Taget ur livet

Ur Hyacintas dagbok

2011-05-12 23:24 #0 av: [AnnikaOhlsson]

Här kan ni läsa sajtvärdens operationsberättelse...

Måndagen 18/4

Efter massa lycka till-kramar och "spark i baken" lämnar jag jobbet kl 11.30, djupt sammanbiten och koncentrerad, men ändå glad... I morgon...

Jag åkte hem och hämtade dottern på dagis, vi stoppade in packningen i bilen och åkte och hämtade maken på hans jobb. Jag satte mig på passargerarsätet och andades ut... Nu var vi på väg. Om 38 mil är vi framme i Lund!

Jag ska vara ärlig, jag minns inte så himla mycket om resan ner, jag var nog nervösare än jag trott inser jag så här i efterhand. Det jag minns bäst är att vi passareade ett vindkraftverk som var större än nån annan jag sett! Det var otroligt enormt!! En vinge var större än de "normala" vindkraftverken är..

Vi kom iaf fram till hotell Scandic Star och fick vårt familjerum. Det var ett ganska litet, men himla mysigt rum. Dessutom blev jag förälskad i den tapetbården de hade där... En bred blågrå med vackra änglar på... Änglarna var på min sida... :-)

Maken och dottern gick ner till poolen och plaskade runt, jag var avis och ville plaska jag med, men eftersom jag höll på med de där hemska hibiscrubduscharna så fick jag inte bada i klorerat vatten. Hade tagit en sån dubbelduch innan jag hämtade dottern… På kvällen innan jag somnade tog jag en till…

Jag sov faktiskt ganska bra under natten, trots allt…

Tisdagen 19/4

Klockan ringer 5.00, jag skulle upp för att ta tabletten som skall tas 2-4 timmar innan op. Jag gick in i duschen och tog den sista hibiscrubduschen. Att inte få smörja in sig efter duchen är otroligt jobbigt! Det kliar och sticker över hela kroppen, huden på fingrar och knogar på höger hand spricker. Det är den handen jag hållit svampen med och som blivit mest utsatt.

KL 6.45 åker vi iväg för att leta upp Sankt Lars-området där kliniken ligger. Efter bara några minuter var vi framme, så vi satt i bilen en stund och inväntade tiden. Kl 7 går vi upp. Vi blir hänvisade till dagrummet där det redan sitter en ensam kille och en tjej och hennes man. Jag kramar om min man och tårarna rinner plötsligt, jag blev sjukt nervös. Dottern blir lite förskräckt för att jag gråter och hon klamrar sig fast hos pappa och vill inte krama mig. Jag skulle få kramar när jag kommer hem lovade hon… Jag ger henne en klapp på kinden och försöker hålla tårarna i schack! De gick och mina tårar började forsa.

Tjejen som satt där var väldigt uppåt och tog sig an mig där jag satt. Hon peppade mig och började prata, så tillslut så hade det värsta släppt något.

En sköterksa kom och hämtade killen…

Det trillade in tre tjejer som opat sig dagen innan. De såg ju riktigt pigga och glada ut även om de rörde sig sakta och med försiktighet. Vi passade på att fråga ut dem om allt!! J

Plötsligt kommer narkosläkaren in och säger till mig att jag kan komma nu. Jag tittar bara på honom och en kort sekund far tanken att springa därifrån igenom mitt huvud. Jag reser mig, tar min packning och går med honom.

Jag får väga mig, han sätter en infart på vänsterhanden och ställer massa frågor om jag tagit tabletten, hur länge jag vart helt fastande osv… Han går iväg och hämtar 6 st tabletter, det var 3 alvedon och…. nåt mer. De ligger i en liten kopp. Jag ”sveper” dem alla på en gång och han tittar på mig och skrattar. ”Det där var sista gången du gjorde så där, det lovar jag” sa han och skrattade gott! Han går i väg igen och hämtar en sån där sexig (men skön) sjukhusrock i strl 17XL (minst) som jag får ta på mig.

Därefter kommer en sköterska och hämtar mig. Jag tar med mitt bagage och låser in i ett skåp på rum 2. Hon fäster nyckeln till skåpet på min rock med en säkerhetsnål. Därefter får jag följa med henne till uppvaket och lägga mig i en superskön säng. Där ligger jag en bra stund och småpratar med sköterskan om allt möjligt. Nervositeten har lagt sig ganska bra!

Plötsligt kommer ett gäng med en säng. I den ligger killen som blev hämtad från dagrummet före mig. Han ser blek och ganska tagen ut och tittar bara lite runt om sig. De pratar med honom, men får inget svar… de ”skakar” lite på honom för att tvinga fram en reaktion. Så gör de flera ggr… Jaha, hjälp, tänker jag!

Därefter kommer narkosläkaren och hämtar mig. Nu börjar det som jag anser vara mest faschinerande. Nåt som jag kommit att kalla ”dansen i operationssalen”. Jag går med narkosläkaren och vi öppnar dörren in till OP-salen. Där inne ”kryllar det av folk” och de ber mig sätta mig på op-bordet. Genast böjer sig två karlar ner och trär på tjocka, gröna ”termosockar” som nådde ända upp över låren. Jag får lägga mig bekvämt och se till att fotsulan vilar mot ett stöd längst ner eftersom op-bordet tippas och man halvstår upp under open. Samtidigt som jag lägger mig ner så dyker det upp ”massor” med folk runt om mig. De sätter nålar, blodtrycksmanschett, ”binder fast” mina armar och fötter och ett ett ”band” över pannan…

Jag fick en mask med syrgas och hon sade till mig att dra tre djupa andetag. Någon säger till mig att nu kommer jag snart bli trött. Jag känner hur hela kroppen börjar domna bort, känner hur op-bordet börjar tippas, jag får panik och tänker ”NEJ, de får inte operera mig nu, jag är ju vaken”!!

Plötsligt känner jag hur de ”slänger” över mig i en säng?? Jag fattar inget, tankarna snurrar, vad hände? Blev jag inte opad? Varför ligger jag i sängen igen? Ser att jag är kvar i OP-salen då den gigantiska ”lampan” i taket är där! Vad håller de på med? Hör nån säga….” Nu kommer du ut till uppvaket, där får du stanna tills du känner att du kan gå till rummet”!

Va?? Vad pratar hon om? Uppvaket?

De kör ut mig och jag kastar en blick på klockan, ser att det gått 40 minuter sen jag lämnade uppvaket innan jag gick in i OP-salen!

Men vänta nu… vad har hänt?

-Är jag opererad? Jajamen blev svaret.. Wow!! Det gick snabbt… Jag sa ”Tack” och passade visst även på att fråga om de kunde väcka min dotter också…. Hmmmmm :-)

En timma senare gick jag till rummet och ringde maken. – Ni kan komma nu, mitt nya liv har börjat…

De kom och stannade bara en liten stund, jag var pigg, men ändå trött efter narkosen. De skulle vidare till leklandet så dottern tyckte nog att de skulle åka... :-)

Jag fick en vätskelista av personalen och ett glas med 2 dl vatten.. jag skulle se till att få i mig så mycket vatten jag bara kunde under dagen (det slutade med 5 dl).

Jag ringde till mamma, min syster och till jobbet. Och häromdagen fick jag veta att jag tydligen ringt min Teamledare också? Hon sa att jag lät snurrig och görglad! Haha! Har ett litet svagt minne av det...

Jag tillbringade dagn med att sova och ta små korta promenader i korridoren. Installerade t o m den nya tv´n i patientköket. Dagen förlöpte lungt och sansat.. jag ringde och smsade en del.

Onsdagen 20/4

Jag blir väckt kl 6.00 och får 4 st smärtstillande tabletter. De skall sväljas en och en med ung. en tesked vatten. Det skall gå ca 10 minuter mellan varje tablett eftersom man faktiskt blir mätt av en tablett..

Natten hade vart jobbig och jag hade knappt sovit någonting p g a att tjejen jag delat rum med inte mådde så bra alls och personalen i stort sett var inne hos oss hela natten. Dock var det en tjej i nattpersonalen som jag tyckte jättemycket om... Yvonne hette hon och vi fick bra kontakt och hon visade stort intresse för mina healande kristaller jag hade med mig som låg på bordet. (Apachetårar, Ametist, Falköga, Bergskristall och Rosenquartz). Vi pratade mycket om detta under natten och hon hade många frågor om healing och "det andliga".

Efter medicineringen var det upp och duscha och klä sig. Gud vad skönt det var att få fräscha till sig lite.

Däreter var det dags för frukost...

Dietisten visade oss vad vi fick "äta" och hon ville att vi skulle smaka på så mycket som möjligt. Vi skulle få i oss 2 dl i timman ung. Jag började med en dl kaffe och en dl naturell yoghurt. SÅ gott!! Därefter blev det 2 dl buljong. En dl "superutspädd" äpplejucie blev det med. När jag väl fått ner detta var det dags för lunch.. Det fanns olika Keldasoppor att välja mellan. Jag hade sett fram emot dessa soppor och få andra smaker än modifasten. men... alla soppor smakade skunk!!

Dock fick jag ner det jag skulle!

Vi fick 2 olika genomgångar. En som handlade om mediciner och vitaminer vi skulle ta. Och en som handlade om vad för mat vi kunde äta...

Därefter ringde jag maken och han fick hämta mig...

Sen var jag tillbaka på hotellet!

Maken och dottern åkte till McDonalds och jag stannade på hotellet och sov och kämpade för att få i mig soppor...

Torsdagen 21/4

Hemfärd till kära Dalsland och min egen säng....

Anmäl
2011-05-14 09:59 #1 av: Maggan71

*skrattar och nickar igenkännande*

Vilken underbar berättelse! Tack för att du delar med dig! Skrattande

Ingenting är omöjligt. Det "omöjliga" tar bara lite längre tid... Flört

Anmäl
2011-05-16 21:12 #2 av: Hera

Gick man in med kikhål på dig eftersom det gick så snabbt? Och får man fråga hur mtcket du gått ner i vikt?

Anmäl
2011-05-16 21:17 #3 av: [AnnikaOhlsson]

Ja, jag har 5 centimeterstora titthål på magen!
24 kg och 19 cm har försvunnit ut i det blå nu!

Opades för exakt 4 veckor sen...

Anmäl
2011-05-16 21:19 #4 av: Hera

#3 Och det var i år som du gjorde op? Förvånad

Anmäl
2011-05-16 21:21 #5 av: [AnnikaOhlsson]

Ja, 19/4 iår!

Anmäl
2011-05-16 22:16 #6 av: Hera

Det var en jäkla massa kilo på mindre än en månad. Kul för dig. Men skinnet lär inte hänga med.

Gjorde det inte på min kompis heller.

Anmäl
2011-05-17 07:33 #7 av: [AnnikaOhlsson]

De kilo jag gått ner innefattar även de jag gick ner under flytperioden innan OP. Så sen den  21/3 har jag gått ner dessa kilo. Om man räknar från OP-datum har jag gått ner 12 kilo.

Självklart kommer inte huden följa med. Det är ju sånt man tar i beräkningen när man gör en sån här OP! Det får man göra nåt åt sen om det skulle behövas!

Det brukar följa både bröstlyft och hudreduceringar på mage, lår och kanske armar och rygg..

 

Anmäl
2011-05-17 10:14 #8 av: Maggan71

Bukplastik brukar inte vara några problem, men det är ytterst sällan som man får hjälp genom landstinget med annan överflödshud...

Jag rekommenderar att du börjar träna så fort du känner att du orkar! Jag har själv lyckats få ganska bra hyfs på armar, lår och rumpa faktiskt! *ler*

Ingenting är omöjligt. Det "omöjliga" tar bara lite längre tid... Flört

Anmäl
2011-05-17 10:22 #9 av: [AnnikaOhlsson]

Jo, det vet jag Maggan!

Men jag menar bara att det inte är ovanligt med dessa efterföljande operationer...

Jo,j agh ar planer på att börja lite på gym snart... De sa att man skulle vänta 6 veckor efter OP innan man började med vikter...

Anmäl
2011-05-17 11:58 #10 av: Hera

Tyvärr är det ju inte många som har råd med dessa operationer för huden.
Jättebra om träningen stramar åt :)

Anmäl
2011-05-30 13:17 #11 av: Piggelino

Underbart skrivet!!!!

Det gör att man minns sitt eget....

Jag har smort armar och mage med uppstramade kräm..funkar...

Anmäl
2011-05-30 13:27 #12 av: [AnnikaOhlsson]

Uppstramamde kräm? Vad då för någon kräm? Det går ju att köra i kombo med träningen kanske? Alla tips mottages tacksamt! :-)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.