# Hungerkänslor som vägrar ge med sig. Author: Calcifer Jag gjorde min op för över 2 år sedan, och första 18 månaderna gick det hur bra som helst. Pluggade i Tokyo så jag hade ordentliga rutiner, promenerade till och från skolan varje dag samt mycket övriga promenader då det finns så hemskt mycket att se där. Sen hamnade jag i en situation i november förra året som jag inte kunde styra över som effektivt gjorde att jag gick rakt in i väggen. Det resulterade i att alla rutiner for ut genom fönstret. Nu bor jag i en pytteliten stad där det inte finns någonting att se eller göra och jag har inga vänner kvar här och är fulltidssjukskriven och kommer vara det under en lååång tid (pga mental ohälsa och diverse diagnoser). Eftersom alla rutiner försvunnit så är det sjukt svårt att kontrollera matintaget och jag vet med mig att jag gått upp runt 10 kg sen november. Vilket naturligtvis är något jag INTE vill. Jag vill kämpa på och nå min målvikt och vara hälsosam. Problemet är dock att jag har hungerkänslor jämt. **Jämt**. 10 min efter en bra måltid (som tidigare gjort mig ordentligt mätt, och som naturligtvis följer de riktlinjer jag ska följa och som är de riktlinjer jag följt tidigare) är jag så hungrig att jag känner mig svimfärdig igen. Och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Dricker 2-3 liter vatten om dagen, och kan inte gärna dricka mer eftersom jag måste springa på toaletten hur ofta som helst (har väldigt liten blåsa) och kan inte ändra på min diet hur mycket som helst eftersom jag inte är gjord av pengar och dels för att det finns produkter jag inte kan äta. Problemet är ju också att jag blir stillasittande för mycket, då det genuint inte finns något här i stan att se. Försöker promenera, men det är så otroligt tråkigt när det blir samma runda _varje gång_. Gym har jag inte råd med för tillfället tills det ordnat sig med min ekonomi då jag är sjukskriven som sagt. Försöker göra lite övningar hemma, och det går väl okej. Men det tar inte bort hungerkänslorna. Någon som har några tips? Min största mardröm är att jag ska ha gjort op:en i onödan och få tillbaka all vikt igen. ## Comment 1 Author: Tullerusk Hej! Lider verkligen med dig! Ingen lätt situation du är i nu! Har du INGEN du kan vända dig till? Någon som kan vara med och gå dom där tråkiga promenaderna? Tror nästan det är det allra viktigaste: att komma i gång med någon form av motion. Det kan göra underverk för hur man mår både i kropp och själ. Kan du inte sätta opp lappar lite här och var, och aktivt söka efter promenadkompisar? Det blir tusen gånger lättare om man är flera tillsammans! Lycka till! ## Comment 2 Author: Calcifer #1 Problemen är egentligen två, som jag inte vet hur jag ska komma undan: 1\. Jag bor i en ministad, och jag har TVÅ kompisar kvar som bor här, och de jobbar nästan jämt och om de inte jobbar så har de hemskt mycket annat för sig. 2\. Jag lider även av social fobi och har extremt svårt att ta kontakt med nya människor. Håller med om att det är lättare när man inte gör det ensam, men det blir knivigt när man möts av problemen ovan. Nu har min kropp även bestämt sig för att den ska lyssna på ångesten i min hjärna ang. mat = jag försöker äta, men det kommer bara upp igen. Och det spelar ingen roll vad jag äter eller hur långsamt eller hur ordentligt jag äter. Jag kan äta något som är riktigt nyttigt (men ändå såklart följer det här med mest protein och mindre annat) men ändå så stöter kroppen det ifrån sig. Just nu dricker jag vatten som en idiot, och te lyckas jag få ner, och fick igår behålla ett äpple (nej, inte optimalt då det är protein jag ska ha, men allt jag prövade med protein gjorde mig bara illamående och så kom det upp igen). Ska försöka få kontakt med "rätt" folk inom sjukvården för hjälp med maten, men återigen, liten stad med ett sjukhus som nästintill stänger hela sommaren och där väntetiderna till ALLT är hur långa som helst. (Jag gjorde inte op:en här i stan, utan i en större stad men då jag inte längre är skriven där och inte varit det på över 18 månader så får jag ingen hjälp där heller.) Nog för att jag vill gå ner i vikt igen, men inte på det här sättet. Men hjärnan sänder bara ut "STOPP FETTO, ÄT INTE, FEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEETA GRIIIIIISEN" så fort jag ens funderar på mat. Och tydligen lyssnar kroppen på det. (Jag gör alltså ingenting för att det ska komma upp igen, absolut inte, men det händer ändå.) Långt och svamligt inlägg, jag är trött och sliten i både kropp och själ. ## Comment 3 Author: [Borttaget] Fy, vad tufft du har det! :( Jaghar ju tillgång till dietist, kurator/psykolog och läkare i 5 år efter open, har inte du det? Ta kontakt med dietist och kurator och se om de kan hjälpa dig. så där ska du ju inte behöva ha det. ## Comment 4 Author: Calcifer #3 Jag har flyttat tre gånger sedan op:en, två av gångerna utomlands, så då har det ju blivit att man tappat kontakt. Nu har jag kontakt med habiliteringen i min nuvarande stad pga diagnoser (aspergers  syndrom, depression, ångest/panikångest) och de har en kurator till förfogande som inte kan ett dugg angående vikt eller operation eller så. Har ingen läkare här i stan ang op:en heller, och ringde en gång och hörde mig för angående att prata med kurator eller nåt sånt men fick höra att jag måste vänta tills efter semestern med att ringa och att jag inte fören DÅ kan hamna på någon väntelista och väntetiden är som sagt lång. ## Comment 5 Author: [Borttaget] Kan du inte komma i kontakt med andra opade där du bor och kanske få lite draghjälp av dom? Hade du bott i Östersund hade jag mer än gärna tagit en promenad eller två med dig.. :) ## Comment 6 Author: Calcifer Har ingen aning om hur jag skulle få fatt i några sådana. Kan göra en sökning på fb, men den sociala fobin sitter ju i ändå, men kan försöka åtminstone. ## Comment 7 Author: [Borttaget] Gör ett försök! Du vet aldrig vad det kan ge... och om dom vet lite om fobier så låter dom ta det i din egen takt. ## Comment 8 Author: berthagenn Stackars dig!!! Jag opades 2012 i febrauri. Jag har nästan motsatt problem att jag inte alls är hungrig. Jag äter på rutin numera faktiskt. Enligt matklockan. :) ## Comment 9 Author: [Borttaget] Jag har döpt min mobil till Skalman (mat och sovklocka) för jag har oxå tappat hungern. Så ringer inte larmet glömmer jag ofta att äta.. däremot äter jag "riktig" mat när jag väl äter, annars har jag väldigt lätt att ta en näve nötter, en macka, oliver eller nåt istället..