Allt och inget

Min resa har bara börjat...

2011-05-06 10:18 #0 av: [AnnikaOhlsson]

I flera år har jag läst, studerat, pratat med opererade, vägt för och nackdelar, innan jag slutligen bestämde mig för operation.

Jag har sedan barnsben vart mycket större än alla andra och för några veckor sedan hittade jag ett klipp på youtube från 1985, då jag var 11 år. Där stod jag på scen och sjöng med musikskolan och jag var avsevärt mycket större än mina jämnåriga.

Egentligen har jag inte haft några större problem med min övervikt, mer än att jag inte kunnat ha de där snygga "smalkläderna". Har alltid drömt om "den lilla svarta", men inser att den kan jag bara ha på mig inne i en nedsläckt klädkammare och då kan det lika gärna kvitta! Glad

Annars har jag faktiskt kunnat känt mig riktigt fin och tom vacker emellanåt. Men med tidens gång så har jag fått lite krämpor här och där. Knäna och framförallt fötterna har tagit stryk. Jag älskar att dansa, men får hålla mig till lugna foxtrots för att inte svettas som en gris, flåsa som en hund och bli illröd som en kokt kräfta efter 3 min...

När jag först hörde talas om att det gick att operera sig mot fetma var för ca 20 år sen, då en kvinna jag känner gjorde en Gastric Banding. Hon gick ner 10 kg och operationen räknades av läkarna som lyckad då hon tappat tvåsiffrigt... Saken var den att hon hade då ca 90 kg övervikt... Så jag bestämde mig för att nåt sånt skulle jag aldrig göra! Det var inte värt en op för 10 kg!!

Åren gick och jag träffade på en kvinna som gjort en viktop, hon var jättesmal!! Då förstod jag att det kanske inte var alla som tappade så lite som 10kg...

Allteftersom krämporna började smyga på mig så började jag läsa lite om operationer och förstod att det fanns en massa olika metoder. Men jag var fortfarande fast besluten om att aldrig opa mig själv. Det vågade jag inte...

Men som de flesta andra så provade jag "1000 olika dieter" med varierande resultat. En del funkade bra, men de kg man tappat gick man upp med råge igen så fort man kände doften av varm choklad eller så... Jag följde olka råd i veckotidningarna, ni vet "Få platt mage till midsommar" Jojo!! Sure!! Hittade på egna varianter, banandieter, LCHF, GI, Atkinson, Sahlgrenskametoden, Äggdieten, piller, drycker...U name it!

Jag fortsatte att läsa om olika operationsmetoder och satte mig in i det mer och mer. En del i min omgivning opade sig, jag frågade ut dem om precis allt!

Så en morgon i november förra året vaknade jag och vet inte vad det var som hänt. Hade jag drömt nåt under natten? Jag vet inte, men jag väckte min man och berättade att nu skulle jag ringa VC och se till att få en remiss, för nu skulle jag opa mig! Han som alltid vart emot att jag skall göra det sa bara: Gör du det, det syns lång väg att du har bestämt dig!

Jag gick till jobbet och berättade där vad jag skulle göra! Ringde VC och fick en tid ett par veckor senare. Jag berättade för alla i min omgivning vad jag hade planer på. När jag kom till löäkaren hade jag peppat mig själv med 1000 anledningar till varför jag ville göra detta. Hade ju hört om såna som inte fått remiss trots att de uppfyllde alla krav.. Så jag var peppad till 1000.

Han ropade upp mitt namn och jag stegade in på rummet. Han tittade på mig och sa...OJ! Här har vi en som är beslutsam! Ingen ide att disskutera med dig inte.. Så skickade han in mig på labbet för vägning, mätning och provtagning. Sen var det klart! Jag var lite snopen, för jag hade laddat hela natten och riktigt pluggat in alla argument... Jag behövde inte säga nåt! Skrattande

Sen gick det undan... Informationsträff på Sahlgrenska dagarna före ju. Godkänt i januari, flyttades via vårdgarantin till Bariatric Center i Lund i februari. Träff med kirurg/narkosläkare/dietist + provtagning i mars. Började flyta 21 mars och op 19 april!

Nu sitter jag här och mår toppen!! Har dumpat en gång i förrgår, det är allt. Kan äta det mesta(iaf det jag provat), har gått ner 20 kg och 15 cm.

Nu har min resa börjat....

Anmäl
2011-05-11 04:46 #1 av: Maggan71

Jag var också väldigt laddad och taggad när jag gick till vårdcentralen för att få min remiss (januari 2007). Min läkare visste inte mycket om operationer, men hade läst på och förstått att gränsen gick vid bmi 40. Mitt bmi den dagen var 38,8...

Min läkare var lite rådvill och tveksam. Jag sa:

- Du kan skriva remissen idag, eller så kan jag komma tillbaka om ett par veckor med ett bmi på 42!

H*n skrev remissen. *ler*

Ingenting är omöjligt. Det "omöjliga" tar bara lite längre tid... Flört

Anmäl
2011-05-17 14:00 #2 av: Quenzy

Hade oxå en trave argument när jag skulle till läkaren, hade med gubben som stöd. Samma sak för mig fick remiss utan diskussion. Fast jag har aldrig undersökt olika op alternativ. Jag ville inte opa mig fast en dag ändrade jag mig och så är det. Jag har inte heller prövat olika dieter eftersom jag tyckt att de varit vanvettiga. När jag har försökt gå ner i vikt har jag ätit mindre och rört mig mer. Problemet var att jag kanske om jag hade tur gick ned fem kilo sedan stod jag still, då menar jag stilla. Som längst höll jag ut ett halvår, åt nästan inget och rörde mig massor inget hände. Höll på att bli knäpp, anorexia tankar fast ingen vikt minskning. Efter det försökte jag inte ens.

Anmäl
2011-06-21 11:42 #3 av: [Ai-chan]

Får man fråga hur mycket ni vägde innan operation? Och hur långa ni är?

Anmäl
2011-06-21 12:13 #4 av: [AnnikaOhlsson]

Jasg har aldrig talat om min vikt för någon mer än min man... jag känner mig faktiskt inte redo att göra det ännu...

Men mitt BMI då jag var som störst var 54.5, nu 30 kg senare är det 44, så jag har en låååång resa kvar!

Anmäl
2012-01-08 14:37 #5 av: berthagenn

Jag väger 117 kg idag, 173 cm lång. BMI 39,1.

Anmäl
2012-01-09 22:12 #6 av: Emma.S

Har inte op datum förrän den 7 februari men min totala vikt har varit 126 kilo men nu är jag nere i 118 kilo, är 170 cm lång och ett BMI på 40,8.

Brukar inte heller tala opm vad jag väger men lika bra o göra det för nu e det på väg ner och aldrig mer att det ska upp så igen :)

 

Anmäl