Annons:
Etiketttaget-ur-livet
Läst 15081 ggr
[AnnikaOhlsson]
8/2/11, 8:26 PM

Ett blåbärs ovetenskapliga betraktelse

Ja, blåbäret, det är jag! Annika Ohlsson 37 ½ år för att vara exakt! Jag är ingen expert på något ö h t, tvärtom så är jag nog en ganska medelmåtta! Vissa saker är jag bättre på, andra sämre och ytterligare andra... urkass! Men som man säger till barna: Ingen kan allt, men alla kan något! Det ligger ganska mycket i det faktiskt!

Denna lilla skrift som jag nu bara skriver, utan att tänka, kommer naturligtvis handla om min viktsituation. Jag är som ni alla vet på väg neråt och har i skrivandes stund tappat 41 kilo på vägen nånstans.

De kan ligga där de ligger, ingen kommer att släpa runt på dem mer. Det som "stör" mig är att vikten blivit det som livet cirkulerar runt. Jag har aldrig vart sån förr. Fast det är väl inte så konstigt kanske. Som bärare till abnorm fetma som det står i min journal så blundar man för verkligheten. (Föressten, i min journal står det även att jag fick barn när jag var 14 år? Jag har nog blundat för den verkligheten också antar jag, för jag har inget som helst minne av det?) I likhet med att en rökare eller tablettmissbrukare blundar för verkligheten. Det har vart svårt att erkänna, men jag har faktiskt varit missbrukare. Inte bara slav under nikotinet( som jag f ö varit befriad från i drygt 1½ år nu), utan matmissbrukare, eller rättare sagt, onyttig-matmissbrukare. Godis, chips, Pommes Frites, Pizza eller liknande i stort sett varenda dag.

Visst har jag haft perioder då jag ryckt upp mig och börjat äta nyttigare, röra mig mer osv, men jag har efter en period fallit tillbaka i det gamla beteendet!

I o m att tankarna kring en operation började gro i min hjärna så har sanningen sakta gått upp för mig! Jag är en missbrukare!! För mig har denna sanning varit det avgörande och det som fått mig att succesivt ändra mitt beteende. Visst kan jag äta en godisbit eller två, men inte mer, då mår jag vansinnigt illa. Förr kunde jag vräka i mig en jättepåse plockgodis på en kväll. Usch, jag mår illa när jag tänker på det! Alla dessa kvällar framför tvn med en "liten påse godis" och en cola… (Numer sitter jag sällan i soffan och kollar tv, jag sitter istället på motionscykeln framför tvn).

Allt det där visste jag ju naturligtvis att det var fel. Många tycks tro att en överviktig person är dum och lat. Sinnesslö helt enkelt, men så är det faktiskt inte. Vi är männsikor och tänkade varelser allihop! Vi vet vad som är rätt och fel, fast vi gör det ändå. Likväl som många andra gör saker man vet är fel… Man kan dra hur många paralleller som helst!

Jag har tex som f.d rökare bestämt mig för att aldrig någonsin säga något till en människa som röker. Jag tycker fortfarande det luktar gott när nån i min direkta närhet röker, men när något varit ute och rökt och kommer in luktar det skunk! Men jag kommer aldrig nämna nåt om det! Jag vet hur det är att vara en "jagad rökare", likväl som jag vet hur det är att vara matmissbrukaren. Jag kommer aldrig säga nåt illa om någon sån heller! Isåfall säger jag illa saker om mig själv!! För det är jag!!

Jag kommer antagligen aldrig att komma ifrån mitt röksug och eller inte mitt matmissbruk. Fördelen med open är dock att jag kan inte äta så som jag gjorde förr. Eller jo, det kan jag ju, men då blir jag sjuk!

Jag har plötsligt blivit medveten om mig själv på ett annat sätt. Jag har alltid varit medveten om mig själv naturligtvis, men nu är det annorlunda på nåt vis. Jag tänker varje vaken sekund på hur jag ser ut, på min "hakpåse" som dykt upp, på mina gäddhäng som blivit mycket hängigare, hur mina bröst blivit tomma ICA-kassar, hur jag fått rynkor runt munnen och "hängkinder". Självklart är det så!! Inget konstigt alls! Det blir ju massor med överbliven hud som inte fyller nån funktion längre! Samtidigt är jag så jäkla glad för mina 41 förlorade kilon. 30-40 kg till så blir det så bra så…

På ett sätt vill jag inte vara den där som hela tiden tänker på sitt utseende och hur andra uppfattar en,för det är inte jag på nåt vis. Men på ett annat sätt så gillar jag det! Jag har upptäckt att jag kan hitta fynd på rean i "vanliga affärer" (även om jag fortfarande håller mig till tjockisavdelningen). Det är sällan jag hittat nåt som passat mig där. Men den senaste veckan har jag köpt på mig en hel del. Klänningar, leggins, blusar…. Och de har vart på rean!! Den har sällan eller aldrig vart till för såna som mig! När sen 4 av 5 provade plagg får hängas tillbaka p g a de är för stora, ja, då är detta blåbärets lycka total!!!

Även om jag har lång väg kvar, så verkar det faktiskt som att jag håller på att bli normal! En lagom medelmåtta!

Och kan man tänka sig ett bättre sätt att vara en normal medelmåtta på???

Annons:
Upp till toppen
Annons: