# Ledsen Author: [Borttaget] Hej alla! Det är första gången jag är här och jag hade behövt era åsikter och er erfarenhet i allt detta jag nu tycker blir outhärdligt. Jag har i större delen av mitt liv varit mullig. Jag har vid några tillfällen lyckats gå ner så jag kanske haft 10 kilo kvar till en normalvikt men aldrig lyckats hålla den. Ska jag gå ner har det krävts otroligt strikt diet och massor av fysisk träning. Fast ska jag vara ärlig så har de gånger jag nästan varit smal varit i samband med att jag mått mycket dåligt psykiskt och i princip svultit mig själv. Sånt är givetvis inte bra. Men jag har så många gånger försökt gå ner på rätt sätt också. Jag har LCHF:at, hållt på med GI, följt Viktväktarnas program (ej deltagit utan fått ta del av en väns material o följt hennes program) men jag har inte lyckats helt enkelt. Positivt har varit att jag har ändå burit mina extra kilon ganska bra. Platt mage och fin midja. Jag har bara sett kurvig ut och när jag vägt mig hos tex gyn iom preventivmedel man måste göra har de blivit överraskade att jag legat på 80 kilo kanske. Men nu har det förändrats helt. Nu är jag riktigt fet. Bukfetma o hela köret. För ett år sen fick jag väldigt ont i kroppen och jag har nu diagnosen fibromyalgi. Jag är sjukskriven på heltid sedan i januari och kan i princip knappt röra mig. Jag har anpassat matintaget men ändå går jag bara upp mer o mer i vikt. Nu har jag ett BMI på 38 (38.8 enligt en annan mer exakt uträkning) och jag börjar bli helt förtvivlad. Det är så jobbigt rent fysiskt att vara så stor och jag kan tex inte sova. För jag ligger liksom så tungt och det gör bara mer ont i min kropp för varje kilo jag går upp. Att gå och stå är svårt nog när hela kroppen skriker av värk men att dessutom släpa på 112,6 kilo gör det inte lättare. Jag tog upp det här med min läkare och jag sa att jag vet hur man ska äta och jag försöker göra allt precis rätt. Jag vet vad som är bra mat o dålig mat men vad jag saknar är att kunna motionera. Jag KAN inte bli smal, eller hålla mig smal när jag inte ens kan ut o gå i en halvtimme ens. Jag tog upp det här med operation för jag visste inte riktigt vilka kriterier man behöver uppfylla och jag ville mest bara veta mer. Men jag är ganska desperat. Dels för att min värk bara blir värre o värre av det här men också det psykiska. Jag vill inte gå ut o roa mig. Jag vill inte ens gå till affären för jag är rädd att jag ska möta någon jag känt innan. Kanske från mitt jobb o jag ska se hur de tittar på mig. Usch nu gråter jag också. Jag vill inte ha sex med min sambo för jag vill inte att han ska se mig naken. Jag vägrar gå ut o köpa kläder för jag klarar inte det helt enkelt så jag hasar runt i min sambos gamla mjukisbyxor o har lagt beslag på hans munkjackor. Iallafall... Min läkare skrattade åt mig o sa att man får ju inte en operation bara sådär. Du får ju försöka banta först. Så hon skickade remiss till en dietist. Jag blev så trött för jag vet precis allt om hur viktigt det är att äta rätt antal mål, vid rätt tider och rätt mängd. Jag vet allt om kolhydrater o olika fetter, nyttiga som dåliga. Jag vet om proteiner o socker. Jag vet om motion men där kan jag inte göra så mycket. Jag kan för f\*n knappt stå o diska! Min övervikt är kanske för låg för att en operation ens ska kunna bli aktuell oavsett hur jag än gör. Men jag tänkte bara be om era erfarenheter. Vad måste man göra först? Jag menar, jag har ju bantat i hela mitt liv men aldrig lyckats. Men jag har heller inte bett om hjälp hos en läkare så det finns liksom inte dokumenterat. Måste jag kanske gå hos den här dietisten (som inte ens finns på min ort utan jag kommer få sitta på en buss i 1,5 timme dit o lika lång tid hem vilket är ett helvete för jag har svårt att sitta pga fibron). jag hatar mig själv så mycket nu o allt känns plötsligt nattsvart när jag varken kan jobba (jobbade mycket fysiskt med tunga karlajobb) eller motionera. Hjälp? ![Gråter](http://viktoperation.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") Hälsnigar Emma ## Comment 1 Author: Diizkmedel Att du inte kan motionera sitter mäst i huvudet. Nu har jag turen att jag kan äta hur mkt jag vill utan att motionera och det har tagit 5 år för mig att gå upp 3 kilon. Men jag VET att du kan motionera, börga med att gå ut och gå 15 minuter varge dag. Efter en vecka tar du kanske 20 minuter. Inget snabbt gående. Bara gå. Och efter en vecka 25 minuter osv. Och när du gått ut en vecka i 1 timma så kan du börja ta 20 minuter men i snabbare tempo eller svårare terräng och gör samma sak. Men om du inte vill gå ut kan du köpa en sådan där spring maskin eller vad dem nu heter, eller cyckel maskin. Dem är alltid roliga på samma gång som du tränar :) Och för att puscha dig själv kan du alltid ha en liten treat i slutet av veckan när du klarat målen för den veckan. T.ex. Ett glass paket eller liknande. Gör ett schema för varge vecka och sätt upp ett slut mål för vikten i slutet på varge månad! Kom ihåg, det mästa sitter i huvudet! :) (ps. Banta fungerar inte specielt bra, sök istället för vad som borde vara ditt dagliga intag på en säker internet sida beroende på hur mkt du motionerar och väger :)) NEVER BACK DOWN! You'r stronger then you think! :) ## Comment 2 Author: [Borttaget] Men alltså... Jag KAN inte gå. Jag är ju sjuk. Jag bedöms enligt läkare inte kunna jobba alls o inte ens ta hand om hushållet själv. Jag kan inte gå i 25 minuter. Jag han diska eller städa i 10 minuter. Sen måste jag vila. Jag har noll energi då jag aldrig sover på grund av min värk, domningar i händer o ben (jag ramlar dessutom lätt eftersom jag inte känner mina fötter oftast). Precis så som du råder mig kunde jag göra förr. Och det gjorde jag. Nu går det inte. Spelar ingen roll hur mycket jag än vill. Det sitter inte i min hjärna, min sjukdom räknas som ett handikapp... ## Comment 3 Author: [Borttaget] Sånt här gör mig förtvivlad. Ingen läkare har rätt att skratta åt en patient oavsett vad det gäller! Sitter man där och är ledsen och inte vet vad man ska göra och nån skrattar åt en....morr! Jag ser att du bor i Markaryd, jag vet inte vilket Landstig det tillhör, men de flesta Landstingen kräver att man har 35 i BMI för en operation och det har du ju. Här i Västra Götalandsregionen som jag tillhör är kravet 40 i BMI, eller 35 med besvär...och även där platsar ju du! Försök att få tala med en annan läkare, eller skriv en egenremiss! Prata med enhetschefen och berätta hur du kände dig när du blev utskrattad! Usch! Detta är så trist att höra!! Kram på dig och lycka till!! ## Comment 4 Author: [Borttaget] Hej och tack så mycket för din support Hyacinta! Jag bytte vårdcentral efter det att läkaren skrattade åt mig så jag ska försöka med min nya läkare o se vad han säger. Jag tillhör Landsting Kronoberg. Är det mest BMI de går efter för att se om man är aktuell för operation? Ja och så givetvis att man inte har ätstörningar som bara kommer förstöra efter operationen o sånt också så klart. Jag läste någonstans att ett krav är att man sökt hjälp professionelt med sin övervikt innan. Tror det skulle vara minst ett eller två år innan man ens kan söka för operation. Jag ser inte operation som en lätt lösning eller någon genväg till att bli smal. Jag har provat allt innan o jag har innan jag blev sjuk för ett par år sen kunnat hålla vikten någorlunga i shack genom motion även om jag alltid pendlat mycket i vikt. Men jag är rädd att jag kanske inte får opereras just för att jag kämpat själv utan hjälp. När jag va i 8-årsåldern ringde skolsystern min mamma o föreslog att jag skulle gå till dietist redan då. Det gjorde jag några gånger men det va så inriktat på att jag skulle väga mig hela tiden att jag va på väg att få ätstörning som liten. Mamma blev jätte rädd när jag började springa o väga mig många gånger om dagen o hålla på så hon slutade faktiskt ta mig till dietist. Och jag vet inte om den erfarenheten helt enkelt har fått mig att hellre kämpa ensam. ## Comment 5 Author: [Borttaget] Vad jag förstått så är det i stort sett enbart BMI som de går efter. Sen är det vissa andra kriterier man måste uppfylla. Man får inte vara missbrukare t e x.. Att man måste sökt hjälp för sin övervikt har jag aldrig öhrt talas om? Det var nåt helt nytt för mig. Men man måste ha försökt mycket, mycket innan. Jag berättade för min läkare om allt jag testat, allt från piller till banandieter till GI. Han gav mig remissen direkt! Jag har förstått att jag hade turen att få en toppenläkare, det var aldrig nåt problem med något, vad jag än sökte för. Tyvärr har han slutat nu. Har dessvärre hört talas om en del  läkare som vägrar skriva remisser osv. En remiss är ingen garanti för OP. Det är bara en väg för dig att få tala med en läkare som är expert inom det område du söker hjälp, vad det än må vara! Hoppas verkligen du får bättre hjälp av din nya läkare. Kram på dig! ## Comment 6 Author: [Borttaget] Ja försökt har jag ju gjort i hela mitt liv så det kan de nog inte klaga på. Min pappa har även svår diabetes och jag har som sagt fetma i släkten. Min mamma har alltid kämpat o gör det än med sin vikt. Det kanske är något jag också kan lägga fram. Vad skönt för dig att det gick så "lätt". Att det inte är någon garanti att man får OP vet jag. Jag har inte ens bestämt mig helt hundra på att jag vill det här. Men jag känner att jag behöver prata med en läkare om saken för att kunna ta ett beslut om det blir så att det beslutet är upp till mig. Jag läser o läser på nätet, grubblar o försöker ta ställning. Jag har nu mailat landstinget kronoberg och frågat var jag skickar min egenremiss. Tror jag gör det o ser vad det ger. Får jag ingen operation behöver jag inte grubbla på det mer. Men jag känner att jag inte har så mycket val just nu. Ju längre tid som går desto värre mår min kropp av att vara överviktig. Det jag har nu är inget liv och jag måste kunna leva för jag har en åttaårig kille som behöver sin mamma! ## Comment 7 Author: [Borttaget] Det finns något här i VG-region som kallas för "Vårdslussen". Dit ringer man med såna här frågor. Vad ska jag göra? Hur skall jag göra? Vart skall jag vända mig? Vem ska jag prata med? Alla landsting har en sådan funktion, men den kallas olika saker. Läs på ditt landstings hemsida, där bör finnas mer info om denna funktion. ## Comment 8 Author: Diizkmedel Men köp en sån där gå maskin, börja på 5 minuter istället för 15, och kämpa dig uppåt. Har du aldrig sett sveriges loser eller vad den nu hette? Jag vet att i alla fall 2 av dem hade samma sjukdom som du har vad jag kan få ut av på texten och dem klarade att gå ner många kilon. Du kommer aldrig att bli frisk om du sitter och är ledsen hela dagarna bara för att en dum jäkla docktor sa att du e sjuk. När jag bröt armen och hade tagit bort gipset så sa dem att jag var förlamad, men min arm fungerar perfect och jag rider, simmar och gör allt som jag gjorde innan min arm blev förlamad. Det är bara att bli arg på sig själv, inte på andra, då funkar det :) Mycket av det sitter i huvudet. Nästan som en hypokondriker, fast där sitter allt i huvudet istället ;) ## Comment 9 Author: [Borttaget] \# Jag tackar för tipsen men det GÅR inte. Fibromyalgi är aldrig likadan på två människor så det går inte att jämföra på det viset. Jag vet mycket väl vad min kropp klarar av och inte. Jag blir inte gladare av att en liten småtjejja sitter o talar om för mig vad jag kan göra med min sjukdom. Det lilla jag kan göra går åt till att ta hand om min son. Jag orkar inte med fler inlägg från dig och det skriver jag inte för att jag är bitchig eller arg. Jag vill bara att du respekterar det och respekterar mig. ## Comment 10 Author: [Borttaget] Jag ska genast söka efter vårdslussen Hyacinta. Tack för hjälpen! ## Comment 11 Author: Diizkmedel Som sagt, att vara elak emot andra kommer inte hjälpa dig långt, och du bad om hjälp och jag försökte ge dig hjälp. Och jag är inte småtjejen i det här samtalet. Jag må vara 17, men jag är garanterat mer mogen en vad du är. ## Comment 12 Author: [Borttaget] #11 Men jag sa till dig vänligt innan att det GÅR inte att motionera. Men du respekterar ju inte mitt svar och ja då blir jag tvungen att morra till. Du tror inte att jag har provat allt det där under de åren jag har haft mina problem? Vet du hur mitt liv ser ut? Nej det vet du inte. Men jag får väl tala om det för dig så du kanske kan förstå. Innan jag fick ont motionerade jag mycket. Hade hästar, jobbade fysiskt, powerwalkade, tränade på gym. För några år sedan började jag få ont. Jag anpassade träningen o jag försökte sakta sakta trappa upp men jag blev bara sjukare o sjukare. Jag vägrade ge mig. Vägrade ge upp o vägrade att sjukskriva mig. Under ett halvårs tid jobbade jag, kom hem o kunde inte gå mer den dagen. Min sambo fick klä av mig o klä på mig morgonen efter så jag kunde komma till jobbet. Jag försummade mitt barn för jag vägrade ge upp det fysiska arbetet o mina försök till att träna. I januari gick det inte mer. Jag kom inte ur sängen. Sedan dess har jag gått smärtrehab o hos sjukgymnaster regelbundet. Jag har under denna tiden lärt mig EXAKT vad min kropp klarar av. Jag klarar av att gå en promenad på tio minuter på morgonen för att lämna min son i skolan. Kan jag går jag även o hämtar honom på eftermiddagen men oftast måste jag ta cykeln. NÄR jag överstiger den gränsen gör det att jag blir sängliggande o totalt oförmögen att röra mig i 2-3 dagar. Den gränsen passerar jag ibland medvetet för att jag måste få leva ibland. Jag måste kunna gå på stan o handla eller gå ut på något roligt någon gång. Men det har ett pris. Att träna har samma pris. Jag har försökt sakta trappa upp promenader, jag har provat orbitrec, vattengympa, cykling you name it. Så säger jag att det du skriver inte funkar för mig så ÄR det så. ## Comment 13 Author: Diizkmedel Ärligt talat pallar jag inte svara... Men jag e ta mig fan ingen jävla små tjej. Och att ngn annan liten jävel tycker att det är ett bra inlägg hjälper inte. Det visar bara hur många konstiga människor det finns på den här sajten. Eller rättare sagt bitchiga. Jag e 17 år och har precis vart iväg 3 månader själv i usa och studerat, jag ska snart i väg igen i 9 månader till england själv för att ta hand om två barn, 5 hästar och ett stort hus med trädgård. Så du kan fan bara vara småtjej själv! ## Comment 14 Author: [Borttaget] Jag hoppas du lär dig lite mer hänsyn till andra människor och att det är en farlig inställning att rusa in i diskussioner o ta för givet att folk är hjälplösa, korkade o tragiska. Du kunde ha frågat mig om jag provat att öka träningen succesivt. Du kunde ha frågat mig hur jag har det o vad det är som gör att jag nu ser en operation som en möjlighet. Jag har också varit i många länder om det nu spelar någon roll i sammanhanget haha. Nä jag ska inte svara dig mer. Det är inte lönt. Och svär du bäst du vill åt mig, det rör mig inte i ryggen. ## Comment 15 Author: [Borttaget] #13 Jag har en regel på denna sajt - Respekt!! ## Comment 16 Author: UlrikaD Men hjälp, man kan väl inte hoppa på någon så där? Var och en har väl lärt sig under årens lopp vad ens egna kropp klarar. Själv får jag migränanfall om min puls höjs för mycket vilket gör det svårt att motionera. Men det är det ju inte alla som tror på. Ramlade in här av en händelse bara, men det jag tänkte på är att man kan ju söka vård på vilket landsting man vill. Så om ett ställe säger nej, så borde man väl kunna söka sig vidare någon annanstans? Vet ju folk som stått i kö för operation (inte sådan här dock) länge i Göteborgs kommun, men var de villiga att åka lite så kunde det ordnas direkt. Bara en tanke om det skulle kunna funka så med det här också? ## Comment 17 Author: chigak Em\_I\_Am jag förstår så väl hur du har det. Jag är själv överviktig och har Fibro som gör att jag i perioder knappt tar mig ur sängen. Det spelar ingen roll hur mycket jag VILL, kroppen bryr sig inte om viljan när Fibron härjar. Jag fick remiss och tid för op men pga av skilsmässa som gör att jag mår mycket dåligt valde jag att tacka nej till tiden. Kände att jag behöver må bättre för att orka med det. Jag kommer definitivt be om ny remiss när livet lugnat ner sig igen. Jag hoppas du hittar en läkare som tar dig på allvar så att du får hjälp. ## Comment 18 Author: [Borttaget] #1 Det är ganska tuffa krav för att man ska få en betald operation. Ett är att BMI ska vara över 40 i många landsting. Man nöjer sig med BMI över 35 om övervikten har orsakat andra komplikationer t.ex. diabetes. Ett annat krav är att man har fått läkarhjälp att gå ner i vikt och det inte har fungerat. En del populära dieter räknas inte dit. Jag tror att din läkare har satt igång några nödvändiga vändor för att du ska kunna få hjälp med en betald operation. Om inte de kraven är uppfyllda kan remissen komma i retur och det är ju inte så lyckat för dig. Sedan följer mera krav om du får operationen beviljad. Man måste gå ned i vikt på egen hand under mycket kort tid. Dels ska levern minska i storlek för att skapa utrymme för operationsinstrumenten, dels ska man visa att man klarar att hålla en benhård diet. Operationen är en hjälp att lära sig en ny livsstil. Du får leva på ett helt annat sätt matmässigt. Dietisten är en viktig person för dig och matordningen ska fungera för resten av ditt liv. Om du inte lägger om dieten så kan du gå upp i vikt igen. Då har du inget mera att hoppas på. Du skriver att du "vet precis allt om hur viktigt det är att äta rätt antal mål, vid rätt tider och rätt mängd. Du vet allt om kolhydrater o olika fetter, nyttiga som dåliga. Du vet om proteiner o socker. Du vet om motion ...". Något tycks ändå vara fel eftersom du inte tycks kunna tillämpa dina kunskaper. En dietist som föreläste hade lång erfarenhet från neurologkliniken och reumatologen vid ett av landets största sjukhus och var inte lika tvärsäker som du. Nya forskningsrön och erfarenheter kommer hela tiden och det gäller att lära sig nytt och se vad som funkar för en själv. Jag önskar dig lycka till och hoppas att du kan få hjälp att gå ned i vikt utan operation. Jag tror inte att det är så lyckat att gå igenom ett sånt här ingrepp om man har svår fibro. ## Comment 19 Author: Chestnut Vill bara påpeka det att det är skillnad på fibro och fibro. Det finns de som med stöd av olika medicinska åtgärder kan leva ett bra liv och motionera och det finns dem som trots mediciner och annat stöd har svår värk som begränsar möjligheterna till rörelse ordentligt. Blev ledsen när jag läste denna tråd för det var hårda ord från människor som själva inte har insikt i hur det är att leva med kronisk smärta och hur otroligt individuellt det är hur pass mycket det påverkar ens liv. Jag har hört folk med fibro som blivit bättre smärtmässigt efter GBP och några enstaka som fått värre värk. Hoppas verkligen att det löser sig till det bästa för dig! ## Comment 20 Author: fairytindra Hej Em\_I am Jag har inte lusläst allt som har skrivits men jag tänkte tipsa dig om att du kanske kan skicka en egenremiss till kirurgen i ditt landsting och berätta lite om dig själv ditt bmi och din sjukdom och hur den påverkar din vardag. Jag kan inte lova att den blir godkänd för vissa landsting godkänner inte egenremisser, men det är  ialla fall ett försök. Det är INTE ok att en läkare skrattar åt dig. Hoppas att allt ordnar sig för dig styrkekram till dig ![Skrattande](http://viktoperation.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 21 Author: [Borttaget] Jag kan bara hålla med #19 ## Comment 22 Author: [Borttaget] Hej o tack till alla som har skrivit. Jag är ganska kass just nu o har svårt att skriva långa inlägg pga händerna. Så jag besvarar inte var o en just nu. Ni som skriver att det är olika dels hur allvarliga problem man har av sin fibro har helt rätt. En del mår bra i perioder, en del har ständig men måttlig värk och en del är golvade av smärtor mest hela tiden. Jag har läst mycket om en operation kan hjälpa om man har fibro. Och precis som sägs ovan är det olika. Antingen brukar det hjälpa eller så är värken oförändrad. Men som jag ser det har jag ändå bara att vinna på att få hjälp med att gå ner i vikt. Försvinner en del av värken är det helt underbart. Tar den inte bort något av värken så kommer jag ändå ha lättare att röra mig, är man lättare känns det som om jag kommer få lättare att gå, sitta, stå o ligga oavsett om jag har ont eller ej. Men det är kanske bara att vara för önsketänkande. Jag skrev här just för att jag undrade om det krävdes mer än att man har "rätt" BMI och har problem med värk. Men då vet jag att jag förmodligen inte har en chans eftersom jag inte fått läkarhjälp med min bantning förut. Egenremiss har jag redan börjat knåpa ihop. Min sambo sa något bra jag hade kunnat ha med i min remiss jag först inte tänkte på. Min mamma lider av spinal stenos (förträngningar i ryggraden som stryper nerverna. Hon har tappat styrsel över ett ben o håller på att få droppfot. Risken att hon hamnar i rullstol är stor då det hela tiden byggs på i ryggraden). Den sjukdomen är oftra ärftlig. Att vara överviktig är inte bra i det läget. Tänkte mest bara på min pappas diabetes o fetman i släkten innan men det är nog viktigt att jag nämner detta. Har haft ryggproblem med ryggskott o allmän värk sen jag va tonåring. Ja jag skrev att jag vet hur man ska äta. Vad som är bra mat o dålig mat. Men det är en helt annan sak att orka o kunna hålla det. Som sagt har jag bantat o hållt på i större delen av mitt liv men aldrig kunnat hålla vikten. Nu känns det ännu mer hopplöst när jag inte kan motionera när jag ska gå ner. Jag har aldrig kunnat gå ner ett kilo ens med lätthet. Än mindre hålla det nere. Men ja, något fel gör jag ju uppenbarligen. Men har inte alla gjort det som får sin op? Om ingen vore ofelbar o kunna gå ner på egen hand borde inte operationen finnas tänker jag? Sen kommer jag att få kämpa mig igenom en viktnedgång iom att man dricker flytande i ca 4 veckor. Men det är jag taggad till att göra o jag vet att jag kan klara det. Det är skillnad att gå ner några kilo på egen hand när man vet att man får hjälp resten av vägen än att gå ner 50 kg utan att kunna ens kunna motionera på egen hand. Jag mailade landstinget o frågade var jag skulle sända min remiss o fick svaret att jag skulle skicka till op. Jag beskrev vad som hänt o varför jag ville skicka egenremiss o de vidarebefodrade mitt mail till patientnämnden som i sin tur mailade mig o gärna ville att jag skulle ringa dom för" så fick det inte gå till". Så att jag har blivit fel bemött av min läkare råder det inget tvivel om. Kändes skönt att höra. ## Comment 23 Author: [Borttaget] Men du! Att du inte fått läkarhjälp med din övervikt tror jag inte alls hindrar. Jag vet flera som fått open trots att de inte vart hos läkare med sin övervikt! Blir glad av att läsa att Patientnämden reagerat!! Än en gång lycka till!! Kram ## Comment 24 Author: [Borttaget] Jag hoppas att det är så. Tänkte att det kanske va så eftersom SusanneKS skrev det. Men jag provar ändå. Tusen tack! :D ## Comment 25 Author: [Borttaget] Själklart ska du prova!! :-) ## Comment 26 Author: gummimamma Jag tycker du gör rätt i att skicka en egenremiss! Provar man inte, så händer det ju inte någonting alls... Att du har en sådan värk kan ju vara en orsak till att du får operationen fast du har en bmi under 40. Att gå till en dietist är kanske inte så fel? Det kan ju inte skada i alla fall. Du kan ju få lite tips och aha-upplevelser, lite puschning och peppning. Jag kände som du innan jag var till dietist första gången, men första mötet med min dietist fick mig att känna mer positiva känslor. Hon har hjälpt en hel del! Det gör ont i mig att höra hur jobbigt du har det. Jag hoppas du kan komma till rätta med både din värk och din vikt, så du kan börja leva ett drägligt liv. STOR KRAM ## Comment 27 Author: [Borttaget] Stort tack gummimamma! Du har helt rätt. Oavsett om jag ska opereras eller ej behöver jag en dietist. Men ett privat möte som anpassas efter mig. Det känns inte så roligt att gå på det där mötet jag blev kallad till när jag inte kan utföra någon av de motionsformerna de föreläste om. Kram! ## Comment 28 Author: TantAlma Hoppas det löser sig för dig EM\_I\_am! Jag känner igen mig i det du skriver, även om jag idag mår mycket bättre. Det har tagit lång tid att bli friskare och i över morgon (tisdag) gör jag min operation på Södersjukhuset i Stockholm. Jag tycker du ska prova de saker som du känner kan funka för dig. Jag vet inte om du redan tänkt på det men en sak som kan vara orsak till att du aldrig når din målvikt och utvecklat din fibromyalgi kan vara sköldkörteln. Så det kan faktiskt finnas en medicinsk orsak till det (fibromyalgin), jag har också fått höra att det sitter i huvudet och är psykiskt. Vilket sårade mig otroligt då, eftersom det var en barndomsvän som sa det. Jag behövde medicinera med Levaxin i över 2 år innan jag märkte någon skillnad. Men sakta blev det bättre. Jag hade förmånen att ha folk omkring mig som stöttade mig, kunde ge mig healing och bodysens, fick Kbt, jag fick lära mig att andas ordentligt (vilket tog mig egenom smärtan), meditera och jag stävde hela tiden att göra bra val för mig själv. Med tiden kunde jag prommenera igen utan att det är en smärtsam upplevelse. Jag fick veta på mitt första möte på kirugmottagningen att politikerna har en tanke att minska befolkningens fetma och har lättat "en aning" på kriterierna. Man måste inte ha diabets eller högtblodtryck. Men man måste visa att man under lång tid gjort seriösa försök gå ner i vikt under professionell vägledning. Och förstå att efter operationen krävs livslånga förändringar som man själv måste ta ansvar för. Men fortfarande så är bmi kriterna >40 eller  35<. När jag sökte hjälp lång mitt bmi på 41.1 och nu förra vecka med lågkalori dietens hjälp är jag nere i på 36.8. /Alma ## Comment 29 Author: [Borttaget] Hej Alma! Tusen tack för ditt inlägg. Det känns så skönt att höra från någon som fakiskt har blivit bättre. Medan man är i den här "svängen" råkar man mest träffa förtvivlat folk som mår väldigt dåligt. Då känns det inte som om det finns något ljus i tunneln liksom. Jag har börjat lista ut vad som passar och kan hjälpa mig något iaf genom att ha gått på smärtrehab. Medicins Qi Gong hjälper mig genom att få muskler i smärtdrabbade områden att slappna av och få mer syre. Det är ju så att har man ont spänner man omedvetet musklerna i det området tills även de musklerna gör ont. Mindfulness tycker jag också är bra. Men jag har bara fått prova på lite. I början av året ska jag få gå på smärtrehab i 7-9 veckor två ggr i veckan o få mer hjälp. Jag har nu skrivit ihop min remiss åtminstone. Jag har försökt få med det mesta så som mina försök att banta i större delen av mitt liv, mina metoder, misslyckanden. Min sjukdom o sjukdomar i släkten som är ärftliga. Jag är mest rädd för mammas spinal stenos som både är ärftlig o om man är överviktig drabbas man lättare. Den kan sätta en i rullstol, förlama o göra en inkontinent. Hatar bara tanken. Jag har också bett om hjälp och skrivit att jag inte klarar detta själv. Anser de att en dietist räcker kör jag på det för nu måste det bli ändring. Det här går inte längre! Stort grattis till din viktnedgång! Supberbra jobbat! ## Comment 30 Author: Pytteliten Usch vilken puckad läkare du fick träffa ![Skrikandes](http://viktoperation.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-yell.gif "Skrikandes"). Min man var under en ganska lång period he´lt under isen, diagnostiserad med depression. Han förmådde inte göra ett enda dugg och var dessutom sjukskriven i ett halvår. Under denna tid var våra tre barn små, så ni kan tänka er att jag gick på knäna... Vid ett tillfälle blev jag sjuk (jag är annars sällan sjuk). En vanlig förkylning bara, men den däckade mig. Minns att jag stod i köket med ett paket köttfärs i handen, men jag bara kunde inte göra mer. Jag sjönk ihop bredvid kylskåpet och grät. Att laga till den åt mina barn kändes som att behöva bestiga ett högt berg. Jag sökte hjälp hos min husläkare. Berättade om situationen hemma och bad att få bli sjukskriven i två veckor för att kunna bli frisk och att få **sova**. Han tittade på mig, log och sa "Jag kan inte sjukskriva dig. Jag känner dig och vet hur du funkar. Du skulle bara ha dina barn hemma och få det ännu jobbigare än nu. Du vet, det finns tillfällen i livet när man måste sänka kraven. Var inte rädd för att städa lite mindre nu under en period så ska du se att du orkar och att allt löser sig! **Känner mig???** Han hade kollat mitt höga blodtryck några gånger. Det är allt! Under den här perioden hade vi det bedrövligt rörigt hemma (vilket ju inte ökar på trivseln), så det fanns absolut inget jag kunde släppa. Jag bytte husläkare, men borde ha gått vidare, men det orkar man ju inte i det läget. Och sen finns det ju människor som saknar både inlevelseförmåga och empati. Tänker på vissa inlägg i den här tråden... Jag hoppas du kan bortse från dem. Stort lycka till önskar jag dig framöver. Må din väg kantas av trevliga och insiktsfulla mäniskor ![Glad](http://viktoperation.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad").