantande (som ju alltid slutar med plus...) att jag tyvärr inte fixar det här själv ![Gråter](http://viktoperation.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter"). Övervikten hindrar mig i mitt dagliga liv på mer än ett sätt och jag vet att jag skulle vara en annan människa som normalviktig (har varit det en kort period i mitt vuxna liv). Vill så gärna motionera och orka med mina barn och mina hundar, men även där hindrar övervikten mig... Så nu ställer jag en fråga till er opererade. Var operationen värd de nackdelar som finns? Utveckla gärna i en kommentar! ## Comment 1 Author: [Borttaget] Ja, den var absolut värd allt. Nu har jag iofs haft väldigt lite nackdelar. Visst har jag åkt på några rejäla dumpningar, problem med att äta för snabbt och inte tugga tillräckligt osv. Men det är absolut värt det! Jag har också vart starkt emot det i många år och tyckt det vart fusk och den "lätta vägen ut". Sen lärde jag känna en kvinna som gjorde operationen... Insåg väl kanske att det inte var så lätt som jag trott. Började läsa lite om det och det verkade intressant, men jag vågade inte. Aldrig att nån skulle "sätta i kniven i mig" så länge det inte var nån akutoperation. Så har jag känt hela tiden tillsnovember förra året, då vaknade jag en morgon och var tvärsäker, jag hade bestämt mig! Sen gick jag inte att stoppa. Jag opererades 19 april i år och har inte ångrat mig en enda sekund! När jag vaknade ur narkosen var jag bara glad och förväntansfull. Men... jag säger bara en sak, Om du är tveksam skall du inte operera dig. **Du och bara du** kan känna det! ingen annan kan berätta för dig vad just **du** skall göra!! Det som är rätt för mig, kan vara fel för dig. (Gäller nog i alla situationer). Kram och lycka till! Hör gärna av dig med förtsättningen på dina funderingar. Vi är här för att dela med oss av våra erfarenheter! ## Comment 2 Author: lena.lindberg68 Hej! Jag kan oxå bara svara för min egen del och GBP operationen blev min räddning.. Inser nu att jag var väldigt sjuk i mitt sockerberoende och dessutom diabetiker, med ett BMI på 40 var det ingen höjdare.. Tänkte först precis som du att det här ska jag fixa själv, viktminskningen alltså, men allteftersom tiden gick och ytterligare försök med jojo-bantning, gick jag ner till familjeläkarna och bad dom skriva remiss till överviktsenheten.. Utredningen tar ju lite tid, i alla fall om du ska bli opererad via landstinget, som jag blev.. Lycka till med ditt beslut !! Om du vill är du välkommen att besöka min blogg, där jag skriver om min viktresa, blev GBP opererad för 7 veckor sen Med vänlig hälsning Lena [http://lenalindberg.bloggplatsen.se](http://lenalindberg.bloggplatsen.se/ "Lenas viktresa ~ om Gastric Bypass") ## Comment 3 Author: [Borttaget] Lika erfarenhet som båda ovanstående![Skrattande](http://viktoperation.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Har inte ångrat mig en sekund trots att det gått 2,5 år sedan operationen. Trots att jag fortfarande dumpar ibland![Obestämd](http://viktoperation.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 4 Author: Kalli En kompis mamma var nära att dö i sviterna av sin operation. Jag har full förståelse att det är lite som att välja mellan två onda ting och att det ibland kanske är den enda utvägen men man bör inse att det alltid finns risker med ett så stort ingrepp. Huruvida hon ändå tyckt det varit värt det är nog för tidigt att svara på, ingen vet ju riktigt hur hennes liv kommer se ut i framtiden. Med den påverkan hon fått på lungor och hjärta kommer hon antagligen inte kunna leva ett mer aktivt liv än innan och dessutom bli förtidspensionerad från sitt arbete. Hade hon dött hade nog inga goda föresikter i världen tröstat hennes barn. ## Comment 5 Author: [Borttaget] Alla operationer innebär ju en risk, och är man dessutom överviktig så ökar risken. Övervikt i sig är ju en riskfaktor för ex diabetes, diverse hjärtproblem.... Så visst är det som att välja mellan pest eller kolera.... Jag var helt övertygad att jag skulle dö under operation så jag hade förberett allt. Vid denna tid hade jag kattungar som var 5 veckor och som skulle säljas och flytta hemifrån vid 14 veckors ålder. Där hade jag arrangerat hjälp från en annan uppfödare då min familj inte är insatta i hur allt omkring kattungeleverans ska gå till. ## Comment 6 Author: [Borttaget] #6 Visst är det så! Jag  vet en kvinna som höll på att dö när hon opererade polyperna. Och det är ju en väldigt lätt "rutinmässig" operation. Man ska verkligen fundera på om detta är nåt för en eller inte. För visst är det en risk!! Men risker tar vi hela tiden. Jag hade också förberett för döden. Bl.a min begravning. Det allra jobbigaste var då jag skrev ett brev till min dotter där jag berättade varför jag gjorde detta valet. Tårarna rann hela tiden och det gör de också nu när jag skriver detta. Ifall jag inte klarat operationen så var det meningen att hon skulle få det brevet när hon var stor nog att förstå... Som väl var så kunde jag riva brevet igen... ## Comment 7 Author: TantAlma Hej! Jag är väldigt ny opererad men jag tycker endå det är värt det jag går igenom nu. Jag erkänner att jag till en början hade fördommar om operation för min egen del men var glad att den fanns för andra som ville ha den. Jag ville klara det själv. Jag hade ju gått ner själv flera gånger innan. Så tittar man på Dr Phil som alltid ställer frågan -How does it works for You? Till slut så får man inse det går inte på egenhand. Även om jag vill. Det går ett tag och sen händer något och rätt vad det är så är man åter på ursprungvikten eller ett par kilo över. Det slutade med att jag sökte till the biggest looser Sverige och gick till min husläkarmottagning och bad om en remiss till en överviktsklinik i Danderyd. För att nu skulle ödet få bestämma på vilket sätt, jag hade bestämt mig för att lyckas. Danderyd läste remissen och skicka den till Södersjukhuset som bjöd in mig till ett informations möte. Det var lite som ett slag i ansiktet. Jag hade ju hoppas på att bli undersökt och ta prover för att se om det var något specifikt fel. Men det var inte meningen. När jag läste på om operationen och vad kriterierna var så insåg jag att jag har gjort allt det här. Jag har sökt proffetionell jag har gjort seriösa försök och jag lyckas inte sjäv. Jag behövde det här verktyget för att lyckas. Jag gick också igenom vad Hyacinta beskriver att jag funderade över om operationen skulle bli min död. Vad som skulle ske, om jag skulle skriva brev till min dotter eller inte. Jag valde att avstå. För att för min egen del kände jag att jag har kommit hit till den här punkten av en anledning. Jag skulle lita på ödet och skulle det vilja något annolunda så kan jag inte göra något åt det. Jag lämnade ett litet brev till min 11 åriga dotter men det var för att hon skulle kunna läsa det innan hon gick och la sig första natten då jag var på sjukhuset. Något de sa på sjukhuset på informationsträffarna som fastnade i mig. "Att om man gör som de säger så går det bra" Jag vet att det finns de som inte följt dieten och klarat sig bra också, men för mig var det inte värt att fuska eller göra fel steg (lilla duktiga flickan i mig). Jag ville göra det jag kunde för att komma hem till min familj igen. När man blickar tillbaka på det här tillfället om ett par månader. Då var det här minsta biten. De 2 veckorna på flytande innan och 3 veckorna på flytande efter. Så ja det är tufft men det är något man snabbt får lämna bakom sig. Hoppas du finner vad som känns bäst för dig. Alma ## Comment 8 Author: gummimamma Absolut var operationen värt allt! Det var jobbigt med flytet både före och efter operationen, jobbigt med mattheten efter operationen, jobbigt att lära sig vad och hur man ska äta, jobbigt med frusenheten (fryser nästan jämnt nu efter operationen) mm. Det har varit mycket som har känts jobbigt, men jag ångrar inte operationen. Den har gett mig livet tillbaka! Nu kan jag vara i farten utan att få ont överallt och bli andfådd för minsta lilla ansträgning. Nu kan jag hitta massor av kläder, i "normalstorlek", som är snygga på mig. Behöver inte gå till avdelningen med "flermannatält" och leta fram någonting som jag kommer in i utan att spräcka sömmarna. Nu kan jag känna mig vacker, det gjorde jag aldrig förut. Jag känner mig mycket säkrare i mig själv. Kärlekslivet har blivit roligare!![Skrattande](http://viktoperation.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande")